Världens Bästa livealbum enligt Mikael H

Först och främst vill jag be alla om ursäkt för nr. 9. Vid den slutliga redovisningen lät Micke och Johan mig förstå att At Budokan (Bob Dylans dubbel från 1978) inte hör hemma på TOP 25. Den hör inte ens hemma på Bob Dylans TOP 5 live-album. Omdömen som ”Bob Dylan i Las Vegas” gavs bland annat. Det sved lite. Vid en närmare genomlyssning måste jag dock ge dem helt rätt. Den är urkass. Usla och tråkiga arrangemang, ylande kör och något som M&J var finkänsliga att inte ta upp, nämligen den s.k. raggarsaxofonen sonm spänner över hela skivan. Det låter som Wizex "Goa låtar 20" ungefär. Typ, liksom. Hur kunde det gå så snett? Jag har ingen annan ursäkt än att jag ska se över mina rutiner. Faktiskt.

Av mina TOP 25 kommer 22 stycken från 1970-talet. 1970-talet var live-albumens gyllene årtionde. Då gavs det utrymme för lite konstnärlighet typ 15-20 minuters trumsolon, medan resten av bandet gick av scenen och fikade eller vad de nu gjorde. En sak jag inte förstår är varför ljudkvaliteten är så olika mellan skivorna från 1970-talet. Det fanns väl en teknik, men kanske olika tekniker. Eller var några påtända – och andra inte - jag vet inte. Uppslag någon? Sammanfattningsvis: Bortsett från nr 9. är jag mycket nöjd med min lista. Jag står för den (utom nr. 9). Som sagt. Jag ska se över mina rutiner.

Rank	Titel	Artist	Liner notes
1	Live at the Lyceum	Bob Marley & the Wailers	Den bästa av de två BMW-albumen som lyckats ta sig in på denna lista. Vilken närvaro! Jag var på den berömda Grönan-konserten när det sattes publikrekord. Se också nr 12.
2	Live rust	Neil Young	Klassiker. Otrolig känsla. Både taggtråd och minimalism.
3	Made in Japan	Deep Purple	Klassiker. Otroligt bra. Bra ljud!
4	The song remains the same	Led Zeppelin	Jag var på premiären på filmen. Bara män i publiken. Allt utom konsertscenerna är plågsamt. Kanon-skiva med bl.a ett av världens bästa trumsolon i "Moby Dick".
5	Past Lives	Black Sabbath	BS kom aldrig med någon live-platta när alla andra gjorde det (DP, LZ, BÖC mfl.) Första CD:n i denna utgåva inspelat 1973 i Birmingham (var annars) är bland det tyngsta som (det tyngsta) hårdrockbandet åstadkommit, mig veterligen.
6	The last waltz	The Band	Den här kommer med p.g.a. laguppställningen. Sköna versioner av tidlös musik. Filmen är bra.
7	Live 1975-1985	Bruce Springsteen	En live-skiva som spänner över lång tid. Bästa mellansnacket alla kategorier. Han har något att säga. Jag såg honom i Stockholm 1981. Kanon-konsert.
8	4 way street	CSN&Y	Som tidsdokument oöverträffat. Innehåller en brutal version av "Down by the river", men också många andra bra låtar.
9	At Budokan	Bob Dylan	Kom ut efter plattorna "Desire" och "Blood on the tracks." Mycket känsla. Live 1966 och Live 1975 är också mycket bra.
10	Space Ritual	Hawkwind	Rymdmusik från 1974. Musicnauts. Gjorde otroligt spaciga ljud med enkla medel. Lemmy minns fortfarande ingenting från denna tid.
11	Band of gypsys	Jimi Hendrix	Nyårsafton Filmore East 1969. "Machine gun". När H. spelat klart säger han: "That's what we don't want to hear any more".  "Bullets" säger  Buddy Miles lite förklarande. Det sista var ett onödigt påpekande.
12	Babylon by bus	Bob Marley & the Wailers	Se även plats nr. 1. Kanonplatta. Och bara en låt finns på båda plattorna. Då har man lite att ta av, eller hur?
13	Unplugged	Neil Young	Ingen klassiker. Får vara med ändå. Även när han är dålig är han bra. Ingen taggtråd.
14	Twin Peaks	Moutain	Gitarrsolon på längden och tvären. "Nantucket sleighride" är en kanon-låt under alla omständigheter.
15	Slade Alive	Slade	Folkrock möter glamrock. Bra ös. En mycket bra version av "Born to be wild". En annan version, se nr 16. Men de ortodoxa brukar föredra  Steppenwolf.
16	On your feet or on your knees	Blue Öyster Cult	Uruselt ljud, men gitarrslingor och attityd så att det räcker. Tycker att det håller även idag. Fin limo framför kyrkan.
17	Live'n kick'n	West, Bruce & Laing	Oändliga gitarrsolon från Leslie West (se också nr 14). Jag tycker det är helt OK. Endast 4 låtar!
18	Live January 1973	Uriah Heep	Eehh. UH måste vara med. Har dock svårt att försvara medleyn som nog i sanningens namn visar att UH har mer gemensamt med Elvis än med de samtida Black Sabbath.
19	Watch	Manfred Mann	Lyssnade mycket på den när den kom. Nästan aldrig numera. Får vara med av nostalgiska skäl.
20	All the world´s a stage	Rush	Ska den här verkligen vara med? Svar ja. Oklart varför.
21	Live Dates	Wishbone Ash	Pretto folk-rock med titlar som "Throw down the sword", "The Pilgrim", "The king will come". Se även mina TOP 50 omslag. Når här TOP 25 pga nostalgiska skäl.
22	Live in London	Amon Düül II	Krautrock psykedelia. "Down by the fotball-place I saw my sister burning"…  Poesi?
23	Stop making sense	Talking Heads	"Psycho Killer" är fin. Annars är studioalbumen att föredra. Klarar ändå TOP 25.
24	Viva!	Roxy music	Den första RM-platta jag hörde. Tyckte den svängde bra men var lite pretto (precis som RM). Klarar ändå TOP 25, dock knappt.
25	Ufo Live	Ufo	Uruselt ljud, tveksam kvalitet på låtarna men den får vara med av nostalgiska skäl. Klarar knappt TOP 25.

De 25 bästa liveskivorna genom tiderna enligt Johan S
 
Det här var en intressant övning som innebar att jag lyssnade igenom massor av gamla live-skivor som jag nog annars inte hade återkommit till på mycket länge. Många av dem har jag bara på vinyl, när jag kompletterat upp min CD-samling så är det sällan liveskivorna som stått först i kön. Och, handen på hjärtat, är det väl så att liveskivorna sällan tillhör en artists mest intressanta utgivningar. Oftast är de ett komplement, ibland bara en ”Greatest Hits” med dåligt ljud. Men som tur är finns det fina undantag!

 
Total 70-tals dominans
De utvalda liveskivorna i min lista domineras fullständigt av 70-talet. Till och med mer så än mina andra listor. Det vill jag påstå beror inte bara på att jag är en stofil utan på att 70-talet var liveskivans förlovade decennium. De första riktiga och officiella liveskivorna började väl komma ut runt 1968-69, så det konceptet var ju faktiskt nytt och fräscht under hela 70-talet. Speciellt för de stora hårdrocksgrupperna var det ju i princip obligatoriskt att klämma ur sig en dubbel-live med minst ett trumsolo. Stilbildande var ”Made in Japan” med Deep Purple, en dubbel-LP med 7 låtar. Låtarna var alltså väldigt långa och några av dem är extremt jobbiga. Ett medley var något som ofta dök upp på liveskivor men aldrig på studioalbumen. Sedan dog liveskivan i princip ut. Ramones var väl det enda punkbandet som gav ut en officiell liveskiva? Och när new-wave och synthbanden dominerade under 80-talet så kändes liveskiva-konceptet riktigt unket. Vilka gav egentligen ut regelrätta liveskivor under 80- och 90-talen? På rak arm kommer jag på U2 (”Rattle and Hum”), Nick Cave (”Live Seeds”) och Neil Young (”Weld”). Konceptet var tvunget att stöpas om.

 
90-talet: Unplugged
Och det blev MTV som fixade till det med sina ”Unplugged” inspelningar med stora artister. De framförde oftast sin vanliga repertoar, men akustiskt, och så visades det i TV-rutan och senare dök det ofta upp en Unplugged-skiva också. Serien började runt 1990 och var en stor grej under hela 90-talet, Neil Young´s unplugged skiva är hans mest sålda till exempel. Efter MTV Unplugged så har DVD-skivorna tagit över ruljangsen. Nu köper folk (eller, påfallande ofta, får i julklapp) speciella konserter på DVD och kollar in dem på sitt hemmabio-system. Själv har jag hittills bara en live-DVD, den kom med som bonus-skiva när jag köpte Jay Farrar´s live ”Stone, Steel & Bright Lights” (som för övrigt är skittråkig).

En annan trend är uppsnyggade, klassiska liveinspelningar som förut bara funnits som bootleg, men som nu blir officiella. Paradexemplet är utgivningarna av gamla Dylanspelningar (Live 1962, Live 1964, Live 1966, Live 1975).

No	Artist	Album	Kommentar
1	Neil Young	Live Rust	Sagolikt bra live-skiva (dubbel-LP/enkel-CD). Första LP-skivan är mestadels akustisk och öppnas med den väldigt fina "Sugar Mountain", och allt annat är också högklassigt. Men på den helt elektriska andra LPn finns de definitiva versionerna av två av Neils bästa låtar - "Like a Hurricane" och "Hey Hey, My My (Into the Black)" och det är till slut det som gör att detta är den bästa live-skivan genom tiderna. Tyvärr är CD-versionen skämd av att man editerat bort en dryg minut av sologitarrande från "Cortez the Killer" (ca 30 sekunder från introt, 15 sek från första solot och ca 20 sek från andra solot). Skandalöst! Hur kunde CD-hataren Neil gå med på det? Det hade varit ärligare att ta bort en låt istället för att det skulle få plats på en CD. Förstaplatsen gäller alltså vinylversionen!
2	The Ramones	It's alive	Ramones bränner av 28 låtar på 54 minuter på nyårsafton 1977 i London. Allt känns rätt och väldigt tight, i princip inget mellansnack. Lika enkelt som genialt. Joey börja i och för sig yra något om en "chicken vindaloo" efter "Blitzkrieg Bop" men det tar bara en halv mening innan han blir avbruten av Dee Dees vrål "Onetwothreefour"! Och det skriker han mellan varje låt - ibland mitt i låtarna. En skiva som jag blir på gott humör av!
3	Jimi Hendrix	Band of Gypsys	Jimi Hendrix introducerar sitt nya band. En spelning på nyårsaftonen 1969 på Fillmore East. Första LP-sidans två låtar är knäckande bra - "Who knows" och "Machine gun", inga låtar på skivan hade getts ut förut. Jag tycker att det här är Hendrix bästa skiva överhuvudtaget (OK första skivan är möjligen bättre på CD när de tre första singlarna lagts till som bonus, men det räknas inte riktigt).
4	Pink Floyd	Ummagumma (Disc1)	Dubbel-LP/dubbel-CD där den första skivan är inspelad live från konserter i Birmingham och Manchester juni 1969 . Den första skivan är tveklöst den bästa rena psykedelia-skiva som gjorts - deras senare alster var psykedeliska men det var inte bara psykedelia. Bland första skivans fyra låtar återfinns juvelerna "Careful with that axe, Eugene" med primalskriken utlösta av yxan och  den über-coola "Set the controls for the heart of the sun". Den andra skivan på dubbelalbumet är bara skräp.
5	Bob Dylan	Before the flood	Svårt att välja vilken Dylan-live som är allra bäst, efter att ha lyssnat igenom de viktigaste så är det den här dubbel-LPn från en reunion tour med The Band 1974 som vinner. The Band har en egen LP-sida för sina låtar som är väldigt bra men det är ändå den klart svagast sidan. Dylanlåtarna är fantastiskt intensiva och låter ganska annorlunda än på studioskivorna. Här finns bl.a. en version av "All along the watchtower" som är nästan lika bra som Hendrix-versionen.
6	Crosby, Stills, Nash & Young	4 Way Street	Dubbel-LP/dubbel-CD med en första akustisk skiva och en andra elektrisk. På CD versionen finns fyra extra akustiska nummer som alla är väldigt bra så det är den man ska ha. Den akustiska skivan är den intressantaste, alla fyra drar sina låtar ensamma med gitarr. Fantastiskt bra emellanåt, givetvis är det Neil Young som gör allra bäst ifrån sig. Texterna är tidsdokument, som David Crosby i "Triad" som tycker att det är självklart att han ska kunna vara ihop med två brudar samtidigt - "jag gillar ju er båda". Andra skivan består mest av gitarrexcesser och studioversionerna är bättre - "Southern Man" är däremot inte illa och är den klart bästa av dessa live-versioner.
7	The Velvet Underground	1969: Velvet Underground Live	Fantastisk dubbel-LP live under Doug Yule-eran utgiven i efterhand 1974. En cool, bakåtlutad känsla dominerar. Öppnar fantastiskt med fina versioner av "I'm waitin' for my man" och "Lisa says". Och "Sweet Jane" versionen är den coolaste de gjort, kanske min favoritversion.
8	Bob Marley and the Wailers	Live!	Bob Marleys första liveskiva inspelad i London juli 1975. Sju väl utvalda låtar på skivan och otroligt tighta versioner av alla (det låter ändå ganska likt studioupptagningarna).  Det var väl den här live-upptagning av "No woman, no cry" som blev det stora genombrottet för Bob Marley utanför Jamaica; ja...  i Sverige i alla fall.
9	Iggy Pop	TV Eye Live	Den pånyttfödde Iggy ute på tour med Bowies kompband (också Bowie kompar på "I wanna be your dog"). Skramligt, intensivt och lite väl burkigt ljud. Men skit samma - vilket ös! Tydligen fick Iggy US$ 90,000 av skivbolaget för att sätta ihop en liveskiva. Han tog då några tejper från den nyligen avslutade USA-touren 1977 och fixade till dem hjälpligt för US$ 5,000 i en studio i Berlin och stoppade resten i egen ficka. En helt fantastisk version av "I got a right" förlåter allt.
10	The Rolling Stones	Get Yer Ya-Ya´s Out	Stones överlägset bästa live-skiva, när de var absolut på topp. Inspelningar från Amerikaturnén hösten 1969. Bra urval av låtar också, mest från Beggar's Banquet och Let it bleed.
11	Black Sabbath	Past Lives	Dubbel-CD med inspelningar från mellan 1970 och 1978, alltså originalsättningen. Första CDn är den tidigare utgivna "Live at Last". Och det låter väldigt bra, låtarna från Vol. 4 t.ex. låter klart bättre här än på studioalbumet. En del svagheter finns också, framför allt görs "War Pigs" i en undermålig version. Men det är ändå den överlägset bästa hårdrocks-liven genom tiderna.
12	Bob Dylan	Live 1975	Från Dylans Rolling Thunder Review tour 1975 där han framträdde med vitmålat ansikte och stor hatt som gjorde att hans ögon såg ännu mer glödande ut än annars. Mycket bra liveskiva, speciellt de elektriska numren är fantastiska.
13	MC5	Kick out the jams	Stökig och samtidigt cool skiva som blev svartlistad efter vrålet "Kick out the jams, motherfuckers!". Bara den första minuten med White Panther galningen John Sinclair som introducerar bandet är värt pengarna för skivan.
14	Neil Young	Unplugged	En skiva från MTVs "unplugged" serie, denna från 1993. Neil Young hade ju gjort det mesta av sin repertoar akustiskt förut så detta var ju egentligen inte så intressant. Urvalet av låtar är dock uppfriskande, många oväntade - bl.a. den fina "Stringman" som inte givits ut tidigare. Och en del arrangemang är också oväntade, framför allt pumporgel-versionen av "Like a hurricane". Detta lär vara Neil Youngs mest sålda skiva.
15	The Doors	Absolutely Live	Dubbel-LP med amerikanska live-framträdanden 1969/1970. Icke-ortodoxt urval av låtar, här finns inga av Doors stora hits. Men det är en väldigt bra live-känsla - den teatraliska Jim Morrison får fritt svängrum, allra mest på "The celebration of the lizard" som upptar i princip hela sista sidan. Och så är versionen av "When the music´s over" fantastisk!
16	Yes	yessongs	Magnifik trippel-LP/dubbel-CD från tiden när Yes var som bäst. Speciellt första skivan är bra med bl.a. en fin version av deras kanske bästa låt "Heart of the sunrise".
17	Bob Marley and the Wailers	Babylon by bus	Dubbel-LP från konserter i Europa 1978. Hög och jämn kvalitet på låtar och framförande. Bra komplement när det gäller låturvalet till den lite vassare Live! (se plats 8).
18	Bob Dylan	Live 1966	Dylan kör elektriskt i England och blir kallad Judas av folkrockpuritanerna. Intensivt och mycket bra. Inspelningen är från Manchester och inte Royal Albert Hall. De elektriska numren är allra bäst. Men det kom bättre liveskivor med Dylan senare i karriären…
19	Lou Reed	Rock'n'roll animal	Lou Reeds första live-skiva som soloartist. Skivans höjdpunkt är öppningen med ett suveränt intro (Dick Wagner och Steve Hunter på gitarrerna) följt av jubel när Lou stiger in på scenen och så en tung hårdriffande version av "Sweet Jane".
20	Zappa/Mothers	Roxy & Elsewhere	Detta är väl Zappas bästa live. Höjdpunkterna är "Penguin in bondage" och "Cheepnis"
21	Nirvana	From the muddy banks of the Wishkah	Postumt utgiven (1996) samling av live-framträdanden från nästan hela bandets karriär - materialet kommer från allt mellan 1989 och 1994. Så det är ett bra dokument över hur Nirvana lät live. Fantastisk version av "Aneurysm".
22	Mountain	Twin peaks	Fin dubbel-LP som jag älskade när jag var 14 år. Håller än, många bra hårdrockare som "Never in my life", "Crossroader" och "Mississippi Queen" på första LPn. Och så "Nantucket Sleigh Ride" som tar upp hela andra LPn.
23	Deep Purple	Made in Japan	Definitiva versionerna av "Highway Star" och "Smoke on the water". Övriga låtar framförs i extremt långa och jobbiga versioner.
24	Tangerine Dream	Encore	The Godfathers of Ambient slår till med en live-dubbel där varje stycke upptar en LP-sida. Mycket bra, avslutande "Desert Dream" är allra bäst. Detta är också Tangerine Dream's bästa line-up med Edgar Froese, Chris Franke och Peter Baumann (alla spelar naturligtvis synthesiser). Från 1977.
25	Roxy Music	Viva!	Bra samling av live-framträdanden mellan 1973-1975.

Världens Bästa Liveskiva enligt Micke Å

Lex Ledin
Jag måste börja med att erkänna att jag har tillämpat Lex Ledin. Lex Ledin innebär att man har möjlighet att ändra i listan om man vid redovisningen utsätts för massiv kritik av kollegorna. Även om jag inte blev fullkomligt nedsablad så inser jag såhär i efterhand att Peter Framton Comes Alive inte har något att göra på en topp 25- livelista. Faktum är att skivan är fruktansvärd. Många av de skivor man gillade på 70 och 80-talet har faktiskt åldrats med värdighet. Om jag exempelvis tittar på min Livelista inser jag att exempelvis TV-eye känns bättre nu än när jag lyssnade på den under 70-talet. Peter Framton är tyvärr exemplet på motsatsen. Den har bara blivit sämre och sämre. Peter Framton fick ge plats för Simon & Garfunkel live 68. Jag gjorde även ytterligare två justeringar av listan, The Cure Show fick ge plats för Viva Roxy Music (hade helt glömt bort den) och 10CC fick ge plats för Ramones (lite av ett principiellt ställningstagande; Man kan inte värdera 10CC högre än Ramones - så är det bara.)
 

Kan någon nämna några bra liveskivor från 1990 eller 2000-talet?
Tänkte väl det. Ser man listan så är det 70-talet som dominerar, och det är inte så konstigt, det var ju då de flesta liveskivorna kom ut (tror jag i alla fall). Listan har även en hög nostalgifaktor, jag måste ändå erkänna att det inte är speciellt vanligt att jag lyssnar på liveskivorna med undantag av Live Rust och Made In Japan. Vi hade en intressant debatt under redovisningen: skall man prioritera ”artistisk kreativitet” (dvs att artisten flippar ur/trummisen lägger till några extra minuter på solot) eller att man har tagit med de viktigaste låtarna i katalogen? Vi kom fram till att den artistiska friheten bör väga tyngre än låtvalen, det är bland annat därför 10CC rök från min lista – köp greatest hits skivan istället. 

Liveskivan är död
Sammanfattningsvis kan man konstatera att livemusiken tillhör 70-talet. Jag vill nästan gå så långt att man nästa kan betrakta liveskivan som en tidsbegränsad genre på samma sätt som glitterpoppen, symfonirocken och discomusiken. Jag tror man också kan se när liveskivan dog, det var med releasen av Bruce Springsteen live 75-85: Den första riktiga massmediala mastodont livereleasen. Folk övernattade utanför butikerna för att få tag i de eftertraktade boxarna. Hypen var dock ganska kortvarig och nu känns den som en högst ordinär skiva. U2 och Depeche Mode är några av få grupper som släppt liveskivor som över huvud taget har kommenterats efter Bruce-skivan. Det är bara att inse faktum: Liveskivan är död.

Rank	Artist	Skiva	Linear notes
1		Neil Young Live Rust	Om jag tvingades att göra mig av med alla mina Neil Young-skivor förutom en så skulle jag nog behålla denna. De 5 första låtarna kan direkt rippas till en best of -samling. Har även en mycket stark tolkning av Like a Hurricane. Publiken känns också väldigt närvarande
2		Deep Purple Made in Japan	Den första Liveskivan jag hörde. Är väl en av dom riktiga kalssikerna med den bästa bemanningen. Förutom The Mule är det perfekt. Har med alla live-attributen som gitarrsolon, trumsolon, publiken sjunger med osv.
3		BobMarley&Wailers Live	Jag ångrar fortfarnade att jag inte åkte upp till grönan när Marley spelade den kalssiska dagen då pubilkrekordet sattes. Helt obegripligt att jg inte har köpt denna skiva på CD. Jag har den på vinyl.
4		David Bowie Live	Svårt att välja mellan denna och Stage, men den här känns något jämnare
5		Yes Yessongs	Ett av mina första skivköp och jag måste nog säga att jag var lite chockad efter att ha lyssnat igenom den. Sammanfattar Yes på ett mycket bra sätt. Enda lilla plumpen (som jag inledningsvis tyckte var den bästa delen) är Rick Wakemans solo del. Den kan man vara utan. Lanserades som en trippelvinyl, vilket var väldigt mycket musik för pengarna. Omslaget är även det mycket snyggt.
6		Iggy Pop TV-eye	Måste erkänna att jag inte gillade skivan speciellt mycket när jag köpte den på 70-talet, men den har växt och nu när jag lyssnar på den är det riktigt rå och bra den dålia inspelningen bra förbättrar helhetsintrycket
7		Uriah Heep Live	Skulle jag gjort denna lista för 30 år sen hade nog Rock medley´t varit huvudorsken till topplaceringen. Nu är det det många bra låtar som UH faktiskt gjorde. Efter liveskivan hade dom faktiskt gjort sitt.
8		Peter Gabriel Live	Faktiskt bättre än bästa Genesis-liven. Sammanfattar det tidiga soloskivorna på ett mycket bra sätt. Bra att man faktisk erkänner att man gjort vissa pålägg i studion.
9		ELP Welcome back my friends	En kvadrupel-skiva med många Låååånga stycken, exempelvis täcker Karn Evil 9 två vinylsidor. Som 44-åring tror jag nog inte att jag skulle stå ut med att lyssna på det live, men den är ok i små doser.
10		Talking Heads Stop making Sense	Bör avlyssnas tillsammans med filmen.
11		Focus At the Rainbow	Liveskivan har både Hokus pokus och Sylvia, bara det räcker
12		Lou Reed Take no prisoners	Lou i "toppform" snackar mer skit än spelar låtar. Walk on the Wild Side mer än dubbelt så lång som studioversionen. Mycket snack men mycket charmigt.
13		BÖC On your feet or on your knees	Det var länge sen jag lyssnade på skivan, men på den tiden känndes den fantastisk. Bör nog köpa den på CD. Tufft omslag
14		David Bowie Stage	Näst bästa Bowie-liveskivan tappar lite på alltför långa instrumentaldelar
15		Simon & Garfunkel Live From New York City 1967	Spelades in efter den tredje studioskivan, strax före det riktigt stora genombrottet. Mycket bra tolkningar av de tidiga låtarna och mycket närvaro.
16		Genesis Live	Mest för Music Box.
17		Pink Floyd Delicate sound of thunder	Egentlgen inte det "riktiga" PF, men klassikerna framförs på ett helt ok sätt
18		Bruce Springsteen Live	Måste väl ta med detta bidrag. Är faktisk bra även om jag inte kan säga att den ligger längsta upp på min "måste köpa på CD"-lista
19		Roxy Music Viva	En fantastisk bra skiva. Speciellt Pyamarama är kanon. Känns lite trist att dom inte kunde få till en dubbelvinyl med deras katalog.
20		The Tubes What do you want from live	Jag känner mig tvungen att ta med denna skiva. Mer musical a la rocky horror än en traditionell liveskiva. Don´t touch me there och White Punks on dope är höjdpunkterna
21		Velvet Underground Live	Otroligt stökig och många klassiska tolkningar av VU´s låtar
22		Neil Young Unplugged	Visar att han forfarande kunde på 90-talet
23		Zappa Roxy and Elswhere	Valde mellan denna och Just another band in LA JABILA är lite lättare, men R&E mer heltäckande. Mycket jazz och funk med bland annat George Duke i bandet
24		Pugh Ett steg till	Enda svenska. Faktum är att jag inte vet om någon annan svensk live- skiva. Den här fick kanske andra svenka band att tveka…
25		Ramones It´s Alive	28 låtar avrivna i ett furiost tempo. Jag skulle verkligen velat vara där i London nyårsafton 1977. Inte så mycket kallprat.

Den här grafen sammanfattar min albumlista på ett bra sätt:

Dags att göra ytterligare en revidering av top 50-listan bästa album genom tiderna. Den senaste gjordes nog för ca 4-5 år sedan och som helhet så kommer den inte genomgå alltför stora förändringar. Det mest anmärkningsvärda är nog att en del lite yngre skivor får lämna på bekostnad av något äldre skivor. 

Wish You Were Here var den mest självklara placeringen på listan även denna gång. Jag anser fortfarande att skivan är fulländad. Toppspåren är Shine on you crazy diamond och titellåten. Jag tror jag är inne på den tredje eller fjärde kopian då flera vinylexemplar spelades sönder.
Några intressanta saker om skivan är värt att nämna; Dels kom Syd Barret på ett oanmält besök i Abbey Road studion vilket uppenbarligen skapade en något ansträngd/deppig stämning i studion. Men han drog ganska snabbt tillbaka till Cambridge och mamma. För övrigt handlar spåret Shine on.. just om Syd.
En annan sak som bland annat nämns i boken Pink Floyd : musiken, människorna, myterna Av Bengt Liljegren är varför låten Shine on you carzy diamond delades upp i två delar. Orsaken var att Roger Waters var lite missnöjd över att han endast sjöng på en av låtarna och därmed inte fick lika mycket royalty. Då blev den fiffiga lösningen att dela upp låten på två och vips blev Rodger sångare på två låtar!

Placering	Album	Artist
2	Ziggy Stardust	David Bowie
År	Placering förra gången
1972	2

 

Ytterligare en skiva helt utan svaga spår. Ziggy Stardust var en av de första skivor jag köpte och varenda gång jag lyssnar på den fylls jag av glädje. Skivan skapades under Bowies absoluta glasperiod och blev ett av glitterpoppens flaggskepp. Under vinyleran så uppskattade jag b-sidan mer än den andra. "Star", "Suffragette City" och framför allt "Rock'n roll Suicide" är tre helt otroliga låtar. Nu när man blivit lite äldre har jag börjat uppskatta a-sidan betydligt mer där bland annat "Soul Love" - som jag var lite skeptisk till som ung - är helt ok nu.
Inte helt oväntat är Bowie relativt frekvent på min 50-lista och helt ärligt så skulle säkert en handfull andra 70-tals skivor med Bowie kunna kvala in på listan men det skulle kanske bli lite pinsamt. 

 

 

 

Placering	Album	Artist
3	The Queen is Dead	The Smiths
År	Placering förra gången
1986	3

The Queen is Dead är den i särklass mest efterlängtade skivan jag köpt. Första gången jag hörde eller rättare sagt såg The Smiths var i ett TV-program strax innan skivan skulle släppas i Sverige. Troligen hade jag hört "Bigmouth Strikes Again" någon gång innan men de musikvideos som visades på TV knockade mig helt. Här kan man ändå konstatera att några låtar inte riktig kan betraktas som klassiker men två ligger kring topp 10 bland bästa låtar genom tiderna och det gör att skivan som helhet ändå tar tredjeplatsen. Då tänker jag självklart på "There is a light that never goes out" och "Bigmouth strikes again".

Placering	Album	Artist
4	Revolver	The Beatles
År	Placering förra gången
1966	5

"Revolver" med The Beatles anser jag vara deras bästa. Samtidigt är the Beatles väldigt svårbedömd då det finns många väldigt starka album där mer eller mindre dagsformen avgör placeringen. Revolver ligger ju lite mittemellan den glättiga pop-perioden och den lite tyngre/svårare perioden i slutet av 60-talet. Här blandas enkla poplåtar (typ Eleneor Rigby) med lite tyngre typ tomorrow never know. Samtidigt har skivan några riktiga bottennapp, exempelvis "Yellow Submarine" är kanske inte The Beatles i sitt esse. Men den låten har ändå en plats i mitt hjärta då det var det första "riktiga" låten jag gillade i slutet på 60-talet (i kamp med Wondering Star med Lee van Cleef och I am a believer med The monkees...). Dock kan Revolver bil en skiva som åker rutschkana nedåt till nästa listframtagning.

Placering	Album	Artist
5	Harvest	Neil Young
År	Placering förra gången
1972	4

Lite konstigt kanske men Harvest köpte jag för bara några månader sen. Av någon anledning har det blivit så. Självklart har jag lyssnat på den väldigt många gånger och speciellt låtarna som sticker ut har jag både i liveversioner och på samlingsskivor. PÅ 70-talet var skivlyssnadet något annorlunda jämfört med nu. En av huvudorsakerna till att träffa kompisar var att man där kunde lyssna på en skiva som man själv inte hade råd att köpa. I fallet Harvest tror jag att det var hemma hos familjen von Heland som just den skivan "spisades" (skönt uttryck eller hur...). Fem till sex låtar på skivan tillhör mina Neil favoriter och de övriga låtarna är riktigt bra. 70-talet var egentligen ingen Neil period för mig, det fanns så mycker annat jag tyckte var bättre. Då. Numera är Neil en av mina absoluta favoriter och platsar utan tvekan på top 5 bland bästa artister/grupper genom tiderna.

Placering	Album	Artist
6	The Lamb Lies down on Broadway	Genesis
År	Placering förra gången
1974	9

Genesis upphörde nästan att existera för mig efter Peter Gabriels avhopp 1974. Innan dess hade gruppen agerat som den progressiva rockens fanbärare med skivor som "Foxtrot", "Selling England by the Pound" och framförallt "The Lamb Lies Down on Broadway". De första skivorna efter Gabriels avhopp är väl ok men sakta men säkert rörde sig gruppen från det progressiva till mer mainstream. Låtar som "we can't dance" drar verkligen ner totalbetyget för bandet. Genesis skulle kanske mått bra om man som Joy Division/New Order ändrade namn på bandet för att kunna bygga upp ett nytt sound. När det gäller Genesis så kändes varumärket mer och mer nedsolkat. Men det handlar väl en del om pengar... Konceptalbumet Lamb Lies Down... saknar egentligen hits utan bygger sin förträfflighet på helheten. För att verkligen uppskatta skivan bör man lyssna igenom den i ett sträck. Generellt kan man konstatera att Genesis får sig en uppgradering på denna top 50 listan jämfört med den förra. Men mer om det sen.

 

Placering	Album	Artist
7	Rumours	Fleetwood Mac
År	Placering förra gången
1977	7

 

 

 

 

 

 "Rumors" med Fleetwood Mac är väl den skiva som kan betraktas vara mest kontroversiell i toppen skivan på listan. Men skivan är för mig personligen ett viktigt tidsdokument där alla fester i Oxelösund stod i centrum. Det var tillsammans med gänget där de flesta spelade golf (inte jag -jag var bara en ”hangaround”). Det var tiden kring 1977-78 och två skivor var obligatoriska (förutom all disco förstås) – Varför ska man ta livet av sig... med Magnus Uggla och just Rumours med Fleetwood Mac. ”Don’t stop”, ”Go Your own Way” och ”Dreams” är tre bra låtar på en annars relativt jämn skiva

Placering	Album	Artist
8	Animals	Pink Floyd
År	Placering förra gången
1977	13

 

 

 

 

Andra Pink Floyd-skivan på topp 10 efter att ha klättrat upp några placeringar. Gruppen fungerade då mer som ett ”one man band” – Roger Waters med övriga medlemmar som kompmusiker. Roger var den som bestämde allt - från låtar till skivomslag. Trots detta så är merparten av materialet (i längd) skrivet av David Gilmour. I och för sig bara en låt, men den längsta. Eftersom royalties delades ut per låt fick Roger i särklass mest betalt för skivan vilket spädde på missnöjet bland bandmedlemmarna. Slutresultatet blev ändå en helt fantastisk skiva Här är det helheten som fungerar – inte de olika låtarna och omslaget är ursnyggt (Batterfield Park i London. För övrigt den enda ”turistattraktionen” vi besökte under CD-rundans Londonbesök...). Animals är nog den Pink Floyd-skiva jag spelat mest de senaste 5-10 åren.

 

Placering	Album	Artist
9	Unknown Pleasures	Joy Division
År	Placering förra gången
1979	10

En av de sista sakerna jag gjorde på min topplista var att placera om ”Closer” och ”Unknown Pleasures” med Joy Division. Båda förtjänar en topplacering men vilken som skulle hamna högst upp velade jag kring ganska länge. Slutligen var det ”She’s Lost Control” och ”New Dawn Fades” som fällde avgörandet. Annars är skivan helt komplett, det enda som gör att den inte hamnar högre upp är att den (till skillnad från övriga på topp 10-listan) kräver viss sinnesstämning och helst gråmulen höstkväll och ett glas rödvin för att göra sig full rättvisa.

Samtidigt är ”Unknown Pleasures” Producenten Martin Hannett’s mästerverk, speciellt trummorna är typiska genom hela skivan, torra och stumma. Joy har ju fått lite av en revival nu på 2000 talet bland annat genom den fantastiska filmen ”Control” och en hel hög av dokumentärer.

 

Placering	Album	Artist
10	Selling England by the Pound	Genesis
År	Placering förra gången
1973	43

Att Selling England by the Pound hamnade så högt upp på listan förvånade till och med mig... men Sellling England är egentligen mer komplett än Lamb Lies Down On Broadway men kanske inte lika spännande. Även här fungerar skivan som en helhet även om exempelvis ”The Battle of Epping Forest” sticker ut en del.
Jag undrar om det var för att vinylskivan var ovanligt lång (spåren låg tätt) eller för att jag spelade den så mycket men jag minns att just den skivan knastrade väldigt mycket så uppgraderingen till CD innebar något av en pånyttfödelse för skivan och just omlyssningen i samband med den nya topplistan gjorde att den klättrade en del placeringar.

Placering	Album	Artist
11	Hunky Dory	David Bowie
År	Placering förra gången
1971	11

Det är inte "Life on Mars?" som gör att "Hunky Dory" hamnar så högt upp på listan, inte så att den är dålig men skivan fullständigt kryllar av bra låtar där "Changes", "Oh! You Pretty Things", "Andy Warhol" och "Quicksand" är några exempel. Om jag inte minns helt fel så var det här en av skivorna som jag själv inte hade inledningsvis utan det var en skiva man lyssnade på hemma hos någon annan kompis. Sen köpte jag den någon gång i slutet av 70-talet och hann väl slita ut 2-3 vinylexemplar innan jag köpte den på CD. Jag minns också att en av orsakerna till att jag var extra förtjust i skivan var att Rick Wakeman spelade piano – min favorit keyboardist på den tiden (början och mitten av 70-talet). I Wikipedia (som är ett viktigt stöd för att få till kommentarerna till listan) står det en kul grej – ursprungligen var det tänkt att låten "bombers" skulle inleda b-sidan på albumet men ersattes uppenbarligen av "fill your heart". Jag kan nog tycka att det var en bra ändring då "bombers" känns lite för "stökig" för skivan.

Placering	Album	Artist
12	Berlin	Lou Reed
År	Placering förra gången
1973	14

Ytterligare en favorit från tidigt 70-tal. Jag undrar om det inte var i radioprogrammet ”kvällstoppen” som jag först hörde någon av låtarna från skivan- den låg där några veckor under hösten 1973. För alla som är lite yngre (om vi har några yngre som läser detta...) så var ”kvällstoppen" ett radioprogram som listade de 20 mest sålda albumen och singlar senaste veckan och spelade låtar från skivorna. Radioprogrammet var nog en av de viktigaste källorna till vad som man borde lyssna på enligt mig (förutom ”Radio Luxemburg” och lite senare ”Café Midnatt”). Lou Reed är inte i bästa form och skivan är mycket deppig. ”Men of Good Fortune” är min absoluta favorit men hela skivan saknar egentligen dåliga spår. Initialt var det tänkt att skivan (som kan betraktas som ett konceptalbum) skulle spelas som en helhet på konserter men det var inte förrän 2007 som den planen genomfördes.

 

Placering	Album	Artist
13	Closer	Joy Division
År	Placering förra gången
1980	21

Lite intressant att både singeln ”love will tear us apart” och albumet ”Closer” kom ut efter Ian Curtis självmord. ”Closer” minns jag fortfarande väldigt väl när jag lyssnade på den första gången; det var i Uppsala och jag hade köpt skivan utan att veta hur Joy Division lät. Jag var fascinerad av omslaget och hade läst att bandet var ett ”måste” om man ville vara cool och uppdaterad på musik (lite som en Hipster nuförtiden) vilket jag ville vara... Inledningslåten "Atrocity Exhibition" gjorde mig fullständigt förvirrad, sådan musik kunde man inte göra.
Jag hade ungefär samma känsla när jag hade köpt Talking Heads ”Reamain in LIght” under ett Stockholmsbesök 1980, konfunderad och samtidigt nyfiken. ”Closer” är verkligen en skiva som växer ju mer man lyssnar på den och ”The Eternal” och “Decades” är mina absoluta favoriter. Däremot är den lite mer ojämn än ”Unknown Pleasures” men en fantastisk skiva.

Placering	Album	Artist
14	Hounds of love	Kate Bush
År	Placering förra gången
1985	48

Den kvinnliga representationen på min topp-50 lista är ganska tunn. Faktum är att endast 10 % av artisterna på listan är kvinnor. Samtidigt speglar det nog hur rockscenen sett ut sedan urminnes tider. Kate Bush är däremot en av mina absoluta favoriter och skivan ”Hounds of Love” hennes bästa. Kate Bush upptäcktes av Pink Floyds David Gilmour som bland annat finansierade de första inspelningarna men det stora kommersiella genombrottet kom med singeln ”Wuthering Heighs” och skivan ”The Kick inside". ”Hounds of Love” är till skillnad från de tidiga skivorna betydligt mer svårtillgänglig och experimentell vilket också gör den mer hållbar. ”Running up that Hill” som blev en riktig monsterhit är ett av de bästa spåren. Skivan som helhet är kanske lite ojämn men utan tvekan den skiva som Kate ”peakar” med.

Placering	Album	Artist
15	Plastic Ono Band	John Lennon
År	Placering förra gången
1970	6

En skiva som handlar mycket om bokslut. Både med sin mamma (som övergav honom) och Beatles (som han övergav…?). Tre sjukt bra låtar - ”Mother”, ”Working Class Hero” och speciellt ”God” gör att den trots en del ganska tunna låtar hamnar högt upp på listan. Dock rasar skivan jämfört med den förra utvärderingen vilket känns helt rätt då den som sagt är väldigt ojämn. Det här är John Lennons första studioalbum efter splittringen med The Beatles där många musiker som medverkade på de sista Beatlesskivorna återkommer (Ringo Starr, Phil Spector och Billy Preston exempelvis) Det går inte att komma ifrån att John Lennon är en av de riktigt stora i musikhistorien och debutskivan känns som den mest naturliga på min topplista.

Placering	Album	Artist
16	Stranded	Roxy Music
År	Placering förra gången
1973	15

Hade jag gjort den här listan 1974 hade med största säkerhet ”Stranded” med Roxy Music hamnat bland topp 3. Jag var fullständigt uppslukad av bandet och skivan i mitten av 70-talet. ”Stranded” är första skivan utan Brian Eno som hoppade av (eller sparkades). En effekt var att ljudbilden förändrades något, inte lika mycket synthesizers och lite mer lättillgänglig speciellt jämfört med första skivan. Här kryllar det också av bra låtar, ”Street Life”, ”Mother of Pearl” och ”A Song for Europe”. Sen är kanske inte den sista låten på A och B sidan världsklass men de knyter ändå ihop skivan på ett bra sätt. För övrigt ytterligare en skiva som släpptes 1973 – enligt min mening bästa skivåret genom tiderna. Efter tredje skivan anser jag att Roxy Music tappar mycket av sin glans med några få undantag. Det experimentella försvinner nästan helt och bandet övergår till att bli ett traditionellt mainstream popband.

Placering	Album	Artist
17	Achtung Baby	U2
År	Placering förra gången
1991	Ny

Oj, första nykomlingen och ett val som fick mina kollegor att rynka på näsan. Jag har alltid haft en ambivalent inställning till U2 men det går inte att negligera bandet då man levererat mer eller mindre bra skivor under 30 år. Sen kan man ha åsikter om Bono och bandets attityd men U2 är ett av de största rockbanden genom tiderna (börjar låta som ett försvarstal eller…).
Nåväl ”Achtung Baby” är U2 mest kompletta skivan där ”One”, ”The Fly” och ”Zoo Station” sticker ut. Skivan spelades in på ”Hansa Studio” i Berlin där bland annat skivor med Bowie, Iggy pop, Tinderbox (vilket jag inte visste) och Siouxsie and the Banshees spelats in.
”Achtung Baby” har jag haft sedan den kom ut men har legat och dammat fram till Johnny Cash’s Cover av låten ”One” då jag lyssnat igenom skivan några gånger och börjat uppskatta den igen.

Placering	Album	Artist
18	The Songs Of...	Leonard Cohen
År	Placering förra gången
1967	19

Leonard Cohen är utan tvekan en av ikonerna inom sing - and songwriting. Hans kärlekssånger/sorger framförda med den omisskännliga rösten kan man bara inte motstå. Första gången jag hörde Leonard Cohen var i London i mitten av 70 – talet då jag och en kompis skulle se på filmen "Live at Pompeji" med Pink Floyd och det som "förfilm" visades "Bird on a Wire" – en dokumentär om Leonards turné 1972. Vi såg bara slutet som om jag inte minns fel visade Leonard gå omkring gråtande och framförde låtar från bland annat skivan "Songs of Leonard Cohen". Jag kan inte säga att jag blev speciellt imponerad då men låtarna hade en tendens att bita sig fast och senare har jag verkligen tagit Cohen till mitt hjärta. "Suzanne", Sisters of Mersey" och "So Long Marianne" är de låtar som sticker ut.

Placering	Album	Artist
19	Station To Station	David Bowie
År	Placering förra gången
1976	Ny

Egentligen helt obegripligt att "Station to Station" inte fanns med på min förra topplista. Den enda förklaringen är att jag troligen tyckte att jag skulle hushålla med Bowieskivor på listan för att inte verka för enkelriktad. Men såhär efter man fyllt 50 har alla sådana spärrar släppt och skivan går in som en nykomling på plats 19. Under vissa perioder har jag till och med ansett skivan vara Bowies bästa. Några låtar sticker ut, titelspåret, "Wild is the Wind" och "Stay" medan jag inte är lika förtjust i "TVC 15" och "Golden Years". Lite intressant med "Wild is the wind" som jag alltid trott varit en original Bowielåt men icke.

Placering	Album	Artist
20	Crime of the Century	Supertramp
År	Placering förra gången
1974	33

Den kanske mest mainstream-kommersiella hittills på listan (med undantag av Rumours). Säkert mer nostalgi än musikaliska kvalitéer men ibland får man ge vika för känslorna och inte vara så himla rationell och politiskt korrekt. "School" "Dreamer" och titellåten är bäst men även övriga låtar är helt ok. Lite Symfonirock light över Supertramp och inget band som gått hem bland kritikerna. Supertramps stora kommersiella framgång kom lite senare med albumet "Breakfast in America" som också är en helt ok skiva även om den inte ens var i närheten av min topp 50-lista.

Placering	Album	Artist
21	Boatmans Call	Nick Cave
År	Placering förra gången
1997	21

Nick Cave är en av mina absoluta favoriter. Jag vill gärna jämföra honom med Neil Young som blandar tårdrypande ballander med ösig rock. Liksom men Neil så är jag mest förtjust i de lite lugnare låtarna även om ingen av artisterna skulle vara komplett utan de hårda delarna. "The Boatman´s call" är nog en av de mörkaste och personligaste skivorna Nick Cave gett ut och behandlar bland annat Nicks relation till PJ Harvey. Skivan borde kanske fått en betydligt högre placering men eftersom jag inte lyssnat på den tillräckligt mycket har jag svårt att placera den högre upp. Nästa revidering av listan kommer säkert innebära ett lyft för skivan. Ska man plocka fram några låtar på den annars så jämnbra skivan så är det "Into my Arms" och "People Ain´t No Good".

Placering	Album	Artist
22	Wish	The Cure
År	Placering förra gången
1992	18

Lite pinsamt att första skiva med The Cure hamnar först på 22 plats och tappar några placeringar. Tillsammans med The Smiths anser jag The Cure vara 80-talets största band. Problemet med The Cure – vilket jag faktiskt även anser gäller för Neil Young – är att albumen är så ojämna och att och att vissa låtar bara är långa och tråkiga. Positivt är dock att varje album har minst en eller ett par riktigt bra låtar. "Wish" som enligt min mening sammanfattar The Cure´s 80-tal på ett bra sätt (kom ut 1992) är bandets jämnaste och saknar riktigt svaga spår trots "CD längden" på skivan (+65 min). "High", "Friday i'm in Love" och "Doing The Unstuck" är tre riktigt bra låtar men det bästa med skivan är att lägstanivån är så hög. En skiva man inte måste "skippa" låtar när man lyssnar igenom den. Yngste sonen är en riktig Cure-fan så det har inneburit att jag även tagit till mig skivorna efter "Wish" och tycker att de håller riktigt god kvalité. Men 80-talet var ändå bandets glansperiod.

Placering	Album	Artist
23	"White Album"	The Beatles
År	Placering förra gången
1968	Ny

The Beatles vita album kommer in som nykomling på 23 plats...! Varför detta? Det finns ingen Beatles skiva som jag spelat så mycket som den vita. Nu ska det sägas att skivan är sjukt ojämn, hade man varit lite mer restriktiv och försökt prioritera ett singelalbum och inte en dubbel så hade den säkert betraktas som den kanske bästa skivan med Bandet. Men det hade inte gått – The Beatles var i det läget inte ett band utan ett gäng individualister som samlats under paraplyet "The Beatles". Skivan innehåller 8-10 helt fantastiska låtar och en handfull riktigt dåliga. "Revolution 9" är väl det kanske tydligaste exemplet när producenten borde ha sagt typ "funkar det här verkligen – över 8 minuter med konstiga ljud?". Inspelningen var uppenbarligen väldigt kaotiskt med producenter som kom och gick, Ringo surade till och stack, Yoko satt med under inspelningarna osv. en lite kul anekdot – någon gång i mitten av 70 talet genomförde jag och några kompisar en klassisk Lucianatt, vi var uppe och stökade hela natten och gled omkring i Nyköping vilket bland annat innefattade ett besök på Hjortensbergsbadet med ett ofrivilligt dopp av en av oss. Natten/morgonen avslutades hemma hos mig på morgonen och vi var tvungna att hålla oss vakna för att inte missa skolan. När det såg som mest kritiskt ut för oss alla satte jag på låten "Revolution 9" och plötslig var alla klarvakna! Det gick bara inte att sova till den låten så någon nytta har den i alla fall haft...

Placering	Album	Artist
24	Let England Shake	PJ Harvey
År	Placering förra gången
2011	Ny

Den första "riktiga" nykomlingen är PJ Harveys "Let England Shake". Det är alltid lite farligt att placera in relativt nya skivor högt upp på listan – det finns alltid en risk att skivans "bäst – före –datum" passeras snabbare än vad man tror. Det kommer inte att gälla för "Let England Shake", det är nuförtiden sällan att en skiva känns perfekt både vid den första och den tionde genomlyssningen. Sen är det ett klassiskt konceptalbum som bygger på krigserfarenheter (mest första världskriget som jag uppfattar det) och skivan funkar som en helhet förutom sista låten som för övrigt sjungs av Mick Harvey och är utan konkurrens den absolut sämsta låten. Att skivan spelades in i en kyrka i Dorset känns också väldigt mycket 70-tal vilket jag gillar. Titellåten är den bästa men det är ytterligare en handfull låtar som är fantastiskt bra. Skulle inte förvåna mig om inte "Let England Shake" kommer ta ett kraftigt skutt uppåt nästa gång jag gör en uppdatering av topplistan.

Placering	Album	Artist
25	Stackloth - n - Ashes	16 Horsepower
År	Placering förra gången
1995	Ny

Jag kan inte minnas hur Gothic Country kom in i Mickes och oss andras liv även om jag vet att vi diskuterade det över några öl efter den senaste CD-rundan (men minnet är kort). Däremot är jag nästan helt säker på att intresset hade sin utgångspunkt i 16 Horespower. "Problemet" med hela genren har varit Mickes enorma entusiasm kombinerat med köplust (måste ha allt!) vilket inneburit att jag haft lite svårt att hänga med i svängarna. Jag känner mig fortfarande som en novis i området och har lite svårt att skilja på banden. Men det har nog mest med tid att göra. Nu under sommaren (2013) tog jag mig ändå lite extra tid med att gå igenom Hela 16 Horsepower och Wovenhands katalog. Även vid den genomgången känns Stackloth - n – Ashes som den bästa skivan och har en given plats på topplistan. Dock kan placeringen förändras radikalt vid nästa utvärdering eftersom antalet genomlyssningar av skivan endast är ca 1/10 jämfört med snittet på övriga skivor på listan. Så antingen kommer jag tröttna på den eller som kommer den förbättra sin placering avsevärt (om jag bara har/tar mig tid att lyssna mer....). 

 

Placering	Album	Artist
26	Goodbye Yellow Brick Road	Elton John
År	Placering förra gången
1973	29

Elton John kan kännas lite "awkward" på listan. Här kan man verkligen snacka om Mainstream. Och de flesta skivorna med Elton har jag extremt svårt att ta till mig (exempelvis får låtar som "i am still standing" mig att vakna upp kallsvettig på nätterna – vilket skräp). "Goodbye Yellow Brick Road" är dock undantaget som bekräftar regeln och den har för mig en intressant personlig historia. Redan tidigt på 70-talet hade jag skaffat mig en ganska stor skivsamling med 20-40 skivor vilket var mycket då. Många andra kompisar hade inte alls lika många så när man var hemma hos dem så lyssnade man på det som fanns. Göran M hade inte så många skivor (vad jag kan minnas) men han hade två Elton John – skivor; Don´t Shoot me..." och framförallt "Goodbye Yellow Brick Road". Så varje gång man var hemma hos Göran så plockades just den skivan fram så den har sin tydliga plats i Görans föräldrars vardagsrum. Ett tag var jag inne på att aldrig köpa skivan utan bara lyssna på den hos någon annan kompis men det löftet bröt jag någon gång på 80-talet, men jag hade den aldrig på Vinyl. Skivan då? Tja lite som Beatles vita – det skulle inte skada att rensa lite bland låtarna och en singel LP kanske hade varit bättre, men hade nog inte räckt. Första sidan på första skivan är mer eller mindre perfekt och innehåller bland annat "Candle in the Wind" och "Bennie an the Jets". Även andra sidan är stark med bland annat titelspåret och "I've Seen that Movie Too". Skivan finns för övrigt med på ganska många andra topplistor (bland annat Rolling Stones top 500 album) så helkonstigt är det inte att den är med. Lite försvarstal igen...

Placering	Album	Artist
27	For Your Pleasure	Roxy Music
År	Placering förra gången
1973	42

Andra Roxy Music skivan på listan. Jag har funderat ganska mycket på vilken som egentligen är den näst bästa Roxy-skivan, den första eller andra. Oftast blir det den andra som vinner. "For Your Pleasure" är den sista Roxy Music skivan med Brian Eno och markerar därmed ett slut på det mest experimentella perioden. A och B sidan skiljer sig väldigt mycket: A sidan är rockig och lättillgänglig medan B sidan mer svåråtkomlig. Skivan brakar igång med den fantastiska "Do the Strand" och A-sidan innehåller även "Editions Of You" ( min absoluta Roxy-favorit) för att avslutas med kanonlåten "In Every Dream Home A Heartache". B-sidan har två riktigt speciella låtar "the Bogus Man" och titellåten. En väldigt splittrad skiva men också spännande. Sen är Roxy Music's omslag ett kapitel för sig, denna gång är det modellen Amanda Lear (som några år senare skulle bli Discodrottning) tillsammans med en panter. Även insidan är cool med bandet uppradat med varsin gitarr.

Placering	Album	Artist
28	The Man Machine	Kraftwerk
År	Placering förra gången
1978	26

"The Model" är väl den låt man mest förknippar med albumet "The man Machine". Men hela skivan är fantastisk bra och anses vara en klassiker. Förstasidan med "Robots" "Spacelab" och "Metropolis" sitter som en smäck. Den elektroniska pop som skapades i och med skivan skapade fundamentet till vad som ca 5 år senare skulle bil Syntpoppen (vilket också mixades kraftigt med Roxy Music's glitter och glamour) och ännu senare Electronica. Skivan förtjänar kanske en betydligt bättre placering men problemet är nog att den inte engagerar tillräckligt mycket. Kanske lite för ytlig.

Placering	Album	Artist
29	The Doors	The Doors
År	Placering förra gången
1967	8

Jag gillar The Doors i perioder. Det kan gå väldigt lång tid mellan lyssningarna. Samtidigt finns det perioder då man går igenom katalogen flera gånger om och kan då konstatera att de flesta skivorna håller riktigt bra. Bäst är debutskivan med bland annat "Light My Fire", "Break On Through (To the Other Side)" och framför allt "The End". Sen är det några låtar som är lite för "blues-iga" för min stil, exempelvis "Back Door Man". Skivan har dock fått uppleva en kraftig nedgradering jämfört med förra gången. Orsaken är – vilket nämns ovan att jag lyssnat på den väldigt sällan de senaste åren och att den därför tappat i intresse.

 

Placering	Album	Artist
30	Lust For Life	Iggy Pop
År	Placering förra gången
1977	23

Ytterligare en skiva från Hansa Studio i Berlin. Denna gång "Lust för Life" med Iggy Pop. Skivan är väl egentligen ett samarbete mellan Iggy och David Bowie som skrev de flesta av låtarna på skivan och producerade. Monsterhitten "The Passenger" skrevs däremot av gitarristen Ricky Gardiner. Lite intressant att "The Passenger" lades som b-sida på första singelsläppet där a-sidan bestod av den betydligt svagare "Success". Självklart är det "Lust for Life" och "The Passenger" som bär hela skivan. Jag vet inte hur många gånger jag dansat på bordet till Iggys "The Passenger" under min Uppsalaperiod - minst en gång för mycket...

Placering	Album	Artist
31	Remain In Light	Talking Heads
År	Placering förra gången
1980	35

Den här skivan kräver nog sin egna lilla förklaring. Någon gång under 1980 så åkte jag upp till Stockholm för att i första hand köpa skivor. Utbudet i Nyköping var väl inte alltför stort så ville man ha något speciellt var det bara att ta sig upp till huvudstaden. Jag vet inte om det var innan resan eller när jag var på plats som jag bestämde mig för att köpa några skivor jag aldrig hört eller band jag inte kände till och så blev det. Jag har för mig att det var på Åhlens jag köpte skivorna (man vågade ju inte besöka någon cool riktig skivbutik och riskera att skämma ut sig...) Uppställda på en hylla med nya skivor stod bland annat "Empires and Dance" med Simple Minds (för övrigt ganska snott omslag – se "Closer med Joy som kom ut några månader tidigare...) och "Remain in Light" med Talking Heads som jag sen köpte. Väl hemma måste jag säga att jag blev lite förskräckt över båda inköpen. I Simple Minds fall var låten "I Travel" helt ok medan resten inte alls något jag gillade. Skivan har väl inte riktigt heller lyft i efterhand. Första intrycket av "Remain in Light" var om möjligt ännu värre – jag tyckte den var fullständigt olyssningsbar i början. Men efter flera påtvingade genomlyssningar så började jag uppskatta den mer och mer och nu anser jag den vara en riktigt bra skiva.

Placering	Album	Artist
32	Paranoid	Black Sabbath
År	Placering förra gången
1970	16

Jag har alltid haft en ganska komplicerad relation till Black Sabbath. Det var absolut inget favoritband under 70-talet då jag mycket hellre lyssnade på Deep Purple och de mer symfonibaserade "hårdrocksbanden". Så Black Sabbath är ett med andra ord ett band jag tagit till mig betydligt senare och då är det speciellt "Paranoid" som jag gillar. Förstasidan är mer eller mindre perfekt med "War Pigs", "Paranoid" och "Iron Man" Sen kan jag tycka att b-sidan inte alls håller samma klass men det kan man nästan leva med. Det som kanske lite oförtjänt gör att jag gillar skivan extra mycket är att min CD-utgåva även har "Wicked World" i liveuppförande vilket ytterligare förstärker helhetsintrycket. Men det gills väl egentligen inte...

Placering	Album	Artist
33	Bachelor No 2	Aimee Mann
År	Placering förra gången
2000	22

Aimee Mann hart inte gjort en enda riktigt dålig skiva. Alla skivorna är jämnbra med någon lite mer kommersiell låt. Det gäller inte riktigt ör "Bachelor no 2" som kan betraktas som hennes "kronjuvel" och är klart bäst. Dock hade jag lite svårt att bedöma skivan eftersom den inte finns fullt ut på Spotify och att jag inte kan hitta den hemma bland mina arkiverade skivor (nästan alla mina skivor är "rippade" med undantag av bland annat denna skiva då den är kopieringsskyddad). En dag måste jag nog ta tag i att gräva fram skivan igen så den kan få en mer rättvis bedömning men den får ändå vara med på listan på "gamla meriter". PS/ Vilket jag gjorde igår och jag kunde konstatera att den håller/DS

Placering	Album	Artist
34	Tubular Bells	Mike Oldfield
År	Placering förra gången
1973	32

En av två helt instrumentala skivor på listan. Fullständigt sönderspelad under tonåren som sen föll i glömska under många år men återfunnen i CD-format under en runda för ca 10 år sedan. På 70-talet var jag så såld på Mike O att jag inte bara köpte LP- skivan "Tubular Bells" utan även samlingsboxen "Boxed" som även den innehöll samma skiva inklusive de två följande skivorna samt "Collaborations". Det var slösaktigt på den tiden att köpa dubbletter men uppenbarligen tyckte jag det var värt det då. Jag har för mig att jag såg filmen "Excorcisten" när den kom upp på bio i Nyköping men kan inte då minnas att jag tänkte på bakgrundsmusiken. Det var ju bland annat i och med filmen som Mike och skivan blev känd. "Tubular Bells" var också Virgin Records första release (snacka om fingertoppskänsla) och bildade fundamentet till vad som senare skulle bli Richard Bransons framgångssaga.

Placering	Album	Artist
35	The Joshua Tree	U2
År	Placering förra gången
1987	36

Jag tänkte såhär: att inte bara lägga in "Achtung Baby" som nykomling högt upp på listan utan även behålla "The Joshua Tree" kommer få mina CD vänner att reagera på tre sätt.

1. Att av misstag "glömma" skicka inbjudan till framtida rundor med argument typ – "jamen e-posten fungerade ju inte och du verkade väldigt upptagen..." (ganska osannolikt)
2. Att efter några öl på någon framtida runda kliva ur garderoben och bekänna att U2 faktiskt också är en av deras favoriter och att min uppgradering av bandet fått dem att rannsaka sig själva och vilja tillämpa "Lex Ledin" för att lägga in någon eller några skivor på listan (högst osannolikt)
3. Att möta mina uppgraderingar med iskall tystnad och dolda fnysningar och att erbjuda mig att tillämpa "lex Ledin" (väldigt sannolikt)
Nåja "The Joshua Tree" är en väldigt bra skiva, Känns nästan "för" perfekt, välproducerat av Daniel Lanois och Brian Eno, omslaget fotat av Anton Corbijn och allmänt välarrangerat. Men det blir aldrig för patetiskt. Speciellt förstasidan håller rakt igenom men min absoluta favorit är "Exit" näst sist på andra sidan.

Placering	Album	Artist
36	Never Mind The Bollocks	Sex Pistols
År	Placering förra gången
1977	Ny

Snacka om att vara på rätt ställe men att göra helt fel saker. Jag var i London sommaren 1977 (som brukar kallas för "the summer of hate"). Hela musikvärlden bara skrek PUNK och London var händelsernas centrum. "Alla" stora punkband spelade i London den sommaren. Och jag var där! Men jag hade missat hela grejen, jag var så insnöad i "the Thin White Duke" och Symfonirock att jag inte fattade att något nytt fullständigt exploderade. Under de två veckorna jag var där så besökte vi inga konserter, det enda jag kan minnas vi gjorde var att dra omkring på stan, besöka discot "Tiffanys" och sitta på hotellet. Det var inte förrän jag satt på flyget hem och hade köpt Melody Maker på flygplatsen som jag upptäckte att en stor del av artiklarna handlade om just Punk. Vissa delar av livet vill man bara leva om och det här är väl en sådan del...
Över till skivan, "Never mind the Bullocks" är enligt min mening den första Punkskiva man ska köpa för att fatta vad punken handlar om (The Clash debutskiva bör nog vara den andra). Ska sanningen fram så har jag inte just den skivan utan samlingsskivan "Kiss me" som jag tror har med alla låtarna från albumet plus en del annat (så det är kanske den man ska ha, mer "music for the bucks"...). Sex Pistols är nog också ett band som inte skulle mått bra av att komma ut med en uppföljare till "Never mind...", den skulle troligen bara nedgradera bandets kultstatus. Anledningen till att den inte var med på min förra topplista är höljt i dunkel, jag fattar det bara inte. Får väl betraktas som slarv.

Placering	Album	Artist
37	Tinderbox	Siouxsie And The Banshees
År	Placering förra gången
1986	49

Ytterligare ett exempel på att vara på rätt ställe men göra fel saker. Det var på min födelsedag 1982 då jag tillsammans med Oscar och några andra var i Stockholm för att besöka Gärdesfestivalen där bland annat Siouxie and the Banshees skulle spela. Vi var där redan på eftermiddagen och lyssnade bland annat på Kai Martin och Stick, Reeperbahn och Dom Dummaste. Lite intressant: det var tänkt att även Ebba Grön skulle spela men tydligen hade Thåström somnat på en parkbänk i Sundsvall dagen före och vridit armen ur led så därför blev det ingen spelning. Det kan ha varit därför som jag valde att dra hem till Nyköping istället för att se alla banden vilket innebar att jag missade Siouxie med Robert Smith i bandet...
"Tinderbox" kom ut några år senare och är ytteligaren en skiva som spelats in i Hansa studio i Berlin. Anses av många inte vara en av de bästa Siouxie skivorna men jag gillar den verkligen. "Cities in Dust" är den stora hitten men jag gillar mest låten "Cannons". Annars är skivan jämnbra med få svaga spår. Är garanterat bland de 10 mest spelade skivorna under min Uppsalaperiod.

Placering	Album	Artist
38	Raw Power	Iggy And The Stooges
År	Placering förra gången
1973	Ny

En nykomling men mer av ett byte med skivan "Funhouse". Anledningen är helt enkelt att jag inte hade "Raw Power" när förra listan slutfördes. Nu har jag den och kan konstatera att den ät betydligt bättre än "Funhouse". Skivan i sig har en speciell historia då Iggy gjorde den första mixningen av albumet genom att lägga allt förutom Gitarr och sång på en och samma kanal vilket gjorde den väldigt svårmixad. Uppdraget gick till David Bowie som mixade om hela skivan (förutom "Search and Destroy") under ett dygn. Resultatet blev ändå bra trots förutsättningarna inte var perfekta...
Bästa låtar är "Search and Destroy", "Gimme Dange" och titellåten.

Placering	Album	Artist
39	Five Leaves Left	Nick Drake
År	Placering förra gången
1969	Ny

Jag kan inte undvika att jämföra Nick Drake med Ted Gärdestad, båda väldigt blyga, introverta och inte riktigt psykiskt stabila vilket bidrog till tidig död via självmord (vilket i Nicks fall är omtvistat, överdos eller självmord...). Några stora skillnader dock, Teds skivsläpp från "Undringar" och framåt såldes i stora mängder medan Nicks skivor såldes i typ 5 000 exemplar under releaseperioden. Sen är Nick Drakes katalog betydligt starkare. En av anledningarna till den svaga efterfrågan på skivorna var att Nick vägrade medverka i intervjuer och sällan spelade live - han slutade helt efter tredje albumet. Skivan "Five Leafs Left" saknar egentligen svaga spår men har väl inte heller några klassiker. Bäst är "Cello Song" men som sagt här funkar helheten bäst. Tyvärr måste jag erkänna att jag tidigt gick i "Kompilations-fällan" när det gäller Nick. Jag började med att köpa ett samlingsalbum vilket gjorde att jag länge tvekade att köpa de tre originalskivorna vilket självklart var helt fel. När det gäller Nick Drake ska man köpa de tre originalskivorna – inte snåla med en samling, det kan man göra med band typ Rolling Stones och Bruce Springsteen (massivt utbud av skivor med kraftig variation i kvalité).

Placering	Album	Artist
40	Kiss Me Kiss Me	The Cure
År	Placering förra gången
1987	24

Lite som Beatles "White Album" – den skulle inte skada med ett mer restriktivt låtval. Man fick plocka bort en låt för att få plats på en CD-skiva och det var i det formatet som jag köpte skivan i Uppsala (jag hade helt övergått till CD-skivor istället för vinyl några år tidigare). Som sagt är skivan lite ojämn men innehåller kanske The Cures bästa låt "Just Like Heaven" som tillsammans med "Why Can´t I Be You" och "The Kiss" är mina favoriter. Faktum är att skivan med största sannolikhet skulle hamna betydligt högre upp om man hade plockat bort ytterligare låtar från skivan (kunde istället släppas på någon "Rare The Cure" – skiva istället). Just "The Kiss" känn så typiskt The Cure – en lång (+ 6 min) smäktande nästan på gränsen till uthärdlig introlåt på skivan, se även exempelvis "Wish", "Bloodflowers", "och "4,13 Dream" så förstår ni vad jag menar. Ingen ögontjänare precis. Men den funkar riktigt bra.

Placering	Album	Artist
41	IV	Led Zeppelin
År	Placering förra gången
1971	31

Att monsterbandet Led Zeppelin bara måste ha en skiva med på topplistan är självklart. Att sen mitt val av skiva blir IV är minst lika självklart. Jag vet att "Stairways to Heaven" är på gränsen till sönderspelad, jag kan nästan känna en obehagskänsla när jag hör den nuförtiden men den är ju ändå så bra. Sen är min Led-katalog lite splittrad, jag har debutalbumet på vinyl, IV, "Songs Remain the Same" på CD samt en samlingsbox även den på CD. Tidigare hade jag även "Houses of the Holy" på vinyl men bytte bort någon gång i slutet på 70-talet. Lite trist faktiskt.
Men Led Zeppelin IV är inte bara "Stairways to Heaven" utan hela förstasidan är kanonbra. Finns även några bra låtar på b-sidan vilket gör att skivan absolut platsar på listan. Sen är det kanske lite intressant att Led Zeppelin bara har en skiva på listan och den på plats 41. Uppenbarligen gillar jag Led Z mindre än vad jag ibland tror. Lite självrannsakan kanske...

Placering	Album	Artist
42	Horses	Patti Smith
År	Placering förra gången
1975	Ny

Patti Smith är en artist som jag väldigt tydligt gillat under två perioder och att jag knappt lyssnat på PS däremellan. Första perioden var i slutet av 70-talet då jag ägde de fyra första skivorna på vinyl. Jag var väl egentligen ingen jättefan av henne men gillade ändå skivorna ganska mycket. På den tiden var det nog "Easter" jag gillade mest. Sen när CD-eran kom så hade mitt Patti Smith intresse svalnat betydligt och det dröjde till mitten av 2000-talet innan jag köpte samlingsalbumet "Land" och insåg vilken stor artist hon faktiskt är. I det här fallet har jag inte "återköpt" vinylskivorna på CD med ett undantag – Debutskivan "Horses". De bästa låtarna (som även finns på samlingsalbumet) är "Gloria" och "Big Money" men övriga låtar på skivan är helt ok. Intressant att titeln på Samlingsskivan är en låttitel på "Horses" men den låten finns inte med på samlingsskivan, finns säkert någon bra anledning (och en bra förklaring någonstans på Internet) till det men jag orkar inte forska vidare i frågan...

Placering	Album	Artist
43	1	Tim Hardin
År	Placering förra gången
1966	Ny

Snacka om att dö vi helt fel tillfälle. Tim Hardin dog av en överdos Heroin i slutet av december 1980 bara några veckor efter en betydligt mer känd artist – John Lennon. Det innebar att Tim och hans artistiska prestationer hamnade i radioskugga av alla Lennon-Tribute program på radion. Tim Hardin var egentligen ganska misslyckad, Heroinberoende redan i början av 60-talet och mest känd för att andra framförde hans låtar (Bobby Darrin, Joan Baez, Johnny Cash Rod Steward osv). Tim bidrog även på Woodstockfestivalen och det finns ett skönt klipp från filmen där Tim landar med helikopter och får veta av arrangörerna att det inte kommer att bli något betalt för konserten eftersom hela inpasseringen till festivalområdet hade ballat ur. Tim ser måttligt road ut men framförde i all fall några låtar bland annat "If i were a Carpenter". Den låten finns inte med på Tim Hardin 1 men så många andra kanonlåtar vilket gör att jag håller den före Tim Hardin II. Bäst är "How Can We Hang On To A Dream", "Reason to Believe" och It´ll Never Happen Again".

Placering	Album	Artist
44	I See A Darkness	Bonnie "Prince" Billy
År	Placering förra gången
1999	Ny

Andra Gothic County – skivan på listan Borde kanske förtjäna en bättre placering men lider av att jag inte hunnit lyssna på den tillräckligt mycket. Tempot är extremt lågt och sången släpar sig fram. Men den är så vacker. "I see a Darkness" är också den skiva som verkligen fick mig att börja gilla genren Gothic Country. Skivan fullständigt kryllar av bra låtar men där titellåten nog är bäst. Den har skivan har potential att förbättra sin placering till nästa genomgång av topplistan.

Placering	Album	Artist
45	Neon Bible	Arcade Fire
År	Placering förra gången
2007	Ny

Första gången jag såg/hörde Arcade Fire var nog när jag sammanställde bästa cover av "Love Will Tear Us Apart". På ett videoklipp med väldigt dålig kvalité så framför Arcade Fire låten tillsammans med U2. Den kom inte med i min sammanställning bland annat beroende på den usla kvalitén men ett för hade såtts. När jag sen zappade vidare på Youtube så ramlade jag på videon "Intermission" som också finns med på "Neon Bible" jag var så angelägen att köpa skivan att jag för en gångs skull köpte den ny till fullpris. Det tror jag är den enda fullprisskivan jag köpt de senaste 20 åren,så snål är jag. Anledningen var att det inte gick att få fram begagnad vilket gjorde suget lika stort som när The Smiths "The Queen Is Dead" kom ut. Även om skivan inte är perfekt rakt igenom och att den kommer att få en tung match mot debutskivan vid nästa albumgenomgång så är den självklar på listan. Hälften av låtarna är riktigt bra, exempelvis "No Cars go", "My Body is A Cage", "Intervension" och "Black Mirror". Sen kändes det extra bra att jag lyckades hitta debutskivan "Funeral" i en Begagnatback för en spottstyver några månader senare så genomsnittligt har jag inte lagt ner mer en vanligt för de två skivorna.

Placering	Album	Artist
46	Strangeways Here We Come	The Smiths
År	Placering förra gången
1987	12

Det utan tvekan kraftigaste raset på listan – från plats 12 till 46. Men det handlar mer om slarv i förra bedömningen än nuvarande placering. Ganska snabbt när jag reviderade listan så konstaterade jag att skivan var alldeles för högt placerad och det var på håret att den klarade sig kvar. "Strangeways Here We Come" har egentligen bara några få bra spår och ganska mycket intetsägande. Placeringen är också lite av en uppgörelse med The Smiths och Morrissey som förutom "The Queen Is Dead" inte riktigt håller längre. Singelsamlingen "Louder Than Bombs" håller i och för sig också men övriga skivor står mest och dammar. Vi får hoppas att jag kan ta dom till mig igen annars vet vi inte vad som kommer att hända med The Smiths till nästa revidering av listan.

Placering	Album	Artist
47	Tindersticks	Tindersticks
År	Placering förra gången
1993	17

Tindersticks är ytterligare ett band som inte mått speciellt bra av tiden. Det var nog i samband med att vi såg bandet Live som intresset började svalna. Även om det inte var en dålig konsert så satte det lite av en punkt för fas 1 av mitt Tindersticksintresse. Dock tror jag att jag kommer återupptäcka bandet igen, det kanske räcker med att sonen Gustaf upptäcker Tindersticks så kommer jag upp på banan igen. Anledning till att jag väljer den första Tindersticks-skivan är att jag tycker den är jämnast, trots att den saknar några riktiga toppar. Bandet var tydligen väldigt förvånade över att få skivkontrakt så de utnyttjade allt utrymme de kunde få och den totala skivlängden slutade på över 77 minuter vilket är ungefär vad en normal Dubbel-Lp innehöll under vinyleran. Lite farligt för en debutskiva enligt min mening. Men jag tycker den håller ganska bra helt igenom. Samtidigt är det svårt att lyfta fram några speciella låtar.

Placering	Album	Artist
48	The Virgin Suicides	Air
År	Placering förra gången
2000	Ny

En nykomling som får sammanfatta hela mitt Electronica (vad det nu betyder och innefattar...) intresse. Väldigt mycket av det jag lyssnar på hemma nuförtiden är i närheten av just Electronica. Men Air är nog det band inom genren som jag gillar bäst. Musikstilen har den karaktären att det mesta är bra, gillar man grundkonceptet så funkar det mesta. Musiken till filmen "The Virgin Suicide" tycker jag är Airs bästa. Det här är ocks en Air- skiva som man verkligen kan höra influenserna från Pink Floyd. Air har anlitats på flera andra av Sofia Coppolas Filmer, exempelvis "Marie Antoniette" – lite av husbandet med andra ord. Det är nog säkert i filmkontext som Airs musik funkar bäst men det gå samtidigt hur bra som helst att bara lyssna på musiken.

Placering	Album	Artist
49	Apollo:Atmospheres And...	Eno
År	Placering förra gången
1983	Ny

Den andra rent Instrumentala skivan. Brian Eno omnämns ganska många gånger på listan, både i band (Roxy Music) som Producent (exempelvis U2) men även som soloartist. Att slänga in en Ambient skiva på listan kan uppfattas som lite kontroversiellt men följer man en röd tråd bland skivorna ovan så kan man skönja mycket som gränsar till Ambient. Det här är min favoritskiva att lyssna på fredagar efter jobbet halvslumrande i vardagsrumssoffan. Att sedan "Apollo..." finns med på ett av historiens bästa soundtrack – Trainspotting ger ytterligare status till skivan.

Placering	Album	Artist
50	Pampered Menial	Pavlovs Dogs
År	Placering förra gången
1973	40

Andra skivan som jag placerade in (efter förstaplatsen) var denna. Känns lite av en hedersplacering och en skiva jag bara inte kunde slänga ut. Jag har inte sett den på någon topplista någonstans och är platsar inte på Rolling Stones top 500 lita eller boken 1000 skivor du måste lyssna på innan du dör. Men för mig är det här en av världens 50 bästa skivor genom tiderna. Trots patetisk oh bombastisk musik och nasal sång av David Surkamp så kan jag inte sluta gilla skivan. Bäst är "Song Dance", Subway Sue", "Natchez Trace" men framför allt introlåten "Julia". Jag har ingen aning om hur jag fick tag i skivan och när jag först hörde den men den var ett av fundamenten under mitt skivlyssnade 70-tal.