Menu
Mikael Åstrand

Mikael Åstrand

Webbadress:

Testvideo

  • Publicerad i General

 

 

Snyggaste skivomslag enligt Johan S

Snyggaste Skivomslag enligt Johan S


pattishorses 1. Patti Smith, Horses

Fantastiskt snyggt foto signerat Robert Mapplethorpe. Stilrent, tekniskt oantastligt och ändå fyllt av attityd. Patti ser hur cool ut som helst – känns helt rätt att skivan börjar med hennes statement ”Jesus died for somebody’s sins, but not mine”. Och så gillar jag svartvita omslag.

 foryourpleasure

2. Roxy Music, For Your Pleasure

Roxy Music hade alltid spektakulära omslag, mest kända är omslagen med pinupporna. Här på deras andra (och bästa?) skiva är de lite prydare. Amanda Lear tar aftonpromenad med svart panter med stiliserad storstad i bakgrunden – otroligt snygg djupt mättad blå-svart färguppbyggnad. På baksidan står taxichauffören Bryan Ferry och väntar.

 

sonic goo

3. Sonic Youth, Goo

Ett svartvitt omslag igen. Sonic Youth är en grupp som i princip alltid har snygga omslag. Det här tycker jag är coolast. Vilket jag kanske inte borde göra som ansvarsfull förälder.

 

TalesfromTopographicOceansyesyestalesf 14 4. Yes, Tales From Topographic Oceans

Hade Yes snygga omslag? Gllade Rick Wakeman slängkappor? Det här är min favorit, givetvis signerad Roger Dean. Tyvärr visar bilden bara halva omslaget, viker man ut baksidan (det här var ju en stor pompös dubbel-LP) så ser man också Fiskstimmet till vänster. Och med detta omslag framför sig är det lätt att sjunga med i Jon Andersons kristallklara texter:”Dawn of light lying between a silence and sold sources chased amid fusions of wonder in moments hardly seen forgotten”.

 abbyroadstor

5. The Beatles, Abbey Road

Det mest omdebatterade omslaget någonsin? Varför bär John Lennon vitt? Varför är Paul McCartney barfota? Snyggt och intressant omslag med enkla medel.

velvetstor

6.The Velvet Underground, And Nico

 

En riktig popkonstklassiker.

 

AtomHeartMother

7. Pink Floyd, Atom Heart Mother

Väldigt oväntat omslag som känns nyskapande. Min favorit bland Pink Floyds omslag. Snyggt foto på snygg ko.

LouReed-Transformer-LPRECORD-237385

8. Lou Reed, Transformer

Hårt målad rockhjälte, avgrundssvart och neonaktig på samma gång. Enkelt, hårt stiliserat och effektivt omslag

ramones

9. Ramones, Ramones

Väldigt snyggt foto som väl säger allt om vad som finns på skivan – en ny militärmusik

 

 blacksabbathstor

10. Black Sabbath, Black Sabbath

Första Sabbath-skivan. Bara halva omslaget syns ovan, resten på baksidan som gick att vika ut. Perfekt omslag till titellåten. Tyvärr lite väl rödtonad, skulle annars ha hamnat högre upp. I mittuppslaget finns det ett upp och nervänt kors med fin poesi om dödfödda kaninungar.

 nursery

11. Genesis, Nursery Crime

 

beatles-sgt-peppers-lonely-heart-club-band

12. The Beatles, Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band  

 

 unhalfbricking

13. Fairport Convention, Unhalfbricking  

 

 dinosaurjr

14. Dinosaur Jr, Green Mind

 

 ksmb

15. KSMB, Aktion...

 

somegirls

16. Rolling Stones, Some Girls  

 

 dejavu

17. Crosby, Stills, Nash & Young, Deja vu 

 

 cavestor

18. Nick Cave, Boatmans Call 

 

 were only in it for the money

19. Frank Zappa, We Are Only in it for the Money

 

MyAimIsTrueElvis CostelloMy Aim Is TrueFr

20. Elvis Costello, My Aim Is True  

 

 stickystor

21. Rolling Stones, Sticky Fingers 

 

 PlasticSurgeryDisastersDeadKennedysPlasticSurgery

22. Dead Kennedys, Plastic Surgery Disasters   

 

 nevermindstor

23. Nirvana, Nevermind  

 

 The Triffids - Born Sandy Devotional -

24. The Triffids, Born Sandy Devotional

 

 the clash

25.  The Clash, The Clash  

 

David Bowie 93-03

  • Publicerad i Analyser

bowieEgentligen gjorde jag slut med David Bowie sommaren 1983. Bowie hade för en gångs skull lyckats med att leverera en riktigt kommersiell framgång med albumet Let's Dance. Man kan tro att Bowie sålt sjukt många skivor men för att få lite perspektiv så tror man att ex Ziggy Stardust sålts i ca 7-8 milj kopior – att jämföra med exempelvis Ace of Base som sålt ca 23 miljoner kopior av albumet Happy Nation. Livet är inte rättvist – eller hur...

Let's Dance som i alla fall såldes i över 10 milj ex gjorde att Bowie plötsligt blev poppis i bredare kretsar och succén följdes upp med en världsomfattande turné – The Serious Moonlight. I Sverige gjordes två spelningar under sommaren 1983– båda i Göteborg och Ullevi – och jag var en av totalt ca 120 000 besökare på en av konserterna. Jag kan inte säga att jag minns speciellt mycket av konserten förutom att vi var ganska tidiga på Ullevi och att vi satt relativt långt från scenen så det enda man såg var en pastellfärgad prick någonstans i mitten av scenen. Tyvärr hade många av de tidigare låtarna blivit "Lets – Danceifierade", dvs inte alls lika hårda och råa som originalen så jag var inte speciellt imponerad av konserten som helhet även om hela konceptet var en upplevelse (resan dit, uppladdning, konsert, efterfest och hemfärd).

Åren efter konserten så ändrade min musiksmak riktning, nu var det depp/indierock som gällde. David Bowie hade fått lämna plats för artister som Joy Division, Sisters of Mersey, The Cure, The Smiths och The Mission. Samtidigt påbörjade Bowie sin färd mot avgrunden. Efter att försökt upprepa Let´s Dance-succén med skivan "Tonight" (gäsp...), följa upp med "Never let me down" (dubbel-gäsp...) och avsluta med den extremt patetiska turnén "The Glass Spider Tour" tog Bowie time-out i solokarriären och bildade/gick med i bandet "Tin Machine". Jag hade för länge sen slutat bry mig och många trodde nog att det var slutet på en lång och till stor del framgångsrik karriär.

Nu blev det inte så. 1993 kommer comebacken med skivan "Black Tie, White Noise" och den följs sedan av ytterligare fem skivor fram till 2003 då Bowie försvinner igen och kommer inte tillbaka förrän 2013 då den senaste/sista? Skivan "The Next Day" släpps. Perioden mellan 1993 och 2003 inramas av två för Bowie avgörande händelser. 1992 gifter sig Bowie med fotomodellen Iman vilket troligen påverkade hans beslut att återuppta musikkarriären. Slut-parentesen blev den stroke som han drabbades av 2004 under Reality-turnén. Efter stroken blev framträdanden betydligt färre – mest som gästartist till andra band eller artister (bland annat Arcade Fire och David Gilmour).

bowie90Det var ungefär under samma period som Bowie gjorde comeback 1993 som vi inledde våra CD-rundor och jag har under åren sakta men säkert köpt upp de skivor jag saknat men normalt flera år efter de släppts. Oftast har de mer betraktats som kompletteringsköp än skivor jag verkligen velat ha och oftast lyssnade jag igenom skivorna några få gånger för att de sen mest samlat damm på hyllan. Tills för några veckor sen när jag bestämde mig att ge alla 6 skivor en seriös chans. Om jag lyssnat på skivorna från 70 – talet hundratals gånger per styck så hade jag nog bara snittat på 2-3 gånger per 90-talsskiva.

Därför beslutade jag att ägna all ledig tid på morgnar innan jobbet, på tågresor och under helger till att bara lyssna på de 6 skivorna. Jag försökte också att i mesta möjliga mån undvika att "zappa" för mycket mellan låtar och album och därmed på ett bättre sätt fånga helheten. Förhoppningen var att jag dels instinktivt kunde veta vad låten heter och från vilken av skivorna låten kommer från (vilket jag fixade ganska snabbt) men att även få en känsla av ungefärlig placering av låten på skivan och vilken låt som är placerad före och efter. Det var lite lurigare. För att få in den känslan - vilket jag utan tvekan kan när det gäller 70-talskatalogen – krävdes minst 10 genomlyssningar av var och en av skivorna. Vi snackar minst 60 timmar av min fritid till detta uppdrag...

Går det då att sammanfatta perioden på något vettigt sätt? Svaret är nej. Wikipedia väljer att dela in perioden i två; den electro-experimentella och den neoklassiska vilket är helt rätt. Skiva 1-3 är väldigt svårlyssnade medan 4-6 är betydligt mer lättillgängliga. Därmed inte sagt att de tre första är mycket sämre, bara att de kräver mer tid. Efter den första genomlyssningen måste jag erkänna att jag var tveksam till att kunna få ihop en full Greatest – CD (typ 70 min) men efter flera genomlyssningar så blev problemet motsatt – jag var tvungen att prioritera bort minst 10 min, ca 2 låtar, för att få plats med de bästa. Däremot skulle en dubbel-greatest-skiva kräva ganska mycket fyllnadsmaterial.

Har nu allt malande av skivorna medfört att mitt underlag till Bowie-battlen måste revideras rejält? Svaret är ännu en gång nej. Det skulle istället troligen innebära att den enda låten från denna period som finns med på min bästa-lista, Pablo Picasso, skulle försvinna till förmån för någon annan 70-tals låt. Den passar helt enkelt inte in och är inte längre den bästa låten av de som levererades mellan 93 till 03. Om jag däremot någon gång skulle ge mig in i att sammanställa en dubbel-CD med de bästa Bowielåtarna genom tiderna så bör minst 2-4 låtar från perioden platsa.

Nu när jag upphört med kravet att bara lyssna på Bowie kommer jag på mig att spontant starta igång samlingsskivan ändå. Ett klart tecken på att musiken han gjorde under perioden måhända var svårlyssnad men ger man den tid så är det svårt att inte gilla det. Nedan kommer dels en separat recension av varje skiva samt förslaget på samlingsskiva. Trevlig lyssning!

Black Tie White Noise

blacktieStartskottet för skivan blev Bowies giftermål med Iman där han specialskrev och framförde 5 låtar till bröllopet. Två av dessa – The Wedding/...Song och Pallas Athena – kom sedan med på skivan. Två personer som varit väldigt viktiga i historien medverkade på skivan. Mick Ronson som var Bowies sidekick under Ziggyperioden och Nile Rodgers som bland annat producerade och spelade Gitarr på Let's Dance.
Sammanfattningsvis en extremt ojämn skiva. Värt att nämna är att fyra av skivans 12 låtar är covers vilket också signalerar att det var svårt att själv få ihop ett komplett album. Många låtar är lite för "jazziga" för min smak. Inte för att jag ogillar jazz, men det som levereras på skivan är ganska mainstream – lite hissmusik. Bowies saxofon ligger som en matta över hela albumet vilket funkar på vissa spår men inte på andra.
Nog med skitsnack, det finns trots allt några riktigt bra låtar där "Jump The Sky" nog är den bästa. Den handlar för övrigt om Bowies halvbror som led av schizofreni och begick självmord på 80-talet. Andra bra låtar är "Night Flights" (Scott Walker -cover) och "Pallas Athena" som för övrigt har en rytm som skulle funka på vilken Fatboy Slim skiva som helst (lyssna bland annat på låten"right here – right now"). Black Tie White Noise är nog inte den skiva man ska börja med om man vill utforska perioden jag recenserar.

Outside
david-bowie-outsideYtterligare en skiva som föds i samband med Bowies giftermål med Iman. En av gästerna på bröllopet var Brian Eno som bland annat framförde några låtar. Det hela utmynnade i att Bowie och Eno ännu en gång tog sig till studion för att spela in en skiva. Hela konceptet kring skivan (hur låtarna och texterna kom till och hur de framfördes) och slutprodukten var milt sagt experimentell. Tekniken att klippa sönder texter, blanda och sätta ihop som användes under 70-talet återtogs men denna gång med hjälp av en Macintosh. De flesta idéerna till låtar kläcktes i studion.
Helhetsintrycket blir också väldigt splittrat med några riktigt bra låtar men ganska mycket skräp. Skivan är faktiskt en ganska logisk fortsättning på samarbetets sista skiva "Lodger" som även den blandar friskt kvalitetsmässigt. Konstigt nog är Outside den skiva jag spelat mest av de jag går igenom här, jag har lite av hat-kärlek till den. Outside var också den skiva som fick ta mest stryk i finjusteringen av listan.

Earthling

David-Bowie-EarthlingFörsta skivan sedan "Diamond Dogs" som Bowie producerar helt själv. Eartling går i en helt annan riktning än de två tidigare (med vissa undantag, ex Hello Spaceboy på Outside) – här är det Drum´n Bass som gäller. Inspirationen kommer från band som Prodigy och Underworld (kanske inte Drum´n Bass men ändå...). Riktigt coolt omslag med kläder designade av Alexander McQueen. Musiken då? Jag som är ganska förtjust i Drum and Bass, Techo osv kan tycka att skivan funkar ganska bra. Många tycker säkert att skivan mer är ett desperat försök av Bowie att "hänga med" och rösten funkar inte riktigt tillsammans med rytmerna (lite för tam) men hela skiva känns ändå ganska pigg. Sen tycker jag den saknar riktiga bottennapp, "Little Wonder", "Seven Years in Tibet", "Dead Men Walking" och "I Am Afraid of Americans" är några exempel på bra låtar från skivan. En annan intressant sak med skivan är att den håller "vinyllängd" - ca 50 min att jämföra med de två tidigare som snittar på över 70 minuter. Uppenbarligen var man mer selektiv i låtvalen vilket troligen medförde få utfyllnadslåtar. Samtidigt blev skivan slutet på experimentperioden 93-97. De tre senare (och för övrigt även "The Next Day) andas mer av den "klassiska" Bowie och kallas därför den "Neoklassiska" perioden.

'Hours...'
hoursFörsta steget tillbaka till 70-talet. Samtidigt Bowies stora steg in i den digitala världen - inte bara det att musiken på skivan baseras på låtar som gjordes för Dataspelet "Omikron – The Nomad Soul" utan att skivan först släpptes digitalt för att en vecka senare släppas på CD. Omslaget är lite roligt , en kortklippt utmattad Bowie ligger i knät på en långhårig stillasittande dito. Här finns referenser till den tidigare betydligt mer stökiga snabba Eartling (den utmattade Bowie) och den mer sansade "Hours..."Bowie. Trots att skivan fick relativt bra mottagande så såldes den inte speciellt bra. Den blev faktiskt den första skivan sedan "Ziggy Stardust" som inte tog sig in på US top 40. Jag tycker i alla fall att den är riktigt bra – kanske den bästa av de 6 skivorna och den blev också med den skivan jag återupptäckte Bowie. "Seven" är det bästa och tydligaste exemplet på Bowies tillbakablick på 70-talet men även låtar som Thursday's Child, "Survive" och "Something in the Air"(som för övrigt är sjukt lik låten "Seven Years in Tibet" från Eartling i inledningen). "Hours..." är utan tvekan den skiva man ska börja med om man ska penetrera perioden jag analyserar - det blir liksom inte lika omvälvande jämfört med att exempelvis inleda med "Outside"...

Heathen
heathenPerioden mellan 93 och 99 har vi fått återse tre ikoner i Bowies musikkarriär - Mick Ronson, legendarisk gitarrist under Ziggy-eran, Brian Eno, minst lika legendarisk producent under Berlin-eran och sist men inte minst Nile Rodgers som var hjärnan bakom "Let's dance". Till "Heathen" återkom ytterligare en legendar – Tony Visconti som producerat flera av 70-talsalbumen. Och det hörs faktiskt, Snyggt producerat med klara referenser till den tidigare 70-tals perioden. Ibland kan den dock kännas lite överproducerad. "inspirationen" till skivan bygger mycket på attacken den11 september 2001 och den har en ganska sorglig ton. Väldigt många "okey" låtar men få som sticker ut. Sen är skivan lite av en Pin Ups light med tre covers av totalt 12 låtar. Det är till och med så att låten "I Took A Trip On A Gemini Spaceship" var tänkt att vara med på just Pin Ups men plockades bort och återkom inte förrän 18 år senare på just Heathen. Det konstiga med Heathen är att jag gillar låtarna när jag lyssnar på dom men när sen skivan är slut så känns det sådär.. Mysko. Bäst är i alla fall "Sunday", "Cactus","I've Been Waiting For You" och "I Would Be Your Slave". Är nog ändå den näst bästa av de 6 skivorna. 

Reality
bowie-realityYtterligare en Bowie/Visconti produktion. Reality är nog den skiva som jag gillat bäst första gången jag lyssnade på den men samtidigt den som jag har svårast att förhålla mig till numera. "Pablo Picasso" som till och med på min Bowiekompilation funkar inte helt efter många lyssningar. Nåja, en del bra låtar förutom Pablo P: "New Killer Star" och "Days" är två exempel som gör att skivan ändå känns okey. Det finns en ganska intressant story kring låten "Bring Me The Disco King" som ursprungligen skrevs till skivan Black Tie... men kvalade inte in då, och nästa gång den kom upp var inför skivan Earthling men rensades ut även där. Slutligen kom den i alla fall på "Reality" vilket signalerar den allmänna kvalitén på skivan. Skivan har även en "limited edition" bonus-cd med bland annat en nyinspelning av Rebel-Rebel som man snabbt kan glömma.

 

Nedan kommer slutligen förslaget på CD-kompilaton från de analyserade skivorna

Nr
1.
2. 
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9
10
11.
12.
13.
14.
15.
16.
Låt
Jump They Say
 Nite Flights
Pallas Athena
Hallo Spaceboy
I Have Not Been to Oxford Town
Little Wonder
Seven Years in Tibet
Thursday's Child
Something in the Air
Seven
Sunday
Cactus
Slow Burn
I've Been Waiting For You
Pablo Picasso
Days
Album
Black Tie White Noise
Black Tie White Noise
Black Tie White Noise
Outside
Outside
Earthling
Earthling
Hours...
Hours...
Hours...
Heathen
Heathen
Heathen
Heathen
Reality
Reality

Om CD-Runda

  • Publicerad i General

Om CDrunda.se

Webbsidan cdrunda.se har egentligen två syften. Dels är den ett resultat av alla cd-rundor jag, Johan och Micke genomfört de senaste 20 åren men sidan är även en teknisk experimentstudio för mig personligen där CMS-verktyget Joomla har varit en spännande utmaning som stöd för presentationen.

 

Om CD-rundorna

Det hela började egentligen när vi flyttade från Uppsala till Stockholm och använde lördagarna till att promenera omkring i city där vi bland annat besökte skivbutiker. Sen bildade vi alla familj och fick barn så blev mer och mer besvärligt att vika en hel Lördagsförmiddag/lunch till skivköpande så efter några år beslutade vi oss för att flytta rundan till fredagar istället. Vi samlas alltid kl 1615 vid Fridhemsplan och promenerar bort mot St Eriksplan för att avsluta rundan vid Odenplan. Där brukar vi vara strax efter kl 6. Sen har vi alltid avslutat med krogbesök. Det första riktiga stamstället var Tre Backar på Tegnérgatan. Tre Backar stängde för renovering sommaren 2004 men öppnades aldrig igen. Det innebar att vi tvingades hitta nya ställen att gå till som med tonvikt på bra ölsortiment. Några av de ställen vi varit på är Cliff Barns, Bells (fanns på Götgatan, numera annat namn) och Sveijk. De lite mer fasta ställena vi varit på är Akkurat och Half Way to the moon. Det senaste stället vi besökte var Sue Ellen som vi troligen kommer att besöka igen – riktigt bra.

För att komma tillbaka till hur webbsidan startades var att vi någonstans i mitten av 2000- talet avslutade rundan med att gå igenom topplistor, typ världens bästa låtar, album osv. I samband med att vi börjat göra listorna så hade mitt intresse för att bygga webbsidor vaknat så jag registrerade cdrunda.se under sommaren 2006 och började publicera de första listorna under hösten. Den nya cdrunda är nog den femte versionen. Numera är topplistorna en mindre del av siten, istället finns nu även allmänna musikartiklar och recensioner av alla skivbutiker vi besöker. Det senaste mastodontprojektet är Micke H's genomlysning av Gotic County. Jag undrar om det någonstans i världen finns en sådan omfattande analys av området.

Tyvärr är inte sidan helt komplett och ambitionsnivån har varierat. Just området topplistor är lite ojämn.

 

Om Webbplatsen

Som jag nämnde ovan så startade mitt intresse för att bygga hemsidor kring 2005-2006 och efter att ha börjat med att titta på Mambo (CMS-system) så fastnade jag sedan för Joomla som egentligen började som en kopia av Mambo men har sedan utvecklats till ett av världens största fria CMS-system.

Jag har bara extremt grundläggande kompetens kring Php, html, css och Javascript men fördelen med de här CMS-systemen är att man kan komma väldigt lågt utan att grotta ner sig alltför djupt i kodning.

Cdrunda har legat på alla större versionen av Joomla – 1.0, 1.5 och är nu migrerad till 2.5. Det är en 3.0 på gång, men den kommer jag nog avvakta med ett tag. Det lite speciella med denna release är att sidan numera är byggd i Responsive design.

Responsive Resign (RD)

RD är ett relativt nytt sätt att bygga webbsidor som kortfattat innebär att man bygger en sida som automatiskt anpassar sig till den skärm du använder (dator/tablets/smartphones). Det enklaste sättet att förstå hur det funkar är att ta tag i kanten på en browser-sida och sakta ”dra ihop” fönstret. Effekten blir då att text, bilder och moduler anpassas automatiskt till storleken på skärmen.

 

Vilka är de viktigaste funktionerna använder jag för cdrunda.se

Joomla core 2.5.6 – själva CMS-systemet såklart.

Stilmall från gavickpro – faktiskt det enda jag betalt för kopplat till cdrunda, det är den som hanterar Responsive Design

JCE editor – en texteditor för att hantera innehållet. Joomla har en editor i standardinstallationen men JCE har betydligt fler funktioner

K2 från Joomlaworks – är en förfining artikelhanteringen inom Joomla. Väldigt avancerad och egentligen helt onödig för cdrunda, men jag var tvungen att testa...

Allvideos” plugin och ”Tabs and slides” från Joomlaworks – obetalbar plugin för att visa videos på sidan.

 

Vilka problem kan man stöta på med Responsive Design

Problemen visar sig huvudsakligen i Smartphone-gränssnittet

Tabeller är svåra att få snygga i telefonen, det finns en del lösningar på nätet, men jag har inte vågat testa någon av dem.

Inbäddade videos ”får inte plats” i mobilgränssnittet. Men det ser ok ut om man drar igång filmen

Annars är det inte konstigare än att bygga en vanlig sida.

Revidering November 2013

Nu har det skett ytterligare en uppdatering av siten. CD-runda ligger numera på den senaste versionen av Joomla - 3.2 vilket förbättrat de responsiva egenskaperna något. Den huvudsakliga orsaken till uppgraderingen var att den förra innehöll en del skräpartiklar  i och med att jag i den förra migreringen utgick från en installation med väldigt mycket som var förkonfigurerat (tillägg, artiklar, menyer, suffixer osv). Det var bra  eftersom man då kom igång snabbt men var istället tvungen att ägna mycket tid i efterhand att fatta hur hela siten var upplagd. Exempelvis upptäckte jag för några veckor att det legat ute test-artiklar från grundinstallationen som jag helt enkelt missat. Denna gång utgick jag från en nästan ren installation och laddade endast upp de tillägg som jag behövde. 

Annars har den ungefär samma moduler som tidigare. En lite annorlunda modul på förstasidan (Animate on hover) som gör den lite mer bildmässig, En ny plugin som hanterar flikar och en som gör tabeller lite roligare. Däremot har jag inte migrerat kommentarerna. Migreringen har även inneburit att räkneverket för besök nollställts så antalet besök utgår från november 2013.

 

Bästa svenska låt Johan S

ucpUnion Carbide Productions störst
Det krävdes en ordentlig djupdykning i både CD och vinylsamlingen för den här listan. Jag fick ihop ca 75 låtar som jag tycker är värda att vara med på listan och sedan var det bara att rangordna… För att inte mina tre absoluta favoriter, Union Carbide Productions, John Holm och Ebba Grön, skulle dominera listan alltför mycket satte jag ett tak på tre låtar per artist/band.

Mycket 70-tal
Flest låtar kommer från 70-talet som vanligt, framförallt från de två sista åren på 70-talet när den svenska punken hade sin glansperiod. Men svensk musik har breddats enormt de senaste åren och det har nog aldrig funnits så många bra band som nu. Därför är nästan lika många låtar från den här sidan år 2000. En del tycker nog att en del självklara artister saknas, men det är verkligen så att jag aldrig gillat varken Kent, Håkan Hellström eller Ulf Lundell för att nämna några.

Rävjunk bubblare

Det var också en hel del som var väldigt nära att komma in på listan: Jacob Hellman, Bring me the fuckin’ riot…man, Ola Magnell, Robyn, Hoola Bandoola Band, Rävjunk, Skabb, Bob Hund och Docent Död var närmast. Och det var nära att jag lade in ytterligare en låt av Hellacopters (”Psyched out and furious”), Nomads (”Call off your dogs”) och Nationalteatern (”Bängen trålar”). Men så blev det inte. Och här kommer listan:   

Rank

Titel

Artist

Liner notes

1

Financial declaration

Union Carbide Productions

Perfekt rocklåt utan hämningar - allt känns rätt. Till och med handklapp mot slutet. Det här är Sveriges genom tiderna bästa band, deras tre första skivor (av fyra totalt) är klassiska. Enorm sångare men det som verkligen gjorde Union Carbide speciella var de helt otyglade gitarristerna - det finns ingenting som stoppar dem. Och de är grymt bra. Låten är från den lysande debutskivan "In the air tonight" - på de efterföljande skivorna tillåts gitarristerna inte vara fullt så anarkistiska. I efterhand tycker jag nog att den här borde släppts in på min topp 100 låtar lista. Även om uppföljargruppen Soundtrack of our lives har gjort många bra låtar känns det som seg gubbrock i jämförelse med Union Carbide så de får inte vara med på den här listan.

2

Staten och Kapitalet

Ebba Grön

Fantastisk cover på Blå Tågets progghit "Den ena handen vet vad den andra gör" som alla känner till. Jag har hört att man vrålat med i "..deras feeeeta nackarrrr..." till och med på fester på Handels…

3

Får man leva för det

John Holm

För oss i ekorrhjulet. ".. ja han är högst intressant och trés elegante, men när klockan slår fem så kryper han hem och faller i säng". Mycket snyggt gitarrspel. John Holm är Sveriges klart bästa svenska singer-songwriter genom tiderna. Från den fantastiska debutskivan "Sordin". 1972.

4

Three mile eyes

Union Carbide Productions

Union Carbide gör en riktigt stygg låt. I den här låten verkar gitarristerna till och med ha bestämt sig för att spela tillsammans, ingen spelar baklänges eller nåt sånt. Återigen från "In the air tonight". 

5

Ett enskilt rum på Sabbatsberg

John Holm

Sorglig kontemplation över livets förgänglighet. John Holms märkliga röst och så piano, gitarr och underskön flöjt av Björn J:son Lind - så vackert att man storknar.

6

Din lilla hund

Eldkvarn

Nonchalant bakåtlutade också i upptempolåtar. Glömmer aldrig när jag såg Eldkvarn i Eskilstuna 1979 el 1980 och den här fantastiska låten kom som extranummer.

7

Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark

David & The Citizens

Energiskt med smattrande gitarrer. En låt som fastnar direkt. Har egentligen inte hört så mycket mer av detta Malmö-band.

8

By the grace of God

Hellacopters

Alla Hellacopters skivor är bra, men det känns som om de blir bättre för varje skiva. Den här titellåten är fantastiskt bra rock'n'roll.

9

Surfin' in the bars

The Nomads

Jag har alltid haft ett mycket gott öga till The Nomads trots att de kommer från Solna. Sveriges klart bästa uttolkare av amerikansk garagerock. De kommer nära pastichen ibland men vad spelar det för roll? Det här är en perfekt lätt debil partylåt. Från LP:n Hardware.

10

Jag vill bli som far

KSMB

KSMB var dom enda som på allvar kunde utmana Ebba Grön om titeln Sveriges bästa punkband. Här en perfekt punkpärla som klockar in på 1 minut 19 sekunder. Från debutskivan "Aktion".

11

Hate to say I told you so

The Hives

Fantastisk lite småtafflig garage-stänkare som jag gillade direkt. Howlin' Pelle sjunger som en gud.

12

Hollowman

Entombed

Sveriges tyngsta band som blev betydligt bättre när de lämnade den renläriga dödsmetallen för mer allmän tung rock. Det här är ett bra exempel, jag älskar det tunga och mullriga men ändå krispiga gitarrsoundet. Från deras bästa skiva Wolverine Blues.

13

Visan om Bo

Pugh Rogefeldt

Från tredje skivan "Hollywood". Alla Pughs skivor är ojämna men när han får till det blir det fantastiskt! Den här märkliga låten är hur kul och bra som helst.

14

Mona Tumbas Slim Club

Ebba Grön

Detta är väl ändå den bästa av Ebbas tidiga singlar. "…medans spinkiga knegare käkar i en skitig fabrik - fy fan vad äckligt sjukt...". 

15

Somliga går med trasiga skor

Cornelis Vreeswijk

Skönt bakåtlutat sväng och frågan är väl om det har det gjorts en bättre sångtext i Sverige.

16

Sanningens silverflod

Dag Vag

Dag Vag var extremt coola, speciellt på deras första LP. Och öppningslåten var väl coolast av dem alla. 

17

Jag ska aldrig dö

Dr Zeke

Tät och energisk, en av den svenska punkens bästa låtar. Allsångskänsla.

18

Barn av vår tid

Nationalteatern

Tungt och svart epos över betongförorten. Och i samhället är det jävlar i mig klass mot klass - "...medan borgarasen flinar åt hur jobbardräggen svinar…"

19

Don't tread on me

The Nomads

 En favorit från mini-albumet "Temptation Pays Double".

20

Snutlåten

City Kent

Hämningslöst ös av Lunds finaste. Grymt gitarrspel av Baggy.

21

Malmö City

Garbochock

Tät låt med lika enkelt som briljant riff.

22

Ego

PF Commando

En låt som känns omöjlig att stoppa, mycket framåtlutad fart.

23

Havet ligger blankt

Reeperbahn

Det är den talade versen som är ballast tycker jag. Bra band, Reeperbahn.

24

Back in my dreams

Watermelon Men

Otroligt snygg låt med klara influenser från kaliforniska 60-talsgruppen Love

25

Did you give the world some love today, baby

Doris

Doris Svensson från Göteborg - en väldigt fin röst. Det här är titellåten från en mycket bra skiva från 1970 som var i princip bortglömd tills den började spelas på acid-jazz klubbar i England.  

26

Main Offender

The Hives

En bra sångare och ett effektivt riff räcker väldigt långt…

27

Doing the omoralisk schlagerfestival

Sillstryparn

Hur rolig som helst - proggen kunde alltså vara rolig! Och det svänger! Det lär vara Ulf Dageby som är Sillstryparn (Garotta di Anchovis på spanska) - ett "one-hit-wonder".

28

My favorite game

The Cardigans

Cardigans blir lite tuffare. Jag gillar.

29

Rainy days revisited

Hellacopters

Ännu en låt från min Hellacopters favoritskiva "By the grace of God". En ganska lugn sak för att vara Hellacopters med ett par himmelska gitarrsolon.

30

Den öde stranden

John Holm

Det blev ytterligare en gripande låt från "Sordin" som tredje John Holm låt. Kunde också ha valt "Din bäste vän" eller "Tidens piska" från andra respektive tredje skivan.

31

Michael (If you cannot row)

Isolation years

Elegant låt från Norrbotten.

32

Beväpna er

Ebba Grön

Min favorit från första LPn.

33

Golden age

Union Carbide Productions

En lite lugnare Union Carbide låt. Blev nästan en hit tror jag. Från tredje skivan som är den nästbästa efter debuten.

34

Daybreak

Ebba Forsberg

Bra låt som blev en aning känd genom att spelas till eftertexterna till filmen "Om jag vänder mig om". Mycket snygg låt, bra text. Från CD:n "True Love" som är väldigt bra, men hon sjunger med märkligt överdrivna sscchhhe-ljud som gör att det låter som om hon kommer från Holland.

35

Define me

Lars Halapi

Lysande gitarrspel som påminner en del om Dire Straits - fast bättre. Öppningsspåret från utmärkta CDn "When your TV makes you cry". Kunde också ha valt "This one's on me".

36

Hög standard

Peps Persson

Skånes reggaekung med sin bästa låt.

37

Dörrterror

KSMB

KSMBs kommentar till dörrknackande religioner. Också från första skivan "Aktion". Kunde också ha valt "En slemmig torsk" eller "Dagens ungdom".

38

Inside

Haystack

En vrålande helt oskolad röst över en rytmsektion som låter som en skenande buffelhjord. Sveriges bästa brutalo-trash!

39

The Passage

Log

Stämningsfull musik av Lunda-band. Heter numera Logh pga namntvist med amerikanskt band.

40

Come on

Consequences

Suverän sång av Jonas Heijkenskjöld! Bra nytt Stockholmsband.

41

Höst

Dan Hylander & Raj Montana Band

Snygg (amerikansk) västkustrock med mer socialrealism än man kan önska sig.

42

Det värsta av allt

Magnus Carlson

Sveriges svar på Morrissey (nåja) som man får ta till när det dröjer för länge mellan mästarens skivor.

43

Big nose

Parker

Bra energisk rock - blandning av Blondie och Ramones.

44

En student från Uppsala

Gudibrallan

Kul låt av Sveriges första punkband eller kanske snarare de svenska kungarna av Lo-Fi. "Runda brillor, långt hår,…aaaaahhh Vietnam"

45

Out of hand

Entombed

Heavy shit. "...Jesus Christ, Lord of Flies, in disguise…"

46

Ja vill inte ha

Problem

Bra melodiös pop från Malmö

47

Scientifically raw

Robert Johnson & Punchdrunks

Detta är gruppen som gör Sveriges coolaste instrumentalmusik.

48

Sakta vi gå genom stan

Monica Zetterlund

En Stockholmsklassiker.

49

Leaving

Sophie Zelmani

Behaglig låt. Fint gitarrkomp.

50

Desolation Avenue

The Leather Nun

Jodå, jag gillade Lädernunnan skarpt under andra halvan av 80-talet - tung musik med konstant ylande gitarrer, perfekt. Idag känns det lite daterat och Leather Nun's 90-tal är plågsamt dålig. Men den här favoriten får ändå vara med. Kanske det coolaste de gjorde ändå var 20 minuters live-versionen av Slow Death tillsammans med Genesis P-Orridge, Monte Cazazza och Freddie Wadling på bas? Riktig "Totenkopf rock'n'roll".

Bästa Svenska låt Micke H

Sverigens bästa singlar genom tiderna

nationalteaternSvårt att välja

Jag har överhuvudtaget inget förhållande till svensk musik. Jag fick med nöd och näppe ihop till 50 stycken - och då har jag med en låt jag inte hört (nr. 30, man måste lita på sin brorsa ibland). Engelsk-amerikansk rock, pop och soul är enligt min uppfattning så många, många gånger bättre än svensk-producerad. Särskilt tydligt blir det (i allmänhet) när artisterna sjunger på engelska.

Proggen dominerar

Vilka har då fått nåd? Det är proggen, punken och spridda skurar från 80- och 90-talet. Proggen står för det huvudsakliga bidraget till min lista. Nationalteatern, Hoola Bandoola, Sillstryparen, Motvind, Ensamma hjärtan, Björn Afzelius, Nynningen får väl räknas dit (ca 15 stycken låtar är "proggiga"). Pugh och Ola Magnell är dock mer singer/songwriters för att kunna räknas till proggen. I nostalgisyfte finns Råg i ryggen och Neon Rose med.

Olle Ljungström fick med 4 låtar

Olle Ljungström har en given position som udda och oförtjänt ouppmärksammad artist. Han har med flera låtar. Ebba Grön, Imperiet, KSMB, Docent Död och Wilmer X måste väl vara med. Sedan följer en spretig samling 80- och 90-talshits som verkar hämtade från en samlings-CD med svenska låtar (och det är de också). Lisa Ekdahl, Atomic swing, Adolphson & Falk, Lisa Nilsson, Eric Gadd, Titiyo mfl. finns i denna kategori.

Sammanfattningsvis: Det finns ingen linje i detta urval. Det finns ingen riktig kärna. Det finns ingen personlig känsla. Men det är mina Top 50.

Rank Titel Artist Liner notes
1 Barn av vår tid Nationalteatern Vinnaren. Nationalteatern. ”Thinnertrasan vandrar mellan husen…” Trots ett jobbigt taktbyte mitt i låten vid ”Kom igen lilla Svensson” räcker detta till seger. Många gånger.
2 Staten och kapitalet Ebba Grön En ortodox listmakare skulle väl välja Blå Tågets originalversion ”Den ena handen vet vad den andra gör”, men inte jag. Ebba Gröns version är totalrätt. Blå Tågets version innehåller en vers som är mer ekonomisk-historia typ kapitalackumalation…som EG valt bort. Klokt, för den är rätt knölig.
3 Sent en lördagkväll Nationalteatern Nationalteatern igen. Den här ser jag som en pendang till ”Livet är en fest” (se nedan plats 5). Bäst: ”För varje 75:a som en människa dricker ur är ett rop på en bättre värld som hon sedan pissar ur”. Poesi.
4 LTO-tango Hoola Bandoola band LTO-tango. Inte kan progg svänga, men den här svänger väldigt. Den är värd en 4:e-plats. Lagen om tillfälligt omhändertagande kom dock aldrig att få den roll som låten varnande för, utan har använts främst för överförfriskande män. Och ingen plåtar av 1:a maj-tåg heller. Men bilar fotas inför trängselskatten. Dags för en ny trängsel-tango?
5 Livet är en fest Nationalteatern Nationalteatern återigen. Skildrar tidslöst förväntningar.  Bäst: ”Och om livet är pest, fyllan värmer bäst”. Poesi igen.
6 Solglasögon Docent död Hörde jag första gången då jag gjorde lumpen. Några lumparkompisar spelade den hela tiden. Den gick in. Rätt fånig text. Men OK.
7 Kolla kolla Nationalteatern Nationalteatern igen och igen. Bäst: ”Läderfåtölj och egen telefon”. Det var väl innan de sk. fringiserna hade slagit igenom som statusmarkör. Kolla kolla…att jag är en reko kille…
8 Vintersaga Monica Törnell Fin text och suggestiv text och fantastisk röst. Och mitt i prick om livet i vårt avlånga land. ”en tradare i snöreök”…frusen först i kön till Stadspuben i Luleå” etc.
9 Vi har bara varandra Di Leva Jag kommer inte ihåg att låten handlar om annat än att ”Vi har bara varandra, vi har bara varandra. Typ, liksom.
10 Doin´the omoralisk schlagerfestival Sillstryapren Den här låten har faktiskt glimten i ögat. Glimten i ögat var annars ganska sällsynt i proggen där allt skulle vara så jävla medvetet och allvarligt. Och trist. Den här svänger rejält och kommenterar Stickan Andersson och Abba. Dagens melodifestivalhysteri är svår att förstå. Hoppas det kommer en motreaktion. Snart. Please.
11 Lägg av! Nationalteatern Lägg av! Ni fattar ingenting…”Jag sitter inte på någon socialförvaltning och fluktar i någon pärm och håller koll på allting”. Poesi. Nationalteatern igen.
12 Lära för livet Motvind Titellåten från serien med samma namn. ”Med  stenhårda krav och knivskapskarp konkureeeensss”. Plattan ”Känn dig blåst” från 1976 är rätt kul.
13 800 grader Ebba Grön 800 grader. Är bra.
14 Hög standard Peps Blodsband Jakten på lycka. Peps Persson.
15 Du ska vara president! Imperiet Samma tema som i p. 14. Svänger fint.
16 En slemmig torsk KSMB En slemmig torsk i en brödrost? Hur kan man komma på något så sjukt. Kurt Sune med Berit (KSMB) kunde det i alla fall…
17 Vi kommer aldrig att dö Bo Kaspers Orkester  Bra text och musik som håller. Möjligt att jäv föreligger.
18 Hungarian Heart Watermelon Men Watermelon Men gjorde 3 bra plattor. Bara den sista har (hittills) getts ut på CD. Hungarian Heart fanns med på den första platan Past, Present & Future som har ett mycket snyggt omslag men som av någon anledning inte finns med på min top-50 snyggaste omslag-lista. En stor brist.
19 Tro på varann Uno Svenningsson/ Eva Dahlgren Lite smetigt, men den är bra.
20 Du och jag Olle Ljungström Olle Ljungström är utan tvekan Sveriges mest underskattade artist. ”Du och jag” är otroligt bra. Ylande gitarrer och sång. Lyssna så förstår du vad jag menar.
21 Goodbye Sophie Zelmani  Sophie Zelmani har gett ut 5 plattor plus en samlings-CD ”A decade of dreams”. De är alla bra skivor och många låtar skulle kunna platsa in på listan. Jag väljer Goodbye från den andra skivan. Möjligt att jäv föreligger.
22 En apa som liknar dig Olle Ljungström Olle Ljungström igen. Kanonlåt.
23 Hal som en ål Ensamma Hjärtan Texten är mycket ekivok och rolig. Bäst: ”Han är hal som en ål. Det finns ingen som tål han i längden”. Observera att ”han” används felaktigt istället för det korrekta ”honom”. Men vafaan…de é ju progg. Finns med på en platta från 70-talet där alla ligger på brottar-mattor och lajar.
24 Under ytan Uno Svenningsson Också smetigt, men bra.
25 Wander where you wander Rebecka Törnqvist Lite soul.
26 Mr. John Carlos Nationalteatern ”Det är ingen panter. Det är en puma.” Vilken sätt att berätta en historia och elegant knyta ihop den. Håller fortfarande. Nationalteatern igen.
27 Minns i november Olle Ljungström Olle Ljungström gör en skör och vacker version av den gamla slagdängan.
28 Fri information Björn Afzelius Vilken text!
29 Do you believe in me  Eric Gadd Tycker egentligen inte om vare sig den eller artisten. Den får vara med ändå. Oklart varför.
30 Marrakech Reeperbahn  Har aldrig hört den, men litar på min bror.
31 Vem vet  Lisa Ekdahl Hon har anklagats för mycket. Baby-röst bla. Det är en skön låt som svänger. Ibland undrar jag om det inte skulle gått bättre om hon haft bättre producenter/arrangörer. Hon hade hur som helst potential.
32 Påtalåten  Ola Magnell Ola Magnell är utan tvekan Sveriges näst mest underskattade artist. Jag har med flera låtar av honom på plats 34 och 4
33 Himlen runt hörnet Lisa Nilsson Den får väl vara med. Lite soul.
34 Nya perspektiv  Ola Magnell Vilken text!
35 Stone me into the groove Atomic Swing Svängigaste låten. Men denna låt var också allt från Atomic Swing. 
36 Diamanter Lustans Lakejer Lite synt. Tycker egentligen inte om vare sig den eller gruppen. Den får vara med ändå för att täcka in snedluggsskiktet.
37 Kärlekens tunga  Eldkvarn Den får väl vara med, också.
38 Mona Tumbas slim club Ebba Grön Texten. ”För dessa feta svin. Ned med feta Mooona!” Den gillar jag.
39 Blinkar blå  Adolphson & Falk Får vara med pga minnen. Jag är sentimental.
40 Dinga linga Lena Pugh Rogefelt Kul låt!
41 Kliff Ola Magnell Vilken text! ”Det är bara och gå på som förut…”
42 Vem får nu se alla tårar Wilmer X Också smetigt, men bra.
43 Hog farm Pugh Rogefelt ”Håll takten, spelemän” från ”Ett steg till” med Pugh mfl. Som Döda havs-rullarna ungefär…
44 Johnny the Rocker Magnus Uggla Inte för musiken, utan för attityden. Om jag minns rätt sa MU så här: ”att komma sist i melodifestivalen är väl en sak, men att komma efter Pontus Platin…”
45 För full hals Nynningen Svängig progg!
46 Talking to the man on the moon Titiyo Den får väl vara med. Lite soul igen.
47 Sanningsserum Råg i Ryggen Plattan ”Råg i ryggen” kommer enligt uppgift på CD snart. Om jag minns rätt: ”jag minns ännu den dagen. Den dagen när du gjorde slut. Jag försöker att glömma men min längtan tar aldrig slut”. Poesi, eller hur?
48 A dream of glory and pride Neon Rose Neon Rose gjorde 3 bra plattor. Jag ska köpa dem i ett svagt ögonblick, eftersom de äntligen kommit på CD.
49 Sanningen om dig Thomas Andersson Wij En bra singer/songwriter som tack och lov inte känns som en svensk copycat-Morrissey. Bra text och musik.
50 In kommer Gösta Philemon Arthur & the Dung In kommer Gösta. Kul låt. Men man orkar bara ett tag. Enligt uppgift vet man inte ännu inte i denna dag vilka som döljer sig bakom Philemon Arthur & the Dung. Preskriptionstiden bör väl vara en sisådär 50 år.

Bästa liveskiva Johan S

De 25 bästa liveskivorna genom tiderna enligt Johan S
 
Det här var en intressant övning som innebar att jag lyssnade igenom massor av gamla live-skivor som jag nog annars inte hade återkommit till på mycket länge. Många av dem har jag bara på vinyl, när jag kompletterat upp min CD-samling så är det sällan liveskivorna som stått först i kön. Och, handen på hjärtat, är det väl så att liveskivorna sällan tillhör en artists mest intressanta utgivningar. Oftast är de ett komplement, ibland bara en ”Greatest Hits” med dåligt ljud. Men som tur är finns det fina undantag!

 
Total 70-tals dominans
De utvalda liveskivorna i min lista domineras fullständigt av 70-talet. Till och med mer så än mina andra listor. Det vill jag påstå beror inte bara på att jag är en stofil utan på att 70-talet var liveskivans förlovade decennium. De första riktiga och officiella liveskivorna började väl komma ut runt 1968-69, så det konceptet var ju faktiskt nytt och fräscht under hela 70-talet. Speciellt för de stora hårdrocksgrupperna var det ju i princip obligatoriskt att klämma ur sig en dubbel-live med minst ett trumsolo. Stilbildande var ”Made in Japan” med Deep Purple, en dubbel-LP med 7 låtar. Låtarna var alltså väldigt långa och några av dem är extremt jobbiga. Ett medley var något som ofta dök upp på liveskivor men aldrig på studioalbumen. Sedan dog liveskivan i princip ut. Ramones var väl det enda punkbandet som gav ut en officiell liveskiva? Och när new-wave och synthbanden dominerade under 80-talet så kändes liveskiva-konceptet riktigt unket. Vilka gav egentligen ut regelrätta liveskivor under 80- och 90-talen? På rak arm kommer jag på U2 (”Rattle and Hum”), Nick Cave (”Live Seeds”) och Neil Young (”Weld”). Konceptet var tvunget att stöpas om.

 
90-talet: Unplugged
Och det blev MTV som fixade till det med sina ”Unplugged” inspelningar med stora artister. De framförde oftast sin vanliga repertoar, men akustiskt, och så visades det i TV-rutan och senare dök det ofta upp en Unplugged-skiva också. Serien började runt 1990 och var en stor grej under hela 90-talet, Neil Young´s unplugged skiva är hans mest sålda till exempel. Efter MTV Unplugged så har DVD-skivorna tagit över ruljangsen. Nu köper folk (eller, påfallande ofta, får i julklapp) speciella konserter på DVD och kollar in dem på sitt hemmabio-system. Själv har jag hittills bara en live-DVD, den kom med som bonus-skiva när jag köpte Jay Farrar´s live ”Stone, Steel & Bright Lights” (som för övrigt är skittråkig).

En annan trend är uppsnyggade, klassiska liveinspelningar som förut bara funnits som bootleg, men som nu blir officiella. Paradexemplet är utgivningarna av gamla Dylanspelningar (Live 1962, Live 1964, Live 1966, Live 1975).

No Artist Album Kommentar
1

Neil Young

liverust

Live Rust                  Sagolikt bra live-skiva (dubbel-LP/enkel-CD). Första LP-skivan är mestadels akustisk och öppnas med den väldigt fina "Sugar Mountain", och allt annat är också högklassigt. Men på den helt elektriska andra LPn finns de definitiva versionerna av två av Neils bästa låtar - "Like a Hurricane" och "Hey Hey, My My (Into the Black)" och det är till slut det som gör att detta är den bästa live-skivan genom tiderna. Tyvärr är CD-versionen skämd av att man editerat bort en dryg minut av sologitarrande från "Cortez the Killer" (ca 30 sekunder från introt, 15 sek från första solot och ca 20 sek från andra solot). Skandalöst! Hur kunde CD-hataren Neil gå med på det? Det hade varit ärligare att ta bort en låt istället för att det skulle få plats på en CD. Förstaplatsen gäller alltså vinylversionen! 

2

The Ramones

itsalive

It's alive Ramones bränner av 28 låtar på 54 minuter på nyårsafton 1977 i London. Allt känns rätt och väldigt tight, i princip inget mellansnack. Lika enkelt som genialt. Joey börja i och för sig yra något om en "chicken vindaloo" efter "Blitzkrieg Bop" men det tar bara en halv mening innan han blir avbruten av Dee Dees vrål "Onetwothreefour"! Och det skriker han mellan varje låt - ibland mitt i låtarna. En skiva som jag blir på gott humör av!

3

Jimi Hendrix

hendrix

Band of Gypsys Jimi Hendrix introducerar sitt nya band. En spelning på nyårsaftonen 1969 på Fillmore East. Första LP-sidans två låtar är knäckande bra - "Who knows" och "Machine gun", inga låtar på skivan hade getts ut förut. Jag tycker att det här är Hendrix bästa skiva överhuvudtaget (OK första skivan är möjligen bättre på CD när de tre första singlarna lagts till som bonus, men det räknas inte riktigt).
4

Pink Floyd

ummagumma

Ummagumma (Disc1) Dubbel-LP/dubbel-CD där den första skivan är inspelad live från konserter i Birmingham och Manchester juni 1969 . Den första skivan är tveklöst den bästa rena psykedelia-skiva som gjorts - deras senare alster var psykedeliska men det var inte bara psykedelia. Bland första skivans fyra låtar återfinns juvelerna "Careful with that axe, Eugene" med primalskriken utlösta av yxan och  den über-coola "Set the controls for the heart of the sun". Den andra skivan på dubbelalbumet är bara skräp.

5

Bob Dylan

before

Before the flood Svårt att välja vilken Dylan-live som är allra bäst, efter att ha lyssnat igenom de viktigaste så är det den här dubbel-LPn från en reunion tour med The Band 1974 som vinner. The Band har en egen LP-sida för sina låtar som är väldigt bra men det är ändå den klart svagast sidan. Dylanlåtarna är fantastiskt intensiva och låter ganska annorlunda än på studioskivorna. Här finns bl.a. en version av "All along the watchtower" som är nästan lika bra som Hendrix-versionen. 

6

Crosby, Stills, Nash & Young

crosby

4 Way Street Dubbel-LP/dubbel-CD med en första akustisk skiva och en andra elektrisk. På CD versionen finns fyra extra akustiska nummer som alla är väldigt bra så det är den man ska ha. Den akustiska skivan är den intressantaste, alla fyra drar sina låtar ensamma med gitarr. Fantastiskt bra emellanåt, givetvis är det Neil Young som gör allra bäst ifrån sig. Texterna är tidsdokument, som David Crosby i "Triad" som tycker att det är självklart att han ska kunna vara ihop med två brudar samtidigt - "jag gillar ju er båda". Andra skivan består mest av gitarrexcesser och studioversionerna är bättre - "Southern Man" är däremot inte illa och är den klart bästa av dessa live-versioner. 

7

The Velvet Underground
velvet

 

1969: Velvet Underground Live Fantastisk dubbel-LP live under Doug Yule-eran utgiven i efterhand 1974. En cool, bakåtlutad känsla dominerar. Öppnar fantastiskt med fina versioner av "I'm waitin' for my man" och "Lisa says". Och "Sweet Jane" versionen är den coolaste de gjort, kanske min favoritversion.

8

Bob Marley and the Wailers
bobmlive

Live! Bob Marleys första liveskiva inspelad i London juli 1975. Sju väl utvalda låtar på skivan och otroligt tighta versioner av alla (det låter ändå ganska likt studioupptagningarna).  Det var väl den här live-upptagning av "No woman, no cry" som blev det stora genombrottet för Bob Marley utanför Jamaica; ja...  i Sverige i alla fall.

9

Iggy Pop
tveye

TV Eye Live Den pånyttfödde Iggy ute på tour med Bowies kompband (också Bowie kompar på "I wanna be your dog"). Skramligt, intensivt och lite väl burkigt ljud. Men skit samma - vilket ös! Tydligen fick Iggy US$ 90,000 av skivbolaget för att sätta ihop en liveskiva. Han tog då några tejper från den nyligen avslutade USA-touren 1977 och fixade till dem hjälpligt för US$ 5,000 i en studio i Berlin och stoppade resten i egen ficka. En helt fantastisk version av "I got a right" förlåter allt.

10

The Rolling Stones
rollin

Get Yer Ya-Ya´s Out Stones överlägset bästa live-skiva, när de var absolut på topp. Inspelningar från Amerikaturnén hösten 1969. Bra urval av låtar också, mest från Beggar's Banquet och Let it bleed.

11

Black Sabbath
pastlives

Past Lives Dubbel-CD med inspelningar från mellan 1970 och 1978, alltså originalsättningen. Första CDn är den tidigare utgivna "Live at Last". Och det låter väldigt bra, låtarna från Vol. 4 t.ex. låter klart bättre här än på studioalbumet. En del svagheter finns också, framför allt görs "War Pigs" i en undermålig version. Men det är ändå den överlägset bästa hårdrocks-liven genom tiderna.

12

Bob Dylan
dylan1975

Live 1975 Från Dylans Rolling Thunder Review tour 1975 där han framträdde med vitmålat ansikte och stor hatt som gjorde att hans ögon såg ännu mer glödande ut än annars. Mycket bra liveskiva, speciellt de elektriska numren är fantastiska.

13

MC5
mc5

Kick out the jams Stökig och samtidigt cool skiva som blev svartlistad efter vrålet "Kick out the jams, motherfuckers!". Bara den första minuten med White Panther galningen John Sinclair som introducerar bandet är värt pengarna för skivan.

14

Neil Young
neilunplugged

Unplugged   En skiva från MTVs "unplugged" serie, denna från 1993. Neil Young hade ju gjort det mesta av sin repertoar akustiskt förut så detta var ju egentligen inte så intressant. Urvalet av låtar är dock uppfriskande, många oväntade - bl.a. den fina "Stringman" som inte givits ut tidigare. Och en del arrangemang är också oväntade, framför allt pumporgel-versionen av "Like a hurricane". Detta lär vara Neil Youngs mest sålda skiva.

15

The Doors
doorslive

Absolutely Live Dubbel-LP med amerikanska live-framträdanden 1969/1970. Icke-ortodoxt urval av låtar, här finns inga av Doors stora hits. Men det är en väldigt bra live-känsla - den teatraliska Jim Morrison får fritt svängrum, allra mest på "The celebration of the lizard" som upptar i princip hela sista sidan. Och så är versionen av "When the music´s over" fantastisk!

16

Yesyessongs

yessongs Magnifik trippel-LP/dubbel-CD från tiden när Yes var som bäst. Speciellt första skivan är bra med bl.a. en fin version av deras kanske bästa låt "Heart of the sunrise".

17

Bob Marley and the Wailers
babylon

Babylon by bus Dubbel-LP från konserter i Europa 1978. Hög och jämn kvalitet på låtar och framförande. Bra komplement när det gäller låturvalet till den lite vassare Live! (se plats 8).

18

Bob Dylan
dylan1966

Live 1966 Dylan kör elektriskt i England och blir kallad Judas av folkrockpuritanerna. Intensivt och mycket bra. Inspelningen är från Manchester och inte Royal Albert Hall. De elektriska numren är allra bäst. Men det kom bättre liveskivor med Dylan senare i karriären…

19

Lou Reed
rockanimal

Rock'n'roll animal Lou Reeds första live-skiva som soloartist. Skivans höjdpunkt är öppningen med ett suveränt intro (Dick Wagner och Steve Hunter på gitarrerna) följt av jubel när Lou stiger in på scenen och så en tung hårdriffande version av "Sweet Jane".

20

Zappa/Mothers
zapparoxy

Roxy & Elsewhere Detta är väl Zappas bästa live. Höjdpunkterna är "Penguin in bondage" och "Cheepnis"

21

Nirvana
nrrbanamuddy

From the muddy banks of the Wishkah Postumt utgiven (1996) samling av live-framträdanden från nästan hela bandets karriär - materialet kommer från allt mellan 1989 och 1994. Så det är ett bra dokument över hur Nirvana lät live. Fantastisk version av "Aneurysm".

22

Mountain
mountain

Twin peaks Fin dubbel-LP som jag älskade när jag var 14 år. Håller än, många bra hårdrockare som "Never in my life", "Crossroader" och "Mississippi Queen" på första LPn. Och så "Nantucket Sleigh Ride" som tar upp hela andra LPn. 

23

Deep Purple
madeinjapan

Made in Japan Definitiva versionerna av "Highway Star" och "Smoke on the water". Övriga låtar framförs i extremt långa och jobbiga versioner.

24

Tangerine Dream
encore

Encore The Godfathers of Ambient slår till med en live-dubbel där varje stycke upptar en LP-sida. Mycket bra, avslutande "Desert Dream" är allra bäst. Detta är också Tangerine Dream's bästa line-up med Edgar Froese, Chris Franke och Peter Baumann (alla spelar naturligtvis synthesiser). Från 1977.

25

Roxy Music
viva

Viva! Bra samling av live-framträdanden mellan 1973-1975.

Bästa liveskiva Micke H

Världens Bästa livealbum enligt Mikael H

Först och främst vill jag be alla om ursäkt för nr. 9. Vid den slutliga redovisningen lät Micke och Johan mig förstå att At Budokan (Bob Dylans dubbel från 1978) inte hör hemma på TOP 25. Den hör inte ens hemma på Bob Dylans TOP 5 live-album. Omdömen som ”Bob Dylan i Las Vegas” gavs bland annat. Det sved lite. Vid en närmare genomlyssning måste jag dock ge dem helt rätt. Den är urkass. Usla och tråkiga arrangemang, ylande kör och något som M&J var finkänsliga att inte ta upp, nämligen den s.k. raggarsaxofonen sonm spänner över hela skivan. Det låter som Wizex "Goa låtar 20" ungefär. Typ, liksom. Hur kunde det gå så snett? Jag har ingen annan ursäkt än att jag ska se över mina rutiner. Faktiskt.

Av mina TOP 25 kommer 22 stycken från 1970-talet. 1970-talet var live-albumens gyllene årtionde. Då gavs det utrymme för lite konstnärlighet typ 15-20 minuters trumsolon, medan resten av bandet gick av scenen och fikade eller vad de nu gjorde. En sak jag inte förstår är varför ljudkvaliteten är så olika mellan skivorna från 1970-talet. Det fanns väl en teknik, men kanske olika tekniker. Eller var några påtända – och andra inte - jag vet inte. Uppslag någon? Sammanfattningsvis: Bortsett från nr 9. är jag mycket nöjd med min lista. Jag står för den (utom nr. 9). Som sagt. Jag ska se över mina rutiner.

Rank Titel Artist Liner notes
1 Live at the Lyceum Bob Marley & the Wailers Den bästa av de två BMW-albumen som lyckats ta sig in på denna lista. Vilken närvaro! Jag var på den berömda Grönan-konserten när det sattes publikrekord. Se också nr 12.
2 Live rust Neil Young Klassiker. Otrolig känsla. Både taggtråd och minimalism.
3 Made in Japan Deep Purple Klassiker. Otroligt bra. Bra ljud!
4 The song remains the same Led Zeppelin Jag var på premiären på filmen. Bara män i publiken. Allt utom konsertscenerna är plågsamt. Kanon-skiva med bl.a ett av världens bästa trumsolon i "Moby Dick". 
5 Past Lives Black Sabbath BS kom aldrig med någon live-platta när alla andra gjorde det (DP, LZ, BÖC mfl.) Första CD:n i denna utgåva inspelat 1973 i Birmingham (var annars) är bland det tyngsta som (det tyngsta) hårdrockbandet åstadkommit, mig veterligen.
6 The last waltz The Band Den här kommer med p.g.a. laguppställningen. Sköna versioner av tidlös musik. Filmen är bra.
7 Live 1975-1985 Bruce Springsteen  En live-skiva som spänner över lång tid. Bästa mellansnacket alla kategorier. Han har något att säga. Jag såg honom i Stockholm 1981. Kanon-konsert. 
8 4 way street CSN&Y Som tidsdokument oöverträffat. Innehåller en brutal version av "Down by the river", men också många andra bra låtar. 
9 At Budokan Bob Dylan Kom ut efter plattorna "Desire" och "Blood on the tracks." Mycket känsla. Live 1966 och Live 1975 är också mycket bra. 
10 Space Ritual  Hawkwind Rymdmusik från 1974. Musicnauts. Gjorde otroligt spaciga ljud med enkla medel. Lemmy minns fortfarande ingenting från denna tid.
11 Band of gypsys  Jimi Hendrix Nyårsafton Filmore East 1969. "Machine gun". När H. spelat klart säger han: "That's what we don't want to hear any more".  "Bullets" säger  Buddy Miles lite förklarande. Det sista var ett onödigt påpekande. 
12 Babylon by bus Bob Marley & the Wailers Se även plats nr. 1. Kanonplatta. Och bara en låt finns på båda plattorna. Då har man lite att ta av, eller hur?
13 Unplugged Neil Young Ingen klassiker. Får vara med ändå. Även när han är dålig är han bra. Ingen taggtråd.
14 Twin Peaks Moutain Gitarrsolon på längden och tvären. "Nantucket sleighride" är en kanon-låt under alla omständigheter. 
15 Slade Alive Slade Folkrock möter glamrock. Bra ös. En mycket bra version av "Born to be wild". En annan version, se nr 16. Men de ortodoxa brukar föredra  Steppenwolf.
16 On your feet or on your knees Blue Öyster Cult Uruselt ljud, men gitarrslingor och attityd så att det räcker. Tycker att det håller även idag. Fin limo framför kyrkan.
17 Live'n kick'n West, Bruce & Laing Oändliga gitarrsolon från Leslie West (se också nr 14). Jag tycker det är helt OK. Endast 4 låtar!
18 Live January 1973 Uriah Heep Eehh. UH måste vara med. Har dock svårt att försvara medleyn som nog i sanningens namn visar att UH har mer gemensamt med Elvis än med de samtida Black Sabbath. 
19 Watch  Manfred Mann Lyssnade mycket på den när den kom. Nästan aldrig numera. Får vara med av nostalgiska skäl.
20 All the world´s a stage Rush Ska den här verkligen vara med? Svar ja. Oklart varför.
21 Live Dates  Wishbone Ash Pretto folk-rock med titlar som "Throw down the sword", "The Pilgrim", "The king will come". Se även mina TOP 50 omslag. Når här TOP 25 pga nostalgiska skäl.
22 Live in London Amon Düül II Krautrock psykedelia. "Down by the fotball-place I saw my sister burning"…  Poesi?
23 Stop making sense Talking Heads "Psycho Killer" är fin. Annars är studioalbumen att föredra. Klarar ändå TOP 25.
24 Viva!  Roxy music Den första RM-platta jag hörde. Tyckte den svängde bra men var lite pretto (precis som RM). Klarar ändå TOP 25, dock knappt.
25 Ufo Live Ufo Uruselt ljud, tveksam kvalitet på låtarna men den får vara med av nostalgiska skäl. Klarar knappt TOP 25.

Bästa liveskiva Micke Å

Världens Bästa Liveskiva enligt Micke Å

Lex Ledin
Jag måste börja med att erkänna att jag har tillämpat Lex Ledin. Lex Ledin innebär att man har möjlighet att ändra i listan om man vid redovisningen utsätts för massiv kritik av kollegorna. Även om jag inte blev fullkomligt nedsablad så inser jag såhär i efterhand att Peter Framton Comes Alive inte har något att göra på en topp 25- livelista. Faktum är att skivan är fruktansvärd. Många av de skivor man gillade på 70 och 80-talet har faktiskt åldrats med värdighet. Om jag exempelvis tittar på min Livelista inser jag att exempelvis TV-eye känns bättre nu än när jag lyssnade på den under 70-talet. Peter Framton är tyvärr exemplet på motsatsen. Den har bara blivit sämre och sämre. Peter Framton fick ge plats för Simon & Garfunkel live 68. Jag gjorde även ytterligare två justeringar av listan, The Cure Show fick ge plats för Viva Roxy Music (hade helt glömt bort den) och 10CC fick ge plats för Ramones (lite av ett principiellt ställningstagande; Man kan inte värdera 10CC högre än Ramones - så är det bara.)
 

Kan någon nämna några bra liveskivor från 1990 eller 2000-talet?
Tänkte väl det. Ser man listan så är det 70-talet som dominerar, och det är inte så konstigt, det var ju då de flesta liveskivorna kom ut (tror jag i alla fall). Listan har även en hög nostalgifaktor, jag måste ändå erkänna att det inte är speciellt vanligt att jag lyssnar på liveskivorna med undantag av Live Rust och Made In Japan. Vi hade en intressant debatt under redovisningen: skall man prioritera ”artistisk kreativitet” (dvs att artisten flippar ur/trummisen lägger till några extra minuter på solot) eller att man har tagit med de viktigaste låtarna i katalogen? Vi kom fram till att den artistiska friheten bör väga tyngre än låtvalen, det är bland annat därför 10CC rök från min lista – köp greatest hits skivan istället. 

Liveskivan är död
Sammanfattningsvis kan man konstatera att livemusiken tillhör 70-talet. Jag vill nästan gå så långt att man nästa kan betrakta liveskivan som en tidsbegränsad genre på samma sätt som glitterpoppen, symfonirocken och discomusiken. Jag tror man också kan se när liveskivan dog, det var med releasen av Bruce Springsteen live 75-85: Den första riktiga massmediala mastodont livereleasen. Folk övernattade utanför butikerna för att få tag i de eftertraktade boxarna. Hypen var dock ganska kortvarig och nu känns den som en högst ordinär skiva. U2 och Depeche Mode är några av få grupper som släppt liveskivor som över huvud taget har kommenterats efter Bruce-skivan. Det är bara att inse faktum: Liveskivan är död.

Rank Artist Skiva Linear notes

1

 liverust

Neil Young
Live Rust

Om jag tvingades att göra mig av med alla mina Neil Young-skivor förutom en så skulle jag nog behålla denna. De 5 första låtarna kan direkt rippas till en best of -samling. Har även en mycket stark tolkning av Like a Hurricane. Publiken känns också väldigt närvarande

2

madeinjapan

Deep Purple
Made in Japan

Den första Liveskivan jag hörde. Är väl en av dom riktiga kalssikerna med den bästa bemanningen. Förutom The Mule är det perfekt. Har med alla live-attributen som gitarrsolon, trumsolon, publiken sjunger med osv.

3

 bobmlive

BobMarley&Wailers
Live

Jag ångrar fortfarnade att jag inte åkte upp till grönan när Marley spelade den kalssiska dagen då pubilkrekordet sattes. Helt obegripligt att jg inte har köpt denna skiva på CD. Jag har den på vinyl.

4

bowielive

David Bowie
Live

Svårt att välja mellan denna och Stage, men den här känns något jämnare

5


yessongs

Yes
Yessongs

Ett av mina första skivköp och jag måste nog säga att jag var lite chockad efter att ha lyssnat igenom den. Sammanfattar Yes på ett mycket bra sätt. Enda lilla plumpen (som jag inledningsvis tyckte var den bästa delen) är Rick Wakemans solo del. Den kan man vara utan. Lanserades som en trippelvinyl, vilket var väldigt mycket musik för pengarna. Omslaget är även det mycket snyggt.

6


tveye

Iggy Pop
TV-eye

Måste erkänna att jag inte gillade skivan speciellt mycket när jag köpte den på 70-talet, men den har växt och nu när jag lyssnar på den är det riktigt rå och bra den dålia inspelningen bra förbättrar helhetsintrycket

7


uriahheep

Uriah Heep
Live

Skulle jag gjort denna lista för 30 år sen hade nog Rock medley´t varit huvudorsken till topplaceringen. Nu är det det många bra låtar som UH faktiskt gjorde. Efter liveskivan hade dom faktiskt gjort sitt.

8

  gabriellive

Peter Gabriel
Live

Faktiskt bättre än bästa Genesis-liven. Sammanfattar det tidiga soloskivorna på ett mycket bra sätt. Bra att man faktisk erkänner att man gjort vissa pålägg i studion. 

9


elp

ELP
Welcome back my friends

En kvadrupel-skiva med många Låååånga stycken, exempelvis täcker Karn Evil 9 två vinylsidor. Som 44-åring tror jag nog inte att jag skulle stå ut med att lyssna på det live, men den är ok i små doser.

10

  stop-making-sense-713146

Talking Heads
Stop making Sense

Bör avlyssnas tillsammans med filmen. 

11

 focusrainb

Focus
At the Rainbow

Liveskivan har både Hokus pokus och Sylvia, bara det räcker

12


loutakeno

Lou Reed
Take no prisoners

Lou i "toppform" snackar mer skit än spelar låtar. Walk on the Wild Side mer än dubbelt så lång som studioversionen. Mycket snack men mycket charmigt.

13


bok

BÖC
On your feet or on your knees

Det var länge sen jag lyssnade på skivan, men på den tiden känndes den fantastisk. Bör nog köpa den på CD. Tufft omslag

14

stage

David Bowie
Stage

Näst bästa Bowie-liveskivan tappar lite på alltför långa instrumentaldelar

15

simon live

Simon & Garfunkel
Live From New York City 1967

Spelades in efter den tredje studioskivan, strax före det riktigt stora genombrottet. Mycket bra tolkningar av de tidiga låtarna och mycket närvaro.

16


genesislive

Genesis
Live

Mest för Music Box.

17


delicatepinkfloyd

Pink Floyd
Delicate sound of thunder

Egentlgen inte det "riktiga" PF, men klassikerna framförs på ett helt ok sätt

18


sprinsteenlive

Bruce Springsteen
Live

Måste väl ta med detta bidrag. Är faktisk bra även om jag inte kan säga att den ligger längsta upp på min "måste köpa på CD"-lista

19

viva

Roxy Music
Viva

En fantastisk bra skiva. Speciellt Pyamarama är kanon. Känns lite trist att dom inte kunde få till en dubbelvinyl med deras katalog. 

20


tubes

The Tubes
What do you want from live

Jag känner mig tvungen att ta med denna skiva. Mer musical a la rocky horror än en traditionell liveskiva. Don´t touch me there och White Punks on dope är höjdpunkterna

21

velvet

Velvet Underground
Live

Otroligt stökig och många klassiska tolkningar av VU´s låtar

22


neilunplugged

Neil Young
Unplugged

Visar att han forfarande kunde på 90-talet

23

zapparoxy

Zappa
Roxy and Elswhere

Valde mellan denna och Just another band in LA JABILA är lite lättare, men R&E mer heltäckande. Mycket jazz och funk med bland annat George Duke i bandet

24

 

Pugh
Ett steg till

Enda svenska. Faktum är att jag inte vet om någon annan svensk live- skiva. Den här fick kanske andra svenka band att tveka…

25


itsalive

Ramones
It´s Alive

28 låtar avrivna i ett furiost tempo. Jag skulle verkligen velat vara där i London nyårsafton 1977. Inte så mycket kallprat.

Bästa album Micke Å (arkiv)

Micke Å´s 50 bästa album genom tiderna

pinkwishHur gör man egentligen en topp-50-lista över de bästa albumen genom tiderna? Ganska enkelt - du börjar med din skivsamling, plockar ut det ca 90 skivorna du tycker skall vara med, kompletterar med ungefär 10 skivor du inte har och sen börjar graderingen. Jag använde samma strategi på min albumlista som på låtlistan, en snabb klassificering mellan 1 till 5, där "ettorna" bedömdes ligga på plats mellan 1 till 10 och "femmorna" melllan 41 till 50. Sen fick "ettorna" kvala sinsemellan och de som inte kom med blev klassificerade som "tvåor". Så fortsatte det ned till "femmorna där det var många som fick tävla om de sista 10 platserna.

Vilka slutsatser kan då dra av min lista? Självklart ligger tyngdpunkten på 70-talet, det var ju då jag upptäckte musiken. Jag blir samtidigt lite förvånad över att listan bjuder på så få överraskningar, jag hade nog förväntat mig att det skulle smyga in någon The Mission – skiva eller varför inte Amanda Lear, men så blev det inte. De flesta av skivorna kommer jag tillbaka till ganska ofta och tycker att de är riktigt bra. Ok dåligt med skivor efter 2000 och före 1965 och få soulskivor, men det är väl min smak.
Läs och njut.

1 Wish You Were Here Pink Floyd Pink
Floyds Mästerverk. Kom några år efter genombrottet Dark Side. Det finns inte något att anmärka på skivan, den är komplett.
2 Ziggy Stardust David Bowie
Säkert den skiva jag spelat flest gånger genom tiderna. Sidan två på vinylskivan är ett mästerverk. Förlorar topplaceringen på några svaga spår på förstasidan.
3 The Queen is Dead The Smiths
Sällan har en skivan varit så efterlängtad som denna. Jag gick ner på Musikörat i Uppsala varje dag under flera veckor för att kolla om den kommit. Skivan uppfyllde alla mina högt ställda förväntningar.
4 Harvest Neil Young
Innehåller att antal klassiker från en mycket bra period i Neils skapande.
5 Revolver Beatles
Eleneaor Rigby finns med, bara det gör att den skall vara med högt på en albumlista
6 Plastic Ono Band John Lennon
God och Working Class Hero är bara några av de fantastiska spåren på denna skiva. 
7 Rumours Fleetwood Mac
Lite oväntad på top 10, men den är riktigt bra. 
8 The Doors The Doors
Råtung skiva med Light my Fire och The End som två riktiga klassiker. 
9 The Lamb lies down on Broadway Genesis 
Sista skivan med rikiga Genesis. Ett konceptalbum som jag spelat otroligt många gånger. En progressive-light som fortfarande känns fräsch.
10 Unknown Pleasures Joy Division
Den totala depprockarskivan. Här finns den riktiga klassikern New Dawn Fades. Det är helt klart var Tindersticks, Interpol och JJ72 fick sin inspiration  
11 Hunky Dory David Bowie
Saknar egentilgen svaga spår. 
12 Strangeways here we come
The Smiths Sista skivan med the Smihs. En snygg avslutning även om jag såhär i efterhand kan tycka att jag hajpat den lite väl mycket
13 Animals Pink Floyd
Egentligen är hela Pink Floyds 70-tals skivor mycket bra. Den här är jämnbra, mycket behaglig
14 Berlin Lou Reed
Det sägs att Lou var i absolut sämsta skick när han gjorde denna skiva. Det märks inte på reslutatet-eller det är kanske det det gör.
15 Stranded Roxy Music
Tredje skivan och den första utan Brian Eno. Är betydligt mer komersiell än de två första där låtar som Mother of Pearl och Song for Europe sticker ut
16 Paranoid Black Sabbath
Världens bästa hårdrocksskiva. Paraniod, War Pigs och Iron Man är riktiga höjdare.
17 Tindersticks Tindersticks
Första är enligt min mening den bästa. Tindersticks var tydligen väldigt förvånade över att få skivkontrakt så dom tryckte in så många låtar som det gick. Lite ojämn men många fantastiska spår 
18 Wish The Cure
Lite The Cures svar på David Bowies Scary Monsters. Sista skivan som sammanfattar ett fantastiskt årtionde, denna gång 80-talet.
19 The Songs of Leonard Cohen Leonard Cohen 
En klassiker. Oroligt deppig. 
20 Dummy Portishead  
21 Closer Joy Division

Joy Divisions sista riktiga album. Heart and Soul, The Eternal och Decades är några låtar som sticker ut på denna klassiker. Extra plus till omslaget. 
22 Bachelor no 2 Aimee Mann 
Jämn och behaglig. 
23 Lust for life Iggy Pop
Det är inte skivan i sig utan låtarna Lust for Life och The Passenger som gör att skivan platsar på 50-listan
24 Kiss me Kiss me
The Cure  Extremt ojämn. jag har för mig att den kom ut som en dubbel-lp och hade mått bra av att rensas lite. Här blandas pop med depprock på ett nästan hänsynslöst sätt.  
25 Sergent pepper
Beatles  Lite vä hypad, men den bör vara med på en albumopplista. A day in life, titellåten och Lucy in the sky with diamonds sticker ut på denna ojämna skiva
26 The Man Machine
Kraftwerk Skulle egentilgen räcka för att sammanfatta synthmusiken på albumlistan.  
27 Dire Straits Dire Straits 
Sultans of Swing. Det räcker så. 
28 Boatmans Call Nick Cave 
Jag måste erkänna att Nick Cave är svår, jag kan tycka att en samlingsskiva bör räcka med Nick, men är det någon av hans album som sticker ut så är det detta. 
29 Goodbye Yellow Brick road Elton John 
Ligger nog på top 10 av de mest speladeskivorna genom tiderna hemma hos mig. Långt före "I ´m still standing"
30 Chinatown The Be Good Tanyas
Kanske en färskvara. Håller dock fortfarande 
31 IV Led Zeppelin 
Ja, jag vet Stairways to heaven...
32 Tubular Bells Mike Oldfield 
Enda rena instrumentalsikvan. Man förstår varför den har sålts i så många exemplar.
33 Crime Of the Century Supertramp  
34 Waiting for the sun The Doors  
35 Remain in Light Talking Heads
Jag köpte skivan någon gång 1980 eller 1981 vid ett av fåtal besök i Stockholm. Måste erkänna att jag blev lite chockad när jag kom hem och lyssnade på skivan. För mig stod den för något väldigt modernt. Den känns fortfarande väldigt innovativ.
36 The Joshua Tree U2   
37 Automatic For The People REM  
38 You hav come a long way Babe Fatboy Slim   
39 The Last Broadcast The Doves  
40 Pampered Menial Pavlovs Dog  
41 Funhouse Iggy And the Stooges  
42 For your Pleasure Roxy Music 
Näst bästa Roxy-skivan. Do the Strand och Editions of you är två höjdare på skivan.
43 Selling England by the pound Genesis  
44 The Clash The Clash  
45 Blond on Blonde Bob Dylan  
46 Turn on the Bright Lights Interpol   
47 Life For Rent Dido  
48 Hounds of love Kate Bush   
49 Tinderbox Siouxsie and the Banshees  
50 Second toughest in the infants Underworld

Prenumerera på denna RSS-feed

Mest besökt Listor

  • 1
  • 2
  • 3
Prev Next

Bästa låtar enligt Johan S

06-12-2006 Hits:8953 Topplistor Mikael Åstrand - avatar Mikael Åstrand

Jag begränsade mitt urval till sådant jag har på CD (1,000+ st vilket väl lätt borde motsvara 10,000+ låtar). Det kändes helt OK, jag kom inte på någon låt som...

Read more

Bästa låtar enligt Micke H

06-12-2006 Hits:8733 Topplistor Mikael Åstrand - avatar Mikael Åstrand

Världens 100 bästa låtar enligt Micke H Mina erfarenheter hoppas jag kan hjälpa andra. När min topp-100-lista var klar blev jag osäker. Var det verkligen "min" lista? Alla låtar var nog med...

Read more

Bästa album enligt Micke Å

25-06-2013 Hits:5990 Topplistor Mikael Åstrand - avatar Mikael Åstrand

Den här grafen sammanfattar min albumlista på ett bra sätt:  Inte bara att den förra listan var sjukt 70-talsdominant utan att den nya till och med utökades med 4 nya 70-talare...

Read more