Världens Bästa Liveskiva enligt Micke Å
Lex Ledin
Jag måste börja med att erkänna att jag har tillämpat Lex Ledin. Lex Ledin innebär att man har möjlighet att ändra i listan om man vid redovisningen utsätts för massiv kritik av kollegorna. Även om jag inte blev fullkomligt nedsablad så inser jag såhär i efterhand att Peter Framton Comes Alive inte har något att göra på en topp 25- livelista. Faktum är att skivan är fruktansvärd. Många av de skivor man gillade på 70 och 80-talet har faktiskt åldrats med värdighet. Om jag exempelvis tittar på min Livelista inser jag att exempelvis TV-eye känns bättre nu än när jag lyssnade på den under 70-talet. Peter Framton är tyvärr exemplet på motsatsen. Den har bara blivit sämre och sämre. Peter Framton fick ge plats för Simon & Garfunkel live 68. Jag gjorde även ytterligare två justeringar av listan, The Cure Show fick ge plats för Viva Roxy Music (hade helt glömt bort den) och 10CC fick ge plats för Ramones (lite av ett principiellt ställningstagande; Man kan inte värdera 10CC högre än Ramones - så är det bara.)
Kan någon nämna några bra liveskivor från 1990 eller 2000-talet?
Tänkte väl det. Ser man listan så är det 70-talet som dominerar, och det är inte så konstigt, det var ju då de flesta liveskivorna kom ut (tror jag i alla fall). Listan har även en hög nostalgifaktor, jag måste ändå erkänna att det inte är speciellt vanligt att jag lyssnar på liveskivorna med undantag av Live Rust och Made In Japan. Vi hade en intressant debatt under redovisningen: skall man prioritera ”artistisk kreativitet” (dvs att artisten flippar ur/trummisen lägger till några extra minuter på solot) eller att man har tagit med de viktigaste låtarna i katalogen? Vi kom fram till att den artistiska friheten bör väga tyngre än låtvalen, det är bland annat därför 10CC rök från min lista – köp greatest hits skivan istället.
Liveskivan är död
Sammanfattningsvis kan man konstatera att livemusiken tillhör 70-talet. Jag vill nästan gå så långt att man nästa kan betrakta liveskivan som en tidsbegränsad genre på samma sätt som glitterpoppen, symfonirocken och discomusiken. Jag tror man också kan se när liveskivan dog, det var med releasen av Bruce Springsteen live 75-85: Den första riktiga massmediala mastodont livereleasen. Folk övernattade utanför butikerna för att få tag i de eftertraktade boxarna. Hypen var dock ganska kortvarig och nu känns den som en högst ordinär skiva. U2 och Depeche Mode är några av få grupper som släppt liveskivor som över huvud taget har kommenterats efter Bruce-skivan. Det är bara att inse faktum: Liveskivan är död.
| Rank | Artist | Skiva | Linear notes |
|
1 |
|
Neil Young |
Om jag tvingades att göra mig av med alla mina Neil Young-skivor förutom en så skulle jag nog behålla denna. De 5 första låtarna kan direkt rippas till en best of -samling. Har även en mycket stark tolkning av Like a Hurricane. Publiken känns också väldigt närvarande |
|
2 |
|
Deep Purple |
Den första Liveskivan jag hörde. Är väl en av dom riktiga kalssikerna med den bästa bemanningen. Förutom The Mule är det perfekt. Har med alla live-attributen som gitarrsolon, trumsolon, publiken sjunger med osv. |
|
3 |
|
BobMarley&Wailers |
Jag ångrar fortfarnade att jag inte åkte upp till grönan när Marley spelade den kalssiska dagen då pubilkrekordet sattes. Helt obegripligt att jg inte har köpt denna skiva på CD. Jag har den på vinyl. |
|
4 |
|
David Bowie |
Svårt att välja mellan denna och Stage, men den här känns något jämnare |
|
5 |
|
Yes |
Ett av mina första skivköp och jag måste nog säga att jag var lite chockad efter att ha lyssnat igenom den. Sammanfattar Yes på ett mycket bra sätt. Enda lilla plumpen (som jag inledningsvis tyckte var den bästa delen) är Rick Wakemans solo del. Den kan man vara utan. Lanserades som en trippelvinyl, vilket var väldigt mycket musik för pengarna. Omslaget är även det mycket snyggt. |
|
6 |
|
Iggy Pop |
Måste erkänna att jag inte gillade skivan speciellt mycket när jag köpte den på 70-talet, men den har växt och nu när jag lyssnar på den är det riktigt rå och bra den dålia inspelningen bra förbättrar helhetsintrycket |
|
7 |
|
Uriah Heep |
Skulle jag gjort denna lista för 30 år sen hade nog Rock medley´t varit huvudorsken till topplaceringen. Nu är det det många bra låtar som UH faktiskt gjorde. Efter liveskivan hade dom faktiskt gjort sitt. |
|
8 |
|
Peter Gabriel |
Faktiskt bättre än bästa Genesis-liven. Sammanfattar det tidiga soloskivorna på ett mycket bra sätt. Bra att man faktisk erkänner att man gjort vissa pålägg i studion. |
|
9 |
|
ELP |
En kvadrupel-skiva med många Låååånga stycken, exempelvis täcker Karn Evil 9 två vinylsidor. Som 44-åring tror jag nog inte att jag skulle stå ut med att lyssna på det live, men den är ok i små doser. |
|
10 |
|
Talking Heads |
Bör avlyssnas tillsammans med filmen. |
|
11 |
|
Focus |
Liveskivan har både Hokus pokus och Sylvia, bara det räcker |
|
12 |
|
Lou Reed |
Lou i "toppform" snackar mer skit än spelar låtar. Walk on the Wild Side mer än dubbelt så lång som studioversionen. Mycket snack men mycket charmigt. |
|
13 |
|
BÖC |
Det var länge sen jag lyssnade på skivan, men på den tiden känndes den fantastisk. Bör nog köpa den på CD. Tufft omslag |
|
14 |
|
David Bowie |
Näst bästa Bowie-liveskivan tappar lite på alltför långa instrumentaldelar |
|
15 |
|
Simon & Garfunkel |
Spelades in efter den tredje studioskivan, strax före det riktigt stora genombrottet. Mycket bra tolkningar av de tidiga låtarna och mycket närvaro. |
|
16 |
|
Genesis |
Mest för Music Box. |
|
17 |
|
Pink Floyd |
Egentlgen inte det "riktiga" PF, men klassikerna framförs på ett helt ok sätt |
|
18 |
|
Bruce Springsteen |
Måste väl ta med detta bidrag. Är faktisk bra även om jag inte kan säga att den ligger längsta upp på min "måste köpa på CD"-lista |
|
19 |
|
Roxy Music |
En fantastisk bra skiva. Speciellt Pyamarama är kanon. Känns lite trist att dom inte kunde få till en dubbelvinyl med deras katalog. |
|
20 |
|
The Tubes |
Jag känner mig tvungen att ta med denna skiva. Mer musical a la rocky horror än en traditionell liveskiva. Don´t touch me there och White Punks on dope är höjdpunkterna |
|
21 |
|
Velvet Underground |
Otroligt stökig och många klassiska tolkningar av VU´s låtar |
|
22 |
|
Neil Young |
Visar att han forfarande kunde på 90-talet |
|
23 |
|
Zappa |
Valde mellan denna och Just another band in LA JABILA är lite lättare, men R&E mer heltäckande. Mycket jazz och funk med bland annat George Duke i bandet |
|
24 |
Pugh |
Enda svenska. Faktum är att jag inte vet om någon annan svensk live- skiva. Den här fick kanske andra svenka band att tveka… |
|
|
25 |
|
Ramones |
28 låtar avrivna i ett furiost tempo. Jag skulle verkligen velat vara där i London nyårsafton 1977. Inte så mycket kallprat. |
