Dagen då Michael Stipes insåg att han var en fotnot i musikhistorien
Det finns ögonblick i rockhistorien där det blir så tydligt vem som är rocklegenden, vem som är den stora rockstjärnan och vem som inser att ens berömmelse bara är en fotnot i rockhistorien.
En bild säger ju allt, men här kan man verkligen säga att en video säger allt. Den här konserten utspelade sig mitt under den brinnande presidentvalskampanjen mellan John Kerry och George Bush. The Vote for Change Tour var en konsertturné som drog genom USA 2004 med olika artister beroende på var i USA som konserterna hölls. Denna konsert hölls i Xcel Energy Center, Saint Paul, Minnesota.
Artisterna under konserten var Bright Eyes, R.E.M., och Bruce Springsteen and the E Street Band med John Fogerty som Special gäst. Men sen fanns det även en oannonserad gäst som fullkomligt tar över denna konsert - Neil Young. Det intressanta med denna video är inte presidentvalskampanjen, inte heller Bright Eyes eller R.E.M utan insikten av Neils storhet och Michael Stipes litenhet.
Klippet inleds med att Neil glider in lite sakta från sidan, kallpratar lite glatt med John Fogerty, legendarisk sångare i Creedens Clearwater Revival och visar sig för publiken. Bruce säger något till Neil – med tanke på ansiktsuttryck och kroppsspråk typ ” kör skiten ur dem”. Under den första minuten av låten är det mest intressant att observera Bruce – Hela han andas bara en sak: Respekt. Samtidigt ser han ut att fullständigt njuta av situationen, lite som en fan som äntligen får träffa sin rockhjälte – sammanbiten men samtidigt bubblande av energi.
Efter ca 3.30 in i klippet kan man se en liten farbror i en välsydd vit kostym som ser väldigt malplacerad ut. Det är Michael Stipe, den karismatiska sångaren i REM. Han ser helt förvirrad ut, lite som att han plötsligt kommit till insikt om något. Man får känslan av att han helst av allt vill lämna scenen, men det går ju inte – det här är ju avslutningsnumret. Han gör egentligen det enda rätta, ställer sig längst i hörnet och försöker göra så lite väsen av sig som möjligt.
Det skulle inte förvåna mig om REM sålt fler skivor än Neil Young genom tiderna, men vad betyder det när man som Michael Stipe inser att det inte betyder något. Jag undrar hur mycket Michael skulle vara villig att ge för att kunna stå mitt bland de stora och behandlas med full respekt både av dem och av publiken?
Men tyvärr så är Michael inte större än den pojke som går hand i hand med exempelvis Messi på väg ut på Neu Camp i samband med matchstart: han är en del i ett stort sammanhang, men är själv helt betydelselös. Med full respekt för den pojke - som troligen fått hedersuppdraget genom idogt tränande eller fantastiska insatser på fotbollsplanen - så blir han inget annat än en del av inramningen. Så kommer det nog alltid vara för Michael Stipe, någon rockikon blir han aldrig. Han blir bara den lilla pojken.
{youtube}5q_ZXwVr9qY{/youtube}