Den här grafen sammanfattar min albumlista på ett bra sätt:
Inte bara att den förra listan var sjukt 70-talsdominant utan att den nya till och med utökades med 4 nya 70-talare medan två fick lämna. Det finns ingen vettig förklaring till varför mer än att den perioden är fundamentet i min musiksmak. 1973 är året med flest album på listan med sju placeringar. Hur kan man då sammanfatta listan?
England dominerar fortfarande. Svenska album lyser dock med sin frånvaro och ska jag vara ärlig så var inga med ens på bruttolistan. Jag kommer sammanfatta lite mer detaljerat senare. Ett litet tips bara: om du klickar på vissa albumomslag så får du upp smakprov på en låt från skivan om den finns på Youtube.
| Placering | Album | Artist |  |
| 1 | Wish You Were Here | Pink Floyd | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1975 | 1 |  |
Kommentar
Wish You Were Here var den mest självklara placeringen på listan även denna gång. Jag anser fortfarande att skivan är helt fulländad. Toppspåren är Shine on you crazy diamond och titellåten. Jag tror jag är inne på den tredje eller fjärde kopian då flera vinylexemplar spelades sönder.Några intressanta saker om skivan är värt att nämna; Dels kom Syd Barret på ett oanmält besök i Abbey Road studion vilket uppenbarligen skapade en något ansträngd/deppig stämning i studion. Men han drog ganska snabbt tillbaka till Cambridge och mamma. För övrigt handlar spåret Shine on.. just om Syd.
En annan sak som bland annat nämns i boken Pink Floyd : musiken, människorna, myterna Av Bengt Liljegren är varför låten Shine on you carzy diamond delades upp i två delar. Orsaken var att Roger Waters var lite missnöjd över att han endast sjöng på en av låtarna och därmed inte fick lika mycket royalty. Då blev den fiffiga lösningen att dela upp låten på två och vips blev Rodger sångare på två låtar!
| Placering | Album | Artist |  |
| 2 | Ziggy Stardust | David Bowie | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1972 | 2 | |
Ytterligare en skiva helt utan svaga spår. Ziggy Stardust var en av de första skivor jag köpte och varenda gång jag lyssnar på den fylls jag av glädje. Skivan skapades under Bowies absoluta glasperiod och blev ett av glitterpoppens flaggskepp. Under vinyleran så uppskattade jag b-sidan mer än den andra. "Star", "Suffragette City" och framför allt "Rock'n roll Suicide" är tre helt otroliga låtar. Nu när man blivit lite äldre har jag börjat uppskatta a-sidan betydligt mer där bland annat "Soul Love" - som jag var lite skeptisk till som ung - är helt ok nu.
Inte helt oväntat är Bowie relativt frekvent på min 50-lista och helt ärligt så skulle säkert en handfull andra 70-tals skivor med Bowie kunna kvala in på listan men det skulle kanske bli lite pinsamt.
| Placering | Album | Artist |  |
| 3 | The Queen is Dead | The Smiths | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1986 | 3 | |
The Queen is Dead är den i särklass mest efterlängtade skivan jag köpt. Första gången jag hörde eller rättare sagt såg The Smiths var i ett TV-program strax innan skivan skulle släppas i Sverige. Troligen hade jag hört "Bigmouth Strikes Again" någon gång innan men de musikvideos som visades på TV knockade mig helt. Här kan man ändå konstatera att några låtar inte riktig kan betraktas som klassiker men två ligger kring topp 10 bland bästa låtar genom tiderna och det gör att skivan som helhet ändå tar tredjeplatsen. Då tänker jag självklart på "There is a light that never goes out" och "Bigmouth strikes again".
| Placering | Album | Artist |  |
| 4 | Revolver | The Beatles | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1966 | 5 | |
"Revolver" med The Beatles anser jag vara deras bästa. Samtidigt är the Beatles väldigt svårbedömd då det finns många väldigt starka album där mer eller mindre dagsformen avgör placeringen. Revolver ligger ju lite mittemellan den glättiga pop-perioden och den lite tyngre/svårare perioden i slutet av 60-talet. Här blandas enkla poplåtar (typ Eleneor Rigby) med lite tyngre typ tomorrow never know. Samtidigt har skivan några riktiga bottennapp, exempelvis "Yellow Submarine" är kanske inte The Beatles i sitt esse. Men den låten har ändå en plats i mitt hjärta då det var det första "riktiga" låten jag gillade i slutet på 60-talet (i kamp med Wondering Star med Lee van Cleef och I am a believer med The monkees...). Dock kan Revolver bil en skiva som åker rutschkana nedåt till nästa listframtagning.
| Placering | Album | Artist |  |
| 5 | Harvest | Neil Young | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1972 | 4 | |
Lite konstigt kanske men Harvest köpte jag för bara några månader sen. Av någon anledning har det blivit så. Självklart har jag lyssnat på den väldigt många gånger och speciellt låtarna som sticker ut har jag både i liveversioner och på samlingsskivor. PÅ 70-talet var skivlyssnadet något annorlunda jämfört med nu. En av huvudorsakerna till att träffa kompisar var att man där kunde lyssna på en skiva som man själv inte hade råd att köpa. I fallet Harvest tror jag att det var hemma hos familjen von Heland som just den skivan "spisades" (skönt uttryck eller hur...). Fem till sex låtar på skivan tillhör mina Neil favoriter och de övriga låtarna är riktigt bra. 70-talet var egentligen ingen Neil period för mig, det fanns så mycker annat jag tyckte var bättre. Då. Numera är Neil en av mina absoluta favoriter och platsar utan tvekan på top 5 bland bästa artister/grupper genom tiderna.
| Placering | Album | Artist |  |
| 5 | The Lamb Lies down on Broadway | Genesis | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1974 | 9 |  |
Genesis upphörde nästan att existera för mig efter Peter Gabriels avhopp 1974. Innan dess hade gruppen agerat som den progressiva rockens fanbärare med skivor som "Foxtrot", "Selling England by the Pound" och framförallt "The Lamb Lies Down on Broadway". De första skivorna efter Gabriels avhopp är väl ok men sakta men säkert rörde sig gruppen från det progressiva till mer mainstream. Låtar som "we can't dance" drar verkligen ner totalbetyget för bandet. Genesis skulle kanske mått bra om man som Joy Division/New Order ändrade namn på bandet för att kunna bygga upp ett nytt sound. När det gäller Genesis så kändes varumärket mer och mer nedsolkat. Men det handlar väl en del om pengar... Konceptalbumet Lamb Lies Down... saknar egentligen hits utan bygger sin förträfflighet på helheten. För att verkligen uppskatta skivan bör man lyssna igenom den i ett sträck. Generellt kan man konstatera att Genesis får sig en uppgradering på denna top 50 listan jämfört med den förra. Men mer om det sen.
| Placering | Album | Artist |  |
| 7 | Rumours | Fleetwood Mac | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1977 | 7 | |
"Rumors" med Fleetwood Mac är väl den skiva som kan betraktas vara mest kontroversiell i toppen skivan på listan. Men skivan är för mig personligen ett viktigt tidsdokument där alla fester i Oxelösund stod i centrum. Det var tillsammans med gänget där de flesta spelade golf (inte jag -jag var bara en ”hangaround”). Det var tiden kring 1977-78 och två skivor var obligatoriska (förutom all disco förstås) – Varför ska man ta livet av sig... med Magnus Uggla och just Rumours med Fleetwood Mac. ”Don’t stop”, ”Go Your own Way” och ”Dreams” är tre bra låtar på en annars relativt jämn skiva.
| Placering | Album | Artist |  |
| 8 | Animals | Pink Floyd | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1977 | 13 |  |
Andra Pink Floyd-skivan på topp 10 efter att ha klättrat upp några placeringar. Gruppen fungerade då mer som ett ”one man band” – Roger Waters med övriga medlemmar som kompmusiker. Roger var den som bestämde allt - från låtar till skivomslag. Trots detta så är merparten av materialet (i längd) skrivet av David Gilmour. I och för sig bara en låt, men den längsta. Eftersom royalties delades ut per låt fick Roger i särklass mest betalt för skivan vilket spädde på missnöjet bland bandmedlemmarna. Slutresultatet blev ändå en helt fantastisk skiva Här är det helheten som fungerar – inte de olika låtarna och omslaget är ursnyggt (Batterfield Park i London. För övrigt den enda ”turistattraktionen” vi besökte under CD-rundans Londonbesök...). Animals är nog den Pink Floyd-skiva jag spelat mest de senaste 5-10 åren.
| Placering | Album | Artist |  |
| 9 | Unknown Pleasures | Joy Division | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1979 | 10 | |
En av de sista sakerna jag gjorde på min topplista var att placera om ”Closer” och ”Unknown Pleasures” med Joy Division. Båda förtjänar en topplacering men vilken som skulle hamna högst upp velade jag kring ganska länge. Slutligen var det ”She’s Lost Control” och ”New Dawn Fades” som fällde avgörandet. Annars är skivan helt komplett, det enda som gör att den inte hamnar högre upp är att den (till skillnad från övriga på topp 10-listan) kräver viss sinnesstämning och helst gråmulen höstkväll och ett glas rödvin för att göra sig full rättvisa.
Samtidigt är ”Unknown Pleasures” Producenten Martin Hannett’s mästerverk, speciellt trummorna är typiska genom hela skivan, torra och stumma. Joy har ju fått lite av en revival nu på 2000 talet bland annat genom den fantastiska filmen ”Control” och en hel hög av dokumentärer.
| Placering | Album | Artist |  |
| 10 | Selling England By the pound | Genesis | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1973 | 43 | |
Att Selling England by the Pound hamnade så högt upp på listan förvånade till och med mig... men Sellling England är egentligen mer komplett än Lamb Lies Down On Broadway men kanske inte lika spännande. Även här fungerar skivan som en helhet även om exempelvis ”The Battle of Epping Forest” sticker ut en del.
Jag undrar om det var för att vinylskivan var ovanligt lång (spåren låg tätt) eller för att jag spelade den så mycket men jag minns att just den skivan knastrade väldigt mycket så uppgraderingen till CD innebar något av en pånyttfödelse för skivan och just omlyssningen i samband med den nya topplistan gjorde att den klättrade en del placeringar.
| Placering | Album | Artist |  |
| 11 | Hunky Dory | David Bowie | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1971 | 11 | |
Det är inte "Life on Mars?" som gör att "Hunky Dory" hamnar så högt upp på listan, inte så att den är dålig men skivan fullständigt kryllar av bra låtar där "Changes", "Oh! You Pretty Things", "Andy Warhol" och "Quicksand" är några exempel. Om jag inte minns helt fel så var det här en av skivorna som jag själv inte hade inledningsvis utan det var en skiva man lyssnade på hemma hos någon annan kompis. Sen köpte jag den någon gång i slutet av 70-talet och hann väl slita ut 2-3 vinylexemplar innan jag köpte den på CD. Jag minns också att en av orsakerna till att jag var extra förtjust i skivan var att Rick Wakeman spelade piano – min favorit keyboardist på den tiden (början och mitten av 70-talet). I Wikipedia (som är ett viktigt stöd för att få till kommentarerna till listan) står det en kul grej – ursprungligen var det tänkt att låten "bombers" skulle inleda b-sidan på albumet men ersattes uppenbarligen av "fill your heart". Jag kan nog tycka att det var en bra ändring då "bombers" känns lite för "stökig" för skivan.
| Placering | Album | Artist |  |
| 12 | Berlin | Lou Reed | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1973 | 14 |  |
Ytterligare en favorit från tidigt 70-tal. Jag undrar om det inte var i radioprogrammet ”kvällstoppen” som jag först hörde någon av låtarna från skivan- den låg där några veckor under hösten 1973. För alla som är lite yngre (om vi har några yngre som läser detta...) så var ”kvällstoppen" ett radioprogram som listade de 20 mest sålda albumen och singlar senaste veckan och spelade låtar från skivorna. Radioprogrammet var nog en av de viktigaste källorna till vad som man borde lyssna på enligt mig (förutom ”Radio Luxemburg” och lite senare ”Café Midnatt”). Lou Reed är inte i bästa form och skivan är mycket deppig. ”Men of Good Fortune” är min absoluta favorit men hela skivan saknar egentligen dåliga spår. Initialt var det tänkt att skivan (som kan betraktas som ett konceptalbum) skulle spelas som en helhet på konserter men det var inte förrän 2007 som den planen genomfördes.
| Placering | Album | Artist |  |
| 13 | Closer | Joy Division | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1980 | 21 | |
Lite intressant att både singeln ”love will tear us apart” och albumet ”Closer” kom ut efter Ian Curtis självmord. ”Closer” minns jag fortfarande väldigt väl när jag lyssnade på den första gången; det var i Uppsala och jag hade köpt skivan utan att veta hur Joy Division lät. Jag var fascinerad av omslaget och hade läst att bandet var ett ”måste” om man ville vara cool och uppdaterad på musik (lite som en Hipster nuförtiden) vilket jag ville vara... Inledningslåten "Atrocity Exhibition" gjorde mig fullständigt förvirrad, sådan musik kunde man inte göra.
Jag hade ungefär samma känsla när jag hade köpt Talking Heads ”Reamain in LIght” under ett Stockholmsbesök 1980, konfunderad och samtidigt nyfiken. ”Closer” är verkligen en skiva som växer ju mer man lyssnar på den och ”The Eternal” och “Decades” är mina absoluta favoriter. Däremot är den lite mer ojämn än ”Unknown Pleasures” men en fantastisk skiva.
| Placering | Album | Artist |  |
| 14 | Hounds of Love | Kate Bush | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1985 | 48 | |
Den kvinnliga representationen på min topp-50 lista är ganska tunn. Faktum är att endast 10 % av artisterna på listan är kvinnor. Samtidigt speglar det nog hur rockscenen sett ut sedan urminnes tider. Kate Bush är däremot en av mina absoluta favoriter och skivan ”Hounds of Love” hennes bästa. Kate Bush upptäcktes av Pink Floyds David Gilmour som bland annat finansierade de första inspelningarna men det stora kommersiella genombrottet kom med singeln ”Wuthering Heighs” och skivan ”The Kick inside". ”Hounds of Love” är till skillnad från de tidiga skivorna betydligt mer svårtillgänglig och experimentell vilket också gör den mer hållbar. ”Running up that Hill” som blev en riktig monsterhit är ett av de bästa spåren. Skivan som helhet är kanske lite ojämn men utan tvekan den skiva som Kate ”peakar” med.
| Placering | Album | Artist |  |
| 15 | Plastic Ono Band | John Lennon | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1970 | 6 |  |
En skiva som handlar mycket om bokslut. Både med sin mamma (som övergav honom) och Beatles (som han övergav…?). Tre sjukt bra låtar - ”Mother”, ”Working Class Hero” och speciellt ”God” gör att den trots en del ganska tunna låtar hamnar högt upp på listan. Dock rasar skivan jämfört med den förra utvärderingen vilket känns helt rätt då den som sagt är väldigt ojämn. Det här är John Lennons första studioalbum efter splittringen med The Beatles där många musiker som medverkade på de sista Beatlesskivorna återkommer (Ringo Starr, Phil Spector och Billy Preston exempelvis) Det går inte att komma ifrån att John Lennon är en av de riktigt stora i musikhistorien och debutskivan känns som den mest naturliga på min topplista.
| Placering | Album | Artist |  |
| 16 | Stranded | Roxy Music | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1973 | 15 | |
Hade jag gjort den här listan 1974 hade med största säkerhet ”Stranded” med Roxy Music hamnat bland topp 3. Jag var fullständigt uppslukad av bandet och skivan i mitten av 70-talet. ”Stranded” är första skivan utan Brian Eno som hoppade av (eller sparkades). En effekt var att ljudbilden förändrades något, inte lika mycket synthesizers och lite mer lättillgänglig speciellt jämfört med första skivan. Här kryllar det också av bra låtar, ”Street Life”, ”Mother of Pearl” och ”A Song for Europe”. Sen är kanske inte den sista låten på A och B sidan världsklass men de knyter ändå ihop skivan på ett bra sätt. För övrigt ytterligare en skiva som släpptes 1973 – enligt min mening bästa skivåret genom tiderna. Efter tredje skivan anser jag att Roxy Music tappar mycket av sin glans med några få undantag. Det experimentella försvinner nästan helt och bandet övergår till att bli ett traditionellt mainstream popband.
| Placering | Album | Artist |  |
| 17 | Ahtung Baby | U2 | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1993 | y |  |
Oj, första nykomlingen och ett val som fick mina kollegor att rynka på näsan. Jag har alltid haft en ambivalent inställning till U2 men det går inte att negligera bandet då man levererat mer eller mindre bra skivor under 30 år. Sen kan man ha åsikter om Bono och bandets attityd men U2 är ett av de största rockbanden genom tiderna (börjar låta som ett försvarstal eller…).
Nåväl ”Achtung Baby” är U2 mest kompletta skivan där ”One”, ”The Fly” och ”Zoo Station” sticker ut. Skivan spelades in på ”Hansa Studio” i Berlin där bland annat skivor med Bowie, Iggy pop, Tinderbox (vilket jag inte visste) och Siouxsie and the Banshees spelats in.
”Achtung Baby” har jag haft sedan den kom ut men har legat och dammat fram till Johnny Cash’s Cover av låten ”One” då jag lyssnat igenom skivan några gånger och börjat uppskatta den igen.
| Placering | Album | Artist |  |
| 18 | The Songs of... | Leonard Cohen | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1967 | 19 | |
Leonard Cohen är utan tvekan en av ikonerna inom sing - and songwriting. Hans kärlekssånger/sorger framförda med den omisskännliga rösten kan man bara inte motstå. Första gången jag hörde Leonard Cohen var i London i mitten av 70 – talet då jag och en kompis skulle se på filmen "Live at Pompeji" med Pink Floyd och det som "förfilm" visades "Bird on a Wire" – en dokumentär om Leonards turné 1972. Vi såg bara slutet som om jag inte minns fel visade Leonard gå omkring gråtande och framförde låtar från bland annat skivan "Songs of Leonard Cohen". Jag kan inte säga att jag blev speciellt imponerad då men låtarna hade en tendens att bita sig fast och senare har jag verkligen tagit Cohen till mitt hjärta. "Suzanne", Sisters of Mersey" och "So Long Marianne" är de låtar som sticker ut.
| Placering | Album | Artist |  |
| 19 | Station To Station | David Bowie | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1976 | Ny | |
Egentligen helt obegripligt att "Station to Station" inte fanns med på min förra topplista. Den enda förklaringen är att jag troligen tyckte att jag skulle hushålla med Bowieskivor på listan för att inte verka för enkelriktad. Men såhär efter man fyllt 50 har alla sådana spärrar släppt och skivan går in som en nykomling på plats 19. Under vissa perioder har jag till och med ansett skivan vara Bowies bästa. Några låtar sticker ut, titelspåret, "Wild is the Wind" och "Stay" medan jag inte är lika förtjust i "TVC 15" och "Golden Years". Lite intressant med "Wild is the wind" som jag alltid trott varit en original Bowielåt men icke.
| Placering | Album | Artist |  |
| 20 | Crime Of the Century | Supertramp | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1974 | 33 | |
Den kanske mest mainstream-kommersiella hittills på listan (med undantag av Rumours). Säkert mer nostalgi än musikaliska kvalitéer men ibland får man ge vika för känslorna och inte vara så himla rationell och politiskt korrekt. "School" "Dreamer" och titellåten är bäst men även övriga låtar är helt ok. Lite Symfonirock light över Supertramp och inget band som gått hem bland kritikerna. Supertramps stora kommersiella framgång kom lite senare med albumet "Breakfast in America" som också är en helt ok skiva även om den inte ens var i närheten av min topp 50-lista.
| Placering | Album | Artist |  |
| 21 | Boatmans Call | Nick Cave | |
| År | Placering förra gången | ||
| 1997 | 21 | |
Nick Cave är en av mina absoluta favoriter. Jag vill gärna jämföra honom med Neil Young som blandar tårdrypande ballander med ösig rock. Liksom men Neil så är jag mest förtjust i de lite lugnare låtarna även om ingen av artisterna skulle vara komplett utan de hårda delarna. "The Boatman´s call" är nog en av de mörkaste och personligaste skivorna Nick Cave gett ut och behandlar bland annat Nicks relation till PJ Harvey. Skivan borde kanske fått en betydligt högre placering men eftersom jag inte lyssnat på den tillräckligt mycket har jag svårt att placera den högre upp. Nästa revidering av listan kommer säkert innebära ett lyft för skivan. Ska man plocka fram några låtar på den annars så jämnbra skivan så är det "Into my Arms" och "People Ain´t No Good".
| Placering | Album | Artist |
| 22 | Wish |
The Cure |
| År | Placering förra gången | |
| 1992 | 18 | |
Lite pinsamt att första skiva med The Cure hamnar först på 22 plats och tappar några placeringar. Tillsammans med The Smiths anser jag The Cure vara 80-talets största band. Problemet med The Cure – vilket jag faktiskt även anser gäller för Neil Young – är att albumen är så ojämna och att och att vissa låtar bara är långa och tråkiga. Positivt är dock att varje album har minst en eller ett par riktigt bra låtar. "Wish" som enligt min mening sammanfattar The Cure´s 80-tal på ett bra sätt (kom ut 1992) är bandets jämnaste och saknar riktigt svaga spår trots "CD längden" på skivan (+65 min). "High", "Friday i'm in Love" och "Doing The Unstuck" är tre riktigt bra låtar men det bästa med skivan är att lägstanivån är så hög. En skiva man inte måste "skippa" låtar när man lyssnar igenom den. Yngste sonen är en riktig Cure-fan så det har inneburit att jag även tagit till mig skivorna efter "Wish" och tycker att de håller riktigt god kvalité. Men 80-talet var ändå bandets glansperiod.
| Placering | Album | Artist |
| 23 | "White Album" |
The Beatles |
| År | Placering förra gången | |
| 1968 | Ny |  |
The Beatles vita album kommer in som nykomling på 23 plats...! Varför detta? Det finns ingen Beatles skiva som jag spelat så mycket som den vita. Nu ska det sägas att skivan är sjukt ojämn, hade man varit lite mer restriktiv och försökt prioritera ett singelalbum och inte en dubbel så hade den säkert betraktas som den kanske bästa skivan med Bandet. Men det hade inte gått – The Beatles var i det läget inte ett band utan ett gäng individualister som samlats under paraplyet "The Beatles". Skivan innehåller 8-10 helt fantastiska låtar och en handfull riktigt dåliga. "Revolution 9" är väl det kanske tydligaste exemplet när producenten borde ha sagt typ "funkar det här verkligen – över 8 minuter med konstiga ljud?". Inspelningen var uppenbarligen väldigt kaotiskt med producenter som kom och gick, Ringo surade till och stack, Yoko satt med under inspelningarna osv. en lite kul anekdot – någon gång i mitten av 70 talet genomförde jag och några kompisar en klassisk Lucianatt, vi var uppe och stökade hela natten och gled omkring i Nyköping vilket bland annat innefattade ett besök på Hjortensbergsbadet med ett ofrivilligt dopp av en av oss. Natten/morgonen avslutades hemma hos mig på morgonen och vi var tvungna att hålla oss vakna för att inte missa skolan. När det såg som mest kritiskt ut för oss alla satte jag på låten "Revolution 9" och plötslig var alla klarvakna! Det gick bara inte att sova till den låten så någon nytta har den i alla fall haft...
| Placering | Album | Artist |
| 24 | Let England Shake | PJ Harvey |
| År | Placering förra gången | |
| 2011 | Ny | |
Den första "riktiga" nykomlingen är PJ Harveys "Let England Shake". Det är alltid lite farligt att placera in relativt nya skivor högt upp på listan – det finns alltid en risk att skivans "bäst – före –datum" passeras snabbare än vad man tror. Det kommer inte att gälla för "Let England Shake", det är nuförtiden sällan att en skiva känns perfekt både vid den första och den tionde genomlyssningen. Sen är det ett klassiskt konceptalbum som bygger på krigserfarenheter (mest första världskriget som jag uppfattar det) och skivan funkar som en helhet förutom sista låten som för övrigt sjungs av Mick Harvey och är utan konkurrens den absolut sämsta låten. Att skivan spelades in i en kyrka i Dorset känns också väldigt mycket 70-tal vilket jag gillar. Titellåten är den bästa men det är ytterligare en handfull låtar som är fantastiskt bra. Skulle inte förvåna mig om inte "Let England Shake" kommer ta ett kraftigt skutt uppåt nästa gång jag gör en uppdatering av topplistan.
| Placering | Album | Artist |
| 25 | Stackloth - n - Ashes |
16 Horsepower |
| År | Placering förra gången | |
| 1995 | Ny | |
Jag kan inte minnas hur Gothic Country kom in i Mickes och oss andras liv även om jag vet att vi diskuterade det över några öl efter den senaste CD-rundan (men minnet är kort). Däremot är jag nästan helt säker på att intresset hade sin utgångspunkt i 16 Horespower. "Problemet" med hela genren har varit Mickes enorma entusiasm kombinerat med köplust (måste ha allt!) vilket inneburit att jag haft lite svårt att hänga med i svängarna. Jag känner mig fortfarande som en novis i området och har lite svårt att skilja på banden. Men det har nog mest med tid att göra. Nu under sommaren (2013) tog jag mig ändå lite extra tid med att gå igenom Hela 16 Horsepower och Wovenhands katalog. Även vid den genomgången känns Stackloth - n – Ashes som den bästa skivan och har en given plats på topplistan. Dock kan placeringen förändras radikalt vid nästa utvärdering eftersom antalet genomlyssningar av skivan endast är ca 1/10 jämfört med snittet på övriga skivor på listan. Så antingen kommer jag tröttna på den eller som kommer den förbättra sin placering avsevärt (om jag bara har/tar mig tid att lyssna mer....).
| Placering | Album | Artist |
| 26 | Goodbye Yellow Brick Road |
Elton John |
| År | Placering förra gången | |
| 1973 | 29 | |
Elton John kan kännas lite "awkward" på listan. Här kan man verkligen snacka om Mainstream. Och de flesta skivorna med Elton har jag extremt svårt att ta till mig (exempelvis får låtar som "i am still standing" mig att vakna upp kallsvettig på nätterna – vilket skräp). "Goodbye Yellow Brick Road" är dock undantaget som bekräftar regeln och den har för mig en intressant personlig historia. Redan tidigt på 70-talet hade jag skaffat mig en ganska stor skivsamling med 20-40 skivor vilket var mycket då. Många andra kompisar hade inte alls lika många så när man var hemma hos dem så lyssnade man på det som fanns. Göran M hade inte så många skivor (vad jag kan minnas) men han hade två Elton John – skivor; Don´t Shoot me..." och framförallt "Goodbye Yellow Brick Road". Så varje gång man var hemma hos Göran så plockades just den skivan fram så den har sin tydliga plats i Görans föräldrars vardagsrum. Ett tag var jag inne på att aldrig köpa skivan utan bara lyssna på den hos någon annan kompis men det löftet bröt jag någon gång på 80-talet, men jag hade den aldrig på Vinyl. Skivan då? Tja lite som Beatles vita – det skulle inte skada att rensa lite bland låtarna och en singel LP kanske hade varit bättre, men hade nog inte räckt. Första sidan på första skivan är mer eller mindre perfekt och innehåller bland annat "Candle in the Wind" och "Bennie an the Jets". Även andra sidan är stark med bland annat titelspåret och "I've Seen that Movie Too". Skivan finns för övrigt med på ganska många andra topplistor (bland annat Rolling Stones top 500 album) så helkonstigt är det inte att den är med. Lite försvarstal igen...
| Placering | Album | Artist |
| 27 | For Your Pleasure |
Roxy Music |
| År | Placering förra gången | |
| 1973 | 42 | |
Andra Roxy Music skivan på listan. Jag har funderat ganska mycket på vilken som egentligen är den näst bästa Roxy-skivan, den första eller andra. Oftast blir det den andra som vinner. "For Your Pleasure" är den sista Roxy Music skivan med Brian Eno och markerar därmed ett slut på det mest experimentella perioden. A och B sidan skiljer sig väldigt mycket: A sidan är rockig och lättillgänglig medan B sidan mer svåråtkomlig. Skivan brakar igång med den fantastiska "Do the Strand" och A-sidan innehåller även "Editions Of You" ( min absoluta Roxy-favorit) för att avslutas med kanonlåten "In Every Dream Home A Heartache". B-sidan har två riktigt speciella låtar "the Bogus Man" och titellåten. En väldigt splittrad skiva men också spännande. Sen är Roxy Music's omslag ett kapitel för sig, denna gång är det modellen Amanda Lear (som några år senare skulle bli Discodrottning) tillsammans med en panter. Även insidan är cool med bandet uppradat med varsin gitarr.
| Placering | Album | Artist |
| 28 | The Man Machine | Kraftwerk |
| År | Placering förra gången | |
| 1978 | 26 | |
"The Model" är väl den låt man mest förknippar med albumet "The man Machine". Men hela skivan är fantastisk bra och anses vara en klassiker. Förstasidan med "Robots" "Spacelab" och "Metropolis" sitter som en smäck. Den elektroniska pop som skapades i och med skivan skapade fundamentet till vad som ca 5 år senare skulle bil Syntpoppen (vilket också mixades kraftigt med Roxy Music's glitter och glamour) och ännu senare Electronica. Skivan förtjänar kanske en betydligt bättre placering men problemet är nog att den inte engagerar tillräckligt mycket. Kanske lite för ytlig.
| Placering | Album | Artist |
| 29 | The Doors |
The Doors |
| År | Placering förra gången | |
| 1967 | 8 |  |
Jag gillar The Doors i perioder. Det kan gå väldigt lång tid mellan lyssningarna. Samtidigt finns det perioder då man går igenom katalogen flera gånger om och kan då konstatera att de flesta skivorna håller riktigt bra. Bäst är debutskivan med bland annat "Light My Fire", "Break On Through (To the Other Side)" och framför allt "The End". Sen är det några låtar som är lite för "blues-iga" för min stil, exempelvis "Back Door Man". Skivan har dock fått uppleva en kraftig nedgradering jämfört med förra gången. Orsaken är – vilket nämns ovan att jag lyssnat på den väldigt sällan de senaste åren och att den därför tappat i intresse.
| Placering | Album | Artist |
| 30 | Lust For Life | Iggy Pop |
| År | Placering förra gången | |
| 1977 | 23 | |
Ytterligare en skiva från Hansa Studio i Berlin. Denna gång "Lust för Life" med Iggy Pop. Skivan är väl egentligen ett samarbete mellan Iggy och David Bowie som skrev de flesta av låtarna på skivan och producerade. Monsterhitten "The Passenger" skrevs däremot av gitarristen Ricky Gardiner. Lite intressant att "The Passenger" lades som b-sida på första singelsläppet där a-sidan bestod av den betydligt svagare "Success". Självklart är det "Lust for Life" och "The Passenger" som bär hela skivan. Jag vet inte hur många gånger jag dansat på bordet till Iggys "The Passenger" under min Uppsalaperiod - minst en gång för mycket...
| Placering | Album | Artist |
| 31 | Remain In Light | Talking Heads |
| År | Placering förra gången | |
| 1980 | 35 | |
Den här skivan kräver nog sin egna lilla förklaring. Någon gång under 1980 så åkte jag upp till Stockholm för att i första hand köpa skivor. Utbudet i Nyköping var väl inte alltför stort så ville man ha något speciellt var det bara att ta sig upp till huvudstaden. Jag vet inte om det var innan resan eller när jag var på plats som jag bestämde mig för att köpa några skivor jag aldrig hört eller band jag inte kände till och så blev det. Jag har för mig att det var på Åhlens jag köpte skivorna (man vågade ju inte besöka någon cool riktig skivbutik och riskera att skämma ut sig...) Uppställda på en hylla med nya skivor stod bland annat "Empires and Dance" med Simple Minds (för övrigt ganska snott omslag – se "Closer med Joy som kom ut några månader tidigare...) och "Remain in Light" med Talking Heads som jag sen köpte. Väl hemma måste jag säga att jag blev lite förskräckt över båda inköpen. I Simple Minds fall var låten "I Travel" helt ok medan resten inte alls något jag gillade. Skivan har väl inte riktigt heller lyft i efterhand. Första intrycket av "Remain in Light" var om möjligt ännu värre – jag tyckte den var fullständigt olyssningsbar i början. Men efter flera påtvingade genomlyssningar så började jag uppskatta den mer och mer och nu anser jag den vara en riktigt bra skiva.
| Placering | Album | Artist |
| 32 | Paranoid |
Black Sabbath |
| År | Placering förra gången | |
| 1970 | 16 | |
Jag har alltid haft en ganska komplicerad relation till Black Sabbath. Det var absolut inget favoritband under 70-talet då jag mycket hellre lyssnade på Deep Purple och de mer symfonibaserade "hårdrocksbanden". Så Black Sabbath är ett med andra ord ett band jag tagit till mig betydligt senare och då är det speciellt "Paranoid" som jag gillar. Förstasidan är mer eller mindre perfekt med "War Pigs", "Paranoid" och "Iron Man" Sen kan jag tycka att b-sidan inte alls håller samma klass men det kan man nästan leva med. Det som kanske lite oförtjänt gör att jag gillar skivan extra mycket är att min CD-utgåva även har "Wicked World" i liveuppförande vilket ytterligare förstärker helhetsintrycket. Men det gills väl egentligen inte...
| Placering | Album | Artist |
| 33 | Bachelor No 2 |
Aimee Mann |
| År | Placering förra gången | |
| 2000 | 22 | |
Aimee Mann hart inte gjort en enda riktigt dålig skiva. Alla skivorna är jämnbra med någon lite mer kommersiell låt. Det gäller inte riktigt ör "Bachelor no 2" som kan betraktas som hennes "kronjuvel" och är klart bäst. Dock hade jag lite svårt att bedöma skivan eftersom den inte finns fullt ut på Spotify och att jag inte kan hitta den hemma bland mina arkiverade skivor (nästan alla mina skivor är "rippade" med undantag av bland annat denna skiva då den är kopieringsskyddad). En dag måste jag nog ta tag i att gräva fram skivan igen så den kan få en mer rättvis bedömning men den får ändå vara med på listan på "gamla meriter". PS/ Vilket jag gjorde igår och jag kunde konstatera att den håller/DS
| Placering | Album | Artist |
| 34 | Tubular Bells | Mike Oldfield |
| År | Placering förra gången | |
| 1973 | 32 | |
En av två helt instrumentala skivor på listan. Fullständigt sönderspelad under tonåren som sen föll i glömska under många år men återfunnen i CD-format under en runda för ca 10 år sedan. På 70-talet var jag så såld på Mike O att jag inte bara köpte LP- skivan "Tubular Bells" utan även samlingsboxen "Boxed" som även den innehöll samma skiva inklusive de två följande skivorna samt "Collaborations". Det var slösaktigt på den tiden att köpa dubbletter men uppenbarligen tyckte jag det var värt det då. Jag har för mig att jag såg filmen "Excorcisten" när den kom upp på bio i Nyköping men kan inte då minnas att jag tänkte på bakgrundsmusiken. Det var ju bland annat i och med filmen som Mike och skivan blev känd. "Tubular Bells" var också Virgin Records första release (snacka om fingertoppskänsla) och bildade fundamentet till vad som senare skulle bli Richard Bransons framgångssaga.
| Placering | Album | Artist |
| 35 | The Joshua Tree | U2 |
| År | Placering förra gången | |
| 1987 | 36 | |
Jag tänkte såhär: att inte bara lägga in "Achtung Baby" som nykomling högt upp på listan utan även behålla "The Joshua Tree" kommer få mina CD vänner att reagera på tre sätt.
1. Att av misstag "glömma" skicka inbjudan till framtida rundor med argument typ – "jamen e-posten fungerade ju inte och du verkade väldigt upptagen..." (ganska osannolikt)
2. Att efter några öl på någon framtida runda kliva ur garderoben och bekänna att U2 faktiskt också är en av deras favoriter och att min uppgradering av bandet fått dem att rannsaka sig själva och vilja tillämpa "Lex Ledin" för att lägga in någon eller några skivor på listan (högst osannolikt)
3. Att möta mina uppgraderingar med iskall tystnad och dolda fnysningar och att erbjuda mig att tillämpa "lex Ledin" (väldigt sannolikt)
Nåja "The Joshua Tree" är en väldigt bra skiva, Känns nästan "för" perfekt, välproducerat av Daniel Lanois och Brian Eno, omslaget fotat av Anton Corbijn och allmänt välarrangerat. Men det blir aldrig för patetiskt. Speciellt förstasidan håller rakt igenom men min absoluta favorit är "Exit" näst sist på andra sidan.
| Placering | Album | Artist |
| 36 | Never Mind The Bollocks | Sex Pistols |
| År | Placering förra gången | |
| 1977 | Ny | |
Snacka om att vara på rätt ställe men att göra helt fel saker. Jag var i London sommaren 1977 (som brukar kallas för "the summer of hate"). Hela musikvärlden bara skrek PUNK och London var händelsernas centrum. "Alla" stora punkband spelade i London den sommaren. Och jag var där! Men jag hade missat hela grejen, jag var så insnöad i "the Thin White Duke" och Symfonirock att jag inte fattade att något nytt fullständigt exploderade. Under de två veckorna jag var där så besökte vi inga konserter, det enda jag kan minnas vi gjorde var att dra omkring på stan, besöka discot "Tiffanys" och sitta på hotellet. Det var inte förrän jag satt på flyget hem och hade köpt Melody Maker på flygplatsen som jag upptäckte att en stor del av artiklarna handlade om just Punk. Vissa delar av livet vill man bara leva om och det här är väl en sådan del...
Över till skivan, "Never mind the Bullocks" är enligt min mening den första Punkskiva man ska köpa för att fatta vad punken handlar om (The Clash debutskiva bör nog vara den andra). Ska sanningen fram så har jag inte just den skivan utan samlingsskivan "Kiss me" som jag tror har med alla låtarna från albumet plus en del annat (så det är kanske den man ska ha, mer "music for the bucks"...). Sex Pistols är nog också ett band som inte skulle mått bra av att komma ut med en uppföljare till "Never mind...", den skulle troligen bara nedgradera bandets kultstatus. Anledningen till att den inte var med på min förra topplista är höljt i dunkel, jag fattar det bara inte. Får väl betraktas som slarv.
| Placering | Album | Artist |
| 37 | Tinderbox |
Siouxsie And The Banshees |
| År | Placering förra gången | |
| 1986 | 49 | |
Ytterligare ett exempel på att vara på rätt ställe men göra fel saker. Det var på min födelsedag 1982 då jag tillsammans med Oscar och några andra var i Stockholm för att besöka Gärdesfestivalen där bland annat Siouxie and the Banshees skulle spela. Vi var där redan på eftermiddagen och lyssnade bland annat på Kai Martin och Stick, Reeperbahn och Dom Dummaste. Lite intressant: det var tänkt att även Ebba Grön skulle spela men tydligen hade Thåström somnat på en parkbänk i Sundsvall dagen före och vridit armen ur led så därför blev det ingen spelning. Det kan ha varit därför som jag valde att dra hem till Nyköping istället för att se alla banden vilket innebar att jag missade Siouxie med Robert Smith i bandet...
"Tinderbox" kom ut några år senare och är ytteligaren en skiva som spelats in i Hansa studio i Berlin. Anses av många inte vara en av de bästa Siouxie skivorna men jag gillar den verkligen. "Cities in Dust" är den stora hitten men jag gillar mest låten "Cannons". Annars är skivan jämnbra med få svaga spår. Är garanterat bland de 10 mest spelade skivorna under min Uppsalaperiod.
| Placering | Album | Artist |
| 38 | Raw Power |
Iggy And The Stooges |
| År | Placering förra gången | |
| 1973 | Ny | |
En nykomling men mer av ett byte med skivan "Funhouse". Anledningen är helt enkelt att jag inte hade "Raw Power" när förra listan slutfördes. Nu har jag den och kan konstatera att den ät betydligt bättre än "Funhouse". Skivan i sig har en speciell historia då Iggy gjorde den första mixningen av albumet genom att lägga allt förutom Gitarr och sång på en och samma kanal vilket gjorde den väldigt svårmixad. Uppdraget gick till David Bowie som mixade om hela skivan (förutom "Search and Destroy") under ett dygn. Resultatet blev ändå bra trots förutsättningarna inte var perfekta...
Bästa låtar är "Search and Destroy", "Gimme Dange" och titellåten.
| Placering | Album | Artist |
| 39 | Five Leaves Left | Nick Drake |
| År | Placering förra gången | |
| 1969 | Ny | |
Jag kan inte undvika att jämföra Nick Drake med Ted Gärdestad, båda väldigt blyga, introverta och inte riktigt psykiskt stabila vilket bidrog till tidig död via självmord (vilket i Nicks fall är omtvistat, överdos eller självmord...). Några stora skillnader dock, Teds skivsläpp från "Undringar" och framåt såldes i stora mängder medan Nicks skivor såldes i typ 5 000 exemplar under releaseperioden. Sen är Nick Drakes katalog betydligt starkare. En av anledningarna till den svaga efterfrågan på skivorna var att Nick vägrade medverka i intervjuer och sällan spelade live - han slutade helt efter tredje albumet. Skivan "Five Leafs Left" saknar egentligen svaga spår men har väl inte heller några klassiker. Bäst är "Cello Song" men som sagt här funkar helheten bäst. Tyvärr måste jag erkänna att jag tidigt gick i "Kompilations-fällan" när det gäller Nick. Jag började med att köpa ett samlingsalbum vilket gjorde att jag länge tvekade att köpa de tre originalskivorna vilket självklart var helt fel. När det gäller Nick Drake ska man köpa de tre originalskivorna – inte snåla med en samling, det kan man göra med band typ Rolling Stones och Bruce Springsteen (massivt utbud av skivor med kraftig variation i kvalité).
| Placering | Album | Artist |
| 40 | Kiss Me Kiss Me |
The Cure |
| År | Placering förra gången | |
| 1987 | 24 | |
Lite som Beatles "White Album" – den skulle inte skada med ett mer restriktivt låtval. Man fick plocka bort en låt för att få plats på en CD-skiva och det var i det formatet som jag köpte skivan i Uppsala (jag hade helt övergått till CD-skivor istället för vinyl några år tidigare). Som sagt är skivan lite ojämn men innehåller kanske The Cures bästa låt "Just Like Heaven" som tillsammans med "Why Can´t I Be You" och "The Kiss" är mina favoriter. Faktum är att skivan med största sannolikhet skulle hamna betydligt högre upp om man hade plockat bort ytterligare låtar från skivan (kunde istället släppas på någon "Rare The Cure" – skiva istället). Just "The Kiss" känn så typiskt The Cure – en lång (+ 6 min) smäktande nästan på gränsen till uthärdlig introlåt på skivan, se även exempelvis "Wish", "Bloodflowers", "och "4,13 Dream" så förstår ni vad jag menar. Ingen ögontjänare precis. Men den funkar riktigt bra.
| Placering | Album | Artist |
| 41 | IV |
Led Zeppelin |
| År | Placering förra gången | |
| 1971 | 31 | |
Att monsterbandet Led Zeppelin bara måste ha en skiva med på topplistan är självklart. Att sen mitt val av skiva blir IV är minst lika självklart. Jag vet att "Stairways to Heaven" är på gränsen till sönderspelad, jag kan nästan känna en obehagskänsla när jag hör den nuförtiden men den är ju ändå så bra. Sen är min Led-katalog lite splittrad, jag har debutalbumet på vinyl, IV, "Songs Remain the Same" på CD samt en samlingsbox även den på CD. Tidigare hade jag även "Houses of the Holy" på vinyl men bytte bort någon gång i slutet på 70-talet. Lite trist faktiskt.
Men Led Zeppelin IV är inte bara "Stairways to Heaven" utan hela förstasidan är kanonbra. Finns även några bra låtar på b-sidan vilket gör att skivan absolut platsar på listan. Sen är det kanske lite intressant att Led Zeppelin bara har en skiva på listan och den på plats 41. Uppenbarligen gillar jag Led Z mindre än vad jag ibland tror. Lite självrannsakan kanske...
| Placering | Album | Artist |
| 42 | Horses | Patti Smith |
| År | Placering förra gången | |
| 1975 | Ny | |
Patti Smith är en artist som jag väldigt tydligt gillat under två perioder och att jag knappt lyssnat på PS däremellan. Första perioden var i slutet av 70-talet då jag ägde de fyra första skivorna på vinyl. Jag var väl egentligen ingen jättefan av henne men gillade ändå skivorna ganska mycket. På den tiden var det nog "Easter" jag gillade mest. Sen när CD-eran kom så hade mitt Patti Smith intresse svalnat betydligt och det dröjde till mitten av 2000-talet innan jag köpte samlingsalbumet "Land" och insåg vilken stor artist hon faktiskt är. I det här fallet har jag inte "återköpt" vinylskivorna på CD med ett undantag – Debutskivan "Horses". De bästa låtarna (som även finns på samlingsalbumet) är "Gloria" och "Big Money" men övriga låtar på skivan är helt ok. Intressant att titeln på Samlingsskivan är en låttitel på "Horses" men den låten finns inte med på samlingsskivan, finns säkert någon bra anledning (och en bra förklaring någonstans på Internet) till det men jag orkar inte forska vidare i frågan...
| Placering | Album | Artist |
| 43 | 1 |
Tim Hardin |
| År | Placering förra gången | |
| 1966 | Ny | |
Snacka om att dö vi helt fel tillfälle. Tim Hardin dog av en överdos Heroin i slutet av december 1980 bara några veckor efter en betydligt mer känd artist – John Lennon. Det innebar att Tim och hans artistiska prestationer hamnade i radioskugga av alla Lennon-Tribute program på radion. Tim Hardin var egentligen ganska misslyckad, Heroinberoende redan i början av 60-talet och mest känd för att andra framförde hans låtar (Bobby Darrin, Joan Baez, Johnny Cash Rod Steward osv). Tim bidrog även på Woodstockfestivalen och det finns ett skönt klipp från filmen där Tim landar med helikopter och får veta av arrangörerna att det inte kommer att bli något betalt för konserten eftersom hela inpasseringen till festivalområdet hade ballat ur. Tim ser måttligt road ut men framförde i all fall några låtar bland annat "If i were a Carpenter". Den låten finns inte med på Tim Hardin 1 men så många andra kanonlåtar vilket gör att jag håller den före Tim Hardin II. Bäst är "How Can We Hang On To A Dream", "Reason to Believe" och It´ll Never Happen Again".
| Placering | Album | Artist |
| 44 | I See A Darkness |
Bonnie "Prince" Billy |
| År | Placering förra gången | |
| 1999 | Ny | |
Andra Gothic County – skivan på listan Borde kanske förtjäna en bättre placering men lider av att jag inte hunnit lyssna på den tillräckligt mycket. Tempot är extremt lågt och sången släpar sig fram. Men den är så vacker. "I see a Darkness" är också den skiva som verkligen fick mig att börja gilla genren Gothic Country. Skivan fullständigt kryllar av bra låtar men där titellåten nog är bäst. Den har skivan har potential att förbättra sin placering till nästa genomgång av topplistan.
| Placering | Album | Artist |
| 45 | Neon Bible |
Arcade Fire |
| År | Placering förra gången | |
| 2007 | Ny | |
Första gången jag såg/hörde Arcade Fire var nog när jag sammanställde bästa cover av "Love Will Tear Us Apart". På ett videoklipp med väldigt dålig kvalité så framför Arcade Fire låten tillsammans med U2. Den kom inte med i min sammanställning bland annat beroende på den usla kvalitén men ett för hade såtts. När jag sen zappade vidare på Youtube så ramlade jag på videon "Intermission" som också finns med på "Neon Bible" jag var så angelägen att köpa skivan att jag för en gångs skull köpte den ny till fullpris. Det tror jag är den enda fullprisskivan jag köpt de senaste 20 åren,så snål är jag. Anledningen var att det inte gick att få fram begagnad vilket gjorde suget lika stort som när The Smiths "The Queen Is Dead" kom ut. Även om skivan inte är perfekt rakt igenom och att den kommer att få en tung match mot debutskivan vid nästa albumgenomgång så är den självklar på listan. Hälften av låtarna är riktigt bra, exempelvis "No Cars go", "My Body is A Cage", "Intervension" och "Black Mirror". Sen kändes det extra bra att jag lyckades hitta debutskivan "Funeral" i en Begagnatback för en spottstyver några månader senare så genomsnittligt har jag inte lagt ner mer en vanligt för de två skivorna.
| Placering | Album | Artist |
| 46 | Strangeways Here We Come |
The Smiths |
| År | Placering förra gången | |
| 1987 | 12 | |
Det utan tvekan kraftigaste raset på listan – från plats 12 till 46. Men det handlar mer om slarv i förra bedömningen än nuvarande placering. Ganska snabbt när jag reviderade listan så konstaterade jag att skivan var alldeles för högt placerad och det var på håret att den klarade sig kvar. "Strangeways Here We Come" har egentligen bara några få bra spår och ganska mycket intetsägande. Placeringen är också lite av en uppgörelse med The Smiths och Morrissey som förutom "The Queen Is Dead" inte riktigt håller längre. Singelsamlingen "Louder Than Bombs" håller i och för sig också men övriga skivor står mest och dammar. Vi får hoppas att jag kan ta dom till mig igen annars vet vi inte vad som kommer att hända med The Smiths till nästa revidering av listan.
| Placering | Album | Artist |
| 47 | Tindersticks | Tindersticks |
| År | Placering förra gången | |
| 1993 | 17 | |
Tindersticks är ytterligare ett band som inte mått speciellt bra av tiden. Det var nog i samband med att vi såg bandet Live som intresset började svalna. Även om det inte var en dålig konsert så satte det lite av en punkt för fas 1 av mitt Tindersticksintresse. Dock tror jag att jag kommer återupptäcka bandet igen, det kanske räcker med att sonen Gustaf upptäcker Tindersticks så kommer jag upp på banan igen. Anledning till att jag väljer den första Tindersticks-skivan är att jag tycker den är jämnast, trots att den saknar några riktiga toppar. Bandet var tydligen väldigt förvånade över att få skivkontrakt så de utnyttjade allt utrymme de kunde få och den totala skivlängden slutade på över 77 minuter vilket är ungefär vad en normal Dubbel-Lp innehöll under vinyleran. Lite farligt för en debutskiva enligt min mening. Men jag tycker den håller ganska bra helt igenom. Samtidigt är det svårt att lyfta fram några speciella låtar.
| Placering | Album | Artist |
| 48 | The Virgin Suicides |
Air |
| År | Placering förra gången | |
| 2000 | Ny | |
En nykomling som får sammanfatta hela mitt Electronica (vad det nu betyder och innefattar...) intresse. Väldigt mycket av det jag lyssnar på hemma nuförtiden är i närheten av just Electronica. Men Air är nog det band inom genren som jag gillar bäst. Musikstilen har den karaktären att det mesta är bra, gillar man grundkonceptet så funkar det mesta. Musiken till filmen "The Virgin Suicide" tycker jag är Airs bästa. Det här är ocks en Air- skiva som man verkligen kan höra influenserna från Pink Floyd. Air har anlitats på flera andra av Sofia Coppolas Filmer, exempelvis "Marie Antoniette" – lite av husbandet med andra ord. Det är nog säkert i filmkontext som Airs musik funkar bäst men det gå samtidigt hur bra som helst att bara lyssna på musiken.
| Placering | Album | Artist |
| 49 | Apollo:Atmospheres And... |
Eno |
| År | Placering förra gången | |
| 1983 | Ny | |
Den andra rent Instrumentala skivan. Brian Eno omnämns ganska många gånger på listan, både i band (Roxy Music) som Producent (exempelvis U2) men även som soloartist. Att slänga in en Ambient skiva på listan kan uppfattas som lite kontroversiellt men följer man en röd tråd bland skivorna ovan så kan man skönja mycket som gränsar till Ambient. Det här är min favoritskiva att lyssna på fredagar efter jobbet halvslumrande i vardagsrumssoffan. Att sedan "Apollo..." finns med på ett av historiens bästa soundtrack – Trainspotting ger ytterligare status till skivan.
| Placering | Album | Artist |
| 50 | Pampered Menial |
Pavlovs Dogs |
| År | Placering förra gången | |
| 1973 | 40 | |
Andra skivan som jag placerade in (efter förstaplatsen) var denna. Känns lite av en hedersplacering och en skiva jag bara inte kunde slänga ut. Jag har inte sett den på någon topplista någonstans och är platsar inte på Rolling Stones top 500 lita eller boken 1000 skivor du måste lyssna på innan du dör. Men för mig är det här en av världens 50 bästa skivor genom tiderna. Trots patetisk oh bombastisk musik och nasal sång av David Surkamp så kan jag inte sluta gilla skivan. Bäst är "Song Dance", Subway Sue", "Natchez Trace" men framför allt introlåten "Julia". Jag har ingen aning om hur jag fick tag i skivan och när jag först hörde den men den var ett av fundamenten under mitt skivlyssnade 70-tal.