Menu
Gothic Country

Gothic Country (38)

Fire On Fire

fof hemma1 nyThis article (slightly revised) is available in English here

Fire On Fire kommer från South Portland, Maine. Staden är mest känd för sin hamn med en enorm "tank farm" (23 cisterner för råolja med en kapacitet av 560 000 kubikmeter) och en 38 mil lång underjordisk pipeline till Montreal. Jag nämner detta, eftersom "tank farm" har en viss koppling till bandet. Mer om detta nedan. Maine ligger högst upp på östkusten och det blir insortering under East för bandet. Bandet bildades 2004 av Colleen Kinsella (sång, munspel, gitarr, dragspel och banjo), Caleb Mulkerin (sång, gitarr, banjo och dobro), Tom Kovacevic (sång, oud, ney, tamburitza, djembe och tamburin), Chriss Sutherland (sång, gitarr och doumbek) och Micah Blue Smaldone (sång, ståbas och banjo). De fyra förstnämnda medlemmarna har en bakgrund i "art-punk-punk-chaos"-kollektivet Cerberus Shoal (som gett ut flera skivor och involverat många människor). I likhet med många andra iband  denna artikelserie har flera av medlemmarna i Fire On Fire en bakgrund i punken. Fire on Fire har funnits på min lista för en artikel ganska länge, men den har ändå dröjt. Det har aldrig varit någon fråga om kvaliteten på bandet. Det som gjort att jag tvekat var att musiken under vissa omständigheter och av vissa människor kan kännetecknas som "psych-folk" elller "freak-folk". Hujedamej. Skulle detta bli ett prejudikat skulle en hel ocean av band kunna komma ifråga i artikelserien. Vad är problemet? I andra artiklar har jag gjort en poäng av att det inom "gothic country" finns en extremt tillåtande syn på vem, vad och varför någon eller några omfattas. Men jag står utanför genren och har verkligen inte någon tillåtande syn på vem, vad och varför någon eller några omfattas. Tvärtom, någon måste ju ta på sig det nödvändiga men otacksamma renhållningsarbetet. Och utan renhållning blir det inte någon konsumentvägledning och det senare är ett av de viktigaste syftena med denna artikelserie. Men Fire On Fire ska självklart vara med. Inget tvivel alls om den saken. En del kallar det för "gothic folk", men jag föredrar att kalla stilen för "dark psychedelic americana". 

FOF spraguetUnder många år bodde medlemmarna i bandet tillsammans i ett stort blått hus mittemot oljetank nummer 28 på South Portland's Oil Tank Riviera. Att bo tillsammans skapade möjligheter att improvisera ihop och det var så allt började i köket. Efter ett tag började en mer enkel, tillgänglig och traditionell inriktning på musiken ta form än den som spelades i Cerberus Shoal. Själva låtskrivandet övergick samtidigt från att ha varit skapande utifrån idékrockar och kompromisser till att bli mer inkrementellt och utvecklande, där var och en bidrog med sin egen del. Det ledde så småningom till att Cerberus Shoal upplöstes efter att ha funnits i tio år. Omställningen var stor även musikaliskt. Elektriska instrument övergavs för en traditionell uppsättning av bluegrassinstrument (på sina spelningar hade de en "old-school" uppställning med enbart två mikrofoner) kombinerat med en mycket otraditionell uppsättning av arabiska, asiatiska och afrikanska instrument (oud, ney, tamburitza, djembe tamburin och doumbek). Och det är ungefär som Fire On Fire låter: appalachian bluegrass möter world music. Något namn på gruppen fanns inte vid denna tidpunkt. Att komma på ett namn på bandet var mycket besvärligt och orsakade en hel del frustration. I ett mejl utvecklar Chriss Sutherland hur det gick till "Caleb came up with the name. We were originally calling the group Threads, but there were already a few other groups using that name so when the Young God Records deal came along we had to make the tough choice. It took about six months to come to a consensus. I think the name describes the nature of the personalities of the group: strong, opinionated, and experienced." Erfarna är ingen överdrift. När jag läser om medlemmarna i Fire On Fire slås jag av hur unga de är, samtidigt som de är veteraner inom musiklivet på östkusten.

fof hemma2 nyFire On Fire står för variation och spelskicklighet. Musiken är i ett första steg enkel, men broderas sedan i nästa steg ut i vackra arrangemang och små men likväl betydelsefulla detaljer. Harmonier och finstämda körslingor fulländar helhetsupplevelsen. De turas om att sjunga, vilket bidrar till variationen. Samtidigt är det konsekvent och sammanhållet genomfört, vilket är en stor bedrift med tanke på bandets skrivarprocess. Texterna är välskrivna och innehåller inget nonsens. Ibland får de till det ordentligt som exempelvis i Hangman: "Even the worst of man has friends even the hangman has friends...” eller som i refrängen till Sirocco: "If we tear this kingdom down let it be with a deserving and joyous sound." Samtidigt är det mörkt, oroande och skrämmande, det vill säga precis som det ska vara. "Gothic country" frodas inte bara på "wide open spaces", utan även bland oljetankers. Det understryker det faktum som tas upp i introduktionen att band inom genren kommer från alla möjliga håll. Fire On Fire har hittat en egen nisch i genren. Det är inte ett resultat av någon marknadsundersökning av nya segment som ska exploateras, utan helt enkelt ett resultat av deras egna erfarenheter, förmåga och intresse.   

 FOFlive500 2

Fire On Fire finns tyvärr inte längre. Det tog slut ungefär som det började, långsamt och utan någon dramatik. Det finns flera skäl till att bandet inte fortsatte tillsammans. "Caleb and I became parents." skriver Colleen Kinsella i mejl. I mejlet från Chriss Sutherland skriver han "I would say that the group never officially disbanded, but around 2008 we just stopped doing anything. Caleb, Colleen, Tom, and I had been working together for over a decade and there was a lot of water under the bridge... I think in order to save our life long friendships we had to stop pursuing music together. That is my opinion. As I said above, we had been doing Cerberus Shoal since 1994 and it was nonstop. Our priorities were changing and some individual evolution was necessary. We needed a break." Det är givetvis en förlust, men alla fem i bandet är kvar i musikens värld. Ingen jobbar på bank eller säljer försäkringar. Colleen Kinsella och Caleb Mulkerin fortsatte i sitt eget band (Big Blood) som bildades redan år 2006. Colleen Kinsella har även gjort en soloskiva. Chriss Sutherland spelar under eget namn och tillsammans med Tom Kovakevic i Olas. Tom Kovakevic spelar därutöver i Alhan och Tarpigh och har en soloskiva på gång under våren 2014. Micah Blue Smaldone spelar under sitt eget namn.

Fire On Fire har gjort två album "5 Song EP" (2007) och "The Orchard" (2008). Båda är inspelade i "Tank 28", vilket jag tolkar som en omskrivning av deras hus mittemot oljetank nummer 28 på South Portland's Oil Tank Riviera. "5 Song EP" spelades in och mixades våren 2006 och slutfördes sommaren 2007. Producenter var Caleb Mulkerin och Michael Gira (ex-Swans och grundare av Young Gods Records). EP:n är endast utgiven i 1000 handgjorda exemplar och var på sin tid endast möjlig att köpa från Young Gods Records hemsida eller vid bandets spelningar (den är givetvis helt utgången). Konvolutet består i återvunnen högkvalitativ papp och texterna är tryckta på ett halvgenomskinligt pergamentliknande papper. EP:n är mycket svår att få tag i. Men jag lyckades få tag i den via en bevakning på Discogs i början av 2013. "The Orchard" är tillverkad i fler exemplar och har distribuerats på vanligt sätt och är lättare att få tag på. Den är inspelad vårvintern 2006 (alltså före "5 Song EP"). Den mixades av Caleb Mulkerin och Michael Gira. Omslagen till de två albumen är bland de vackraste inom hela genren. De är gjorda av Colleen Kinsella som också är bildkonstnär. Man kan tro att omslagen till albumen har att göra med bandets namn, men så är det inte alls. "The hot head images used on both releases existed before the band name." skriver Colleen Kinsella i mejl. Några fler album än "5 Song EP" och "The Orchard" blev det inte. På frågan om bandet hade några planer på en uppföljare till "The Orchard" svarar Chriss Sutherland i mejlet: "No. What we recorded was pretty much all the music we had written. Maybe sometime in the future when time and space allow we'll do another record. It's difficult to be definitive on that."

Vem vet hur det blir med den saken? Medlemmarna har varit igenom en hel del tillsammans med bibehållna relationer. Det är långt ifrån alltid fallet inom musikens värld. Det skulle i sådana fall tala för en fortsättning. Det som talar emot är att det nu gått ett antal år sedan de slutade att spela tillsammans och att alla är inbegripna i egna projekt. Vi får helt enkelt se, men hoppas kan man alltid. Det finns i alla fall inget som talar för att det skulle saknas kraft eller kreativitet för ytterligare album.

fof cd1ny fof cd2    

 

Nedan följer ett förslag på en cd-kompilation.

Nr

Låt

Album

1

Hangman

5 Song EP

2

Liberty Unknown

5 Song EP

3

Lady Coffin

5 Song EP

4

Amnesia

5 Song EP

5

Three Or More

5 Song EP

6

Sirocco

The Orchard

7

Heavy D

The Orchard

8

Assanine Race

The Orchard

9

The Orchard

The Orchard

10

Flordinese

The Orchard

11

Hartford Blues

The Orchard

12

Squeeze Box

The Orchard

13

Tsunami 

The Orchard 

14 

Haystack 

The Orchard 


 

Bästa skiva är The Orchard.
Bästa låtar är Liberty Unknown, Sirocco, Heavy D, Assanine Race, The Orchard, Flordinese, Hartford Blues och Tsunami.

Läs mer ...

American Sinner

American Sinner BANDThis article (slightly revised) is available in English here

American Sinner kommer från Washington, DC. Se deras hemsida http://www.americansinner.com/ Det blir insortering under East. Det är ett välkommet bidrag, eftersom det med de kvalitetskrav som jag har har ställt upp inte finns särskilt många band under detta väderstreck. American Sinner är ett fullständigt genialt bandnamn. Historien bakom namnet dryper av ironi. Grundaren (Scott Trowbridge) började kalla sig "American Sinner" som en sardonisk kommentar till sina erfarenheter av att ha vuxit upp i djupaste Södern efter att ha konverterat till hinduismen i tonåren. Han fick ofta höra att han skulle hamna i helvetet, trots att han i sitt jobb dagligen ägnade sig åt hjälpa fattiga människor, arbete mot droger, vårdnadsfrågor och omhändertagande av barn, våld i nära relationer, övergrepp och liknande. Det är en intressant paradox. Det som i en religion (hinduismen) leder till god karma leder raka spåret till helvetet i en annan mer närliggande religion (kristendomen). Pseudonymen "American Sinner" använde han i olika sammanhang och det blev senare hans artistnamn. När "bandet" bildades i slutet av 2004 övertogs namnet av hela bandet. I vissa sammanhang benämner de också sig själva med förnamn och det gemensamma efternamnet (Sinner). American Sinner bildades av Scott Trowbridge (sång och dragspel), Doug Pettway (bas), Michael Prince (trummor) och Krissy Downing (fiol). Från början fanns även en gitarrist med, Sam Levy. Han slutade 2005 i samband med en flytt till North Carolina av professionella och privata skäl. Efter några år ersattes Doug Pettway av Chuck Rainville på bas. Grundaren Scott Trowbridge har ett förflutet som sångare och basist i Blackgrass. Efter att Blackgrass splittrats och Scott Trowbridge flytttat till Washington DC för juridikstudier sökte han ett nytt band. Han satte in en rubricerad radannons i en tidning där "drums" och "a lead instrument" söktes. I ett mejl utvecklar Scott Trowbridge hur det gick till: "Actually, that was funny. I had run a couple ads that were being flagged by people that thought they were jokes because I was asking for people for an accordion metal band or something like that. I had to add some demo mp3s so that people would know I was serious." American Sinner etiketteras som "gothic americana", "gothic folk", "gulag rock", "death accordion", "accordion & violin death metal", "accordion music for people that like goth, punk, grunge, folk etc." Jag har även stött på uttrycket ”This ain’t your Großmutter’s accordion music" som är en liten parafras till .357 String Band ("This ain’t your grandaddy’s bluegrass"). American Sinner är svårplacerat genremässigt. De är alldeles för mycket country för att kunna kallas rock och alldeles för mycket rock för att kunna kallas country. Så kan man gå vidare i all oändlighet och diskutera bandet i förhållande till olika genrer. För att komplicera det ytterligare har American Sinner vissa influenser från östeuropeisk musik. Som tur är finns "gothic country" - ett inte alltid väldefinierat men inkluderande samlingsnamn för amerikansk kvalitetsmusik.

American Sinner BANDDet finns beröringspunkter mellan American Sinner och Blackgrass. I mejlet utvecklar Scott Trowbridge likheter och skillnader mellan American Sinner och Blackgrass. "I think the lyrics often come from similar places. Also, I think both bands share the sometimes uncomfortable mixture of influences, most strongly punk, metal and American folk music. I think without trying at all to sound like 'world music', I think both bands had a lot of international influence... I'm not sure how much that comes across easily, but I could point you to a few things. The intro to Blow up a Storm is basically Banjo-sitar style. Always trying to get the guitars to sound more like West African stuff like Ali Farka Touré or Orchestra Baobab. You'll definitely hear that guitar tone on the upcoming album/movie. Differences...I don't know. More banjo in Blackgrass. Blackgrass band members were a lot more interested in jamming over repeated parts and that kept song progressions a bit more predictable I think. The beats were more straightforward which I think is a plus and a minus, depending on my mood." American Sinner och Blackgrass överlappar också vad gäller låtkatalog. Det handlar både om covers och egna låtar. Både banden har spelat in mördarballaden "Knoxville Girl" och hymnen "Wayfaring Stranger". "Tiny Ghost", "Big House (Blues)", "Hope", "Lillies" och "Like A Clock" har tidigare spelats in av Blackgrass. Det finns både likheter och skillnader i tolkningarna, men dessa ligger utanför denna artikel. American Sinner har spelat in flera covers. "Covers" är för övrigt en rätt missvisande term i detta sammanhang, eftersom bandet lagt ned tid, tanke och omsorg på att göra egna och annorlunda tolkningar. Det är befriande att covers inte spelas mekaniskt rakt upp och ned. Det är tyvärr inte särskilt ofta som detta är fallet i musikens värld i allmänhet eller inom "gothic country" i synnerhet. Samtidigt står American Sinner mycket stadigt på eget producerat material.

American Sinner tillhör utan tvekan de allra hårdaste banden inom "gothic country". Samtidigt är det vackert. Musiken är väl arrangerad och producerad. När det gäller den egna låtskrivandet kommer oftast idé och tema först sedan texter följt av arrangemang. I mejlet utvecklar Scott Trowbridge hur det brukar gå till: "And the lyrics usually go through many revisions to include the most double entendres possible and to include obscure historic references. For the next release, we plan to provide annotations, both for listeners and for alien archeologists of the future; especially since, some of the new songs have involved extensive research and trips to different locations around the U.S." Scott Trowbridge har för övrigt en mycket bra sångröst där texterna artikuleras tydligt. Texterna är mörka. I mejlet utvecklar Scott Trowbridge hur den kreativa processen ser ut för att hitta teman, stämningslägen och uttryck: "I have seen a lot of unhappy things as I've worked in child abuse and neglect prevention for many years. I've also seen the resilience of people, which is also inspiring, but for me at least, doesn't translate to positive sounding things, even if I would characterize them as positive on the whole. Some of the horrible things I see are what you'd expect from knowing that, physical abuse, sexual abuse, etc. But part of the depressing nature of that is how low a priority people are in U.S. politics. We spend more on keeping rich people rich here than on making sure kids have enough to eat or decent schools. That is what the song Temptation is about...and eminent domain."

 

American Sinner

 

Jag har under min triangulering av "gothic country"-genren tyvärr kunnat konstatera att en del band är mer upptagna av sociala medier (hemsida, Facebook, Myspace etc.) än med sin musik. Men för American Sinner förhåller det sig precis tvärtom. Bandets aktiviteter på sociala medier är låga och har minskat över tid. I mejlet utvecklar Scott Trowbridge bandets inställning: "We are actually just busy (and happy) with recording. We'll orient ourselves to promotion again, but, for now, we do what we feel we need to do... Which is write and record. I think if we were more generally-concerned with social media we'd be posting updates on the recording process. Also, social media ain't country, so posting too much could cramp our style...maybe we'll get an intern." Denna ovanliga inställning är intressant och är ett bra exempel på huvudsaken (musiken) i förhållande till bisaken (marknadsföringen). En del band inom genren har tyvärr förväxlat huvud- och bisak. För min egen del skrattade jag hejdlöst åt formuleringen "social media ain't country". Den har mycket goda förutsättningar att bli en fin "bumper sticker". Jag tar med mig denna förmedlade visdom i det fortsatta arbetet med artikelserien.

 American Sinner logo stor

 

American Sinner har gjort två skivor "Revival" (2006) och "José Arcadio Is Dead" (2009). Skivorna är utgivna på skivbolaget Yahrr!!! Båda skivorna finns att köpa på bandets hemsida. Mycket prisvärda. Omslagen är helt i linje med musiken. På omslaget till Revival: ett skelett i en vacker lilja. Omslaget är skapat av Krissy Downing. På omslaget till José Arcadio Is Dead: en man liggande på ett golv med blodet rinnande från huvudet. Det framgår dock inte av  albumet vem som gjort omslaget. Titeln José Arcadio Is Dead" syftar på en av personerna i Gabriel Garcia Marquez mästerverk "Hundra år av ensamhet". Det finns också ett citat ur boken i "liner notes" på skivan. American Sinner planerar en kombination av ett nytt album och kortfilm. I mejlet utvecklar Scott Trowbridge tankarna bakom idén: "We are working on a combination audio album and short movie. We've filmed in two locations in the U.S. already, Ohio and Florida. That is where two of the stories are set, ghost stories. Most of the audio is done, maybe 90%, but the video is probably more like 10% done. I don't know if we will release them separately." Scott Trowbridge spelar vid sidan av American Sinner från och till med Will D. McB. De träffades redan 1994, se www.fundamnmentalists.com De gav nyligen ut ett akustiskt hyllningsalbum till Glenn Danzig a.k.a. "Evil Elvis". Vad är prognosen för bandet? Som vanligt är det svårt att bedöma cirka 670 mil därifrån, men min bedömning är att det råder stabila förutsättningar och hög leveranssäkerhet samt att det kommer mer bra musik från American Sinner framöver.

American Sinner revival American Sinner joseisdead    

 

Nedan följer ett förslag på en cd-kompilation.

Nr

Låt

Album

1

3 Kings

Revival

2

Hope

Revival

3

Toys Go Winding Down

Revival

4

Untitled

Revival

5

Knoxville Girl

Revival

6

Lillies

Revival

7

Big House

Revival

8

Wayfaring Stranger

Revival

9

Tiny Ghost

Revival

10

Bright Smile

Revival

11

Lazarus

Revival

12

Temptation

José Arcadio Is Dead

13

Bones

José Arcadio Is Dead

14

Center

José Arcadio Is Dead

15

Mask

José Arcadio Is Dead

16

Like A Clock

José Arcadio Is Dead

17

Peter P. Pumpkineater

José Arcadio Is Dead

18

Henry Lee

José Arcadio Is Dead

19

I Just Burned The Lord's House Down

José Arcadio Is Dead

20

Flowers

José Arcadio Is Dead

21

Waiting Around To Die

José Arcadio Is Dead


 

Bästa skiva är Revival.
Bästa låtar är Hope, Knoxville Girl, Lillies, Wayfaring Stranger, Tiny Ghost, Center, Henry Lee, I Just Burned The Lord's House Down, Flowers och Waiting Around To Die.

Läs mer ...

Copy of Jim White

Jim WhiteIbland står det om en artist att denne ”rör sig obehindrat mellan olika genrer”. I nio fall av tio stämmer inte detta. Vad som egentligen ofta brukar avses med denna formulering är istället att artisten på sin höjd klarar av att göra lite hjälpliga gästspel i andra genrer, men egentligen tydligt tillhör en viss genre. Jim White är dock ett-av-tio-fallen. Min uppfattning är att detta inte är en pose, utan en genuin mångsidighet som behöver komma till uttryck.

Jim White är ursprungligen från Pensacola, Florida. http://www.jimwhite.net/ Uppvuxen i ett s.k. pentekostalt (motsvarande pingströrelsen) hem. Han figurerar som ledsagare/berättare i BBC-dokumentären ”Searching for the Wrong-Eyed Jesus”. Filmen var inspirerad av hans första skiva. Jim White står för urvalet till soundtracket “Jim White Presents Music From Searching for the Wrong-Eyed Jesus”. Jim White är en mångsidig man. Han har gått i filmskola vid New York University. Han har hunnit med att vara komiker, modell, boxare, predikant, surfare och taxichaufför. Enligt uppgift även uteliggare. Han skriver också teaterpjäser och noveller. Så vad är det för musik? Först av allt. Jim White är en otroligt begåvad låtskrivare och med detta avser jag både musiken och texterna. Texterna är små berättelser som dryper av ironi och sarkasm. Musiken är country, americana, pop, soul, funk m.m. Till skillnad från andra artister inom ”Dark Americana” är hans skivor inte lika råa i uttrycket, utan extremt välproducerade (men inte överproducerade). Både helhet och detaljer är genomförda med stor konsekvens. Han sjunger också mycket bra. Andra kända artister medverkar här och var på skivorna (Aimee Mann, Victoria Williams m.fl.). Jim White håller genomgående en mycket hög kvalitet och man hittar alltid nya små detaljer i hans variationsrika musik och i hans fyndiga texter. Det är inte heller någon musik som kräver någon särskild sinnesstämning.

 

Jim White har tills dags dato gett ut sex studioskivor. Wrong-Eyed Jesus (The Mysterious Tale of How I Shouted) (1997), No Such Place (2001), Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See (2004), Transnormal Skiperoo (2007), Funny Little Cross To Bear (2008) och Where It Hits You (2012). Funny Little Cross To Bear är en EP. Alla skivor är bra. Den senaste skivan är den klart svagaste, vilket är en smula oroande.

 

Wrong-Eyed Jesus No Such Place Drill a Hole in That Substrate and Tell Me What you See Transnormal Skiperoo
Funny Little Cross To Bear Where It Hits You    


Och nu över till det stora problemet: att göra en cd-kompilation med Jim White. Jag har gjort några försök och visst går det tekniskt och hårdhjärtat att välja ut några låtar och tota ihop. Men det slutar alltid i katastrof när man lyssnar igenom listan. Skälet är dels att låtarna är långa (ofta 5-6 minuter), dels på att låtarna på ett väldigt medvetet sätt ingår i ett sammanhang.
Man hör tydligt att det går över i en annan skiva, utan att låtarna alls är konceptartade. Genom att göra en 2 cd-kompilering gör jag inte anspråk på att löst problemet, men åtminstone att ha minskat spänningarna. Jag har tagit med alla skivor på Ipoden. Där - i sitt sammanhang - fungerar de allra bäst. Problemet löst och inga spänningar. Fegt kan man också kalla det. Till mitt försvar kan jag nämna att kompilationen inte fyller 160 minuter fullt ut, utan att det faktiskt finns rejält med luft kvar. Med detta sagt lämnar jag förslag på en 2 cd-kompilering för Jim White (sex första studioalbumen). Härtill är jag nödd och tvungen. I andra fall gör jag ofta anspråk på estetik i mitt arbete med kompilationer. Inte denna gång. Se förslaget till kompilation som en lista med introduktion till Jim White. Inget annat.

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 
12
13
14
15
16 
17 
18 
19 
20
21
22
23
24
25 
Book Of Angels
Burn The River Dry
Still Waters
Sleepy-Town
A Perfect Day To Chase Tornados
Stabbed In The Heart
The Road That Leads To Heaven
Corvair
The Wrong Kind Of Love
Christmas Day
Corvair (Reprise)
Static On The Radio
Bluebird
Combing My Hair In In A Brand-New Style
That Girl From Brownsville Texas
Borrowed Wings
If Jesus Drove A Motor Home
Alabama Chrome
Stranger Candy
Jailbird
Diamonds To Coal
Counting Numbers In The Air
Plywood Superman
Pieces Of Heaven
Chase The Dark Away
The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus
The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus
The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus
The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus
The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus
The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus
The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus
No Such Place
No Such Place
No Such Place
No Such Place
Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See
Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See
Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See
Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See
Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See 
Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See
Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See
Funny Little Cross To Bear
Transnormal Skiperoo
Transnormal Skiperoo
Transnormal Skiperoo
Transnormal Skiperoo
Transnormal Skiperoo
Where It Hits You

Bästa skiva är The Mysterious Tale of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus eller Drill A Hole In That Substrate And Tell Me What You See (kan inte bestämma mig).
Bästa låtar är Still Waters, A Perfect Day To Chase Tornados, Christmas Day, Static On The Radio, Bluebird, Jailbird, Stranger Candy och Chase The Dark Away.

Läs mer ...

Christian Williams

Christian WilliamsThis article (slightly revised) is available in English here

Christian Williams kommer från Lawrence, Kansas. Se hemsida www.christianwwilliams.com och www.christian-williams.com Kansas ligger, hur man än ser det, mitt i USA. Det blir ändå insortering under rubriken West. Det är trots denna diskutabla geografiska placering inte helt fel placering för Christian Williams. Det är nämligen i "western" som hans musik till stora delar hör hemma. Christian Williams flyttade till Lawrence, Kansas år 2007. Dessförinnan bodde han under några år i Milwaukee. Ursprungligen är han uppvuxen utanför Chicago. Som framgått av introduktionen till artikelserien om "gothic country" används etiketter både flitigt och fyndigt inom genren. Det finns vissa beröringspunkter med Those Poor Bastards (evil death country) och Sons Of Perdition (apocalyptic death country) även om de står för en delvis annan typ av musik. Om jag får bidra med en liten etikett till den redan ymniga floran skulle jag klistra "dark minimalistic death country" på Christian Williams. Andra etiketter som ofta används är "gothic prairie country", "western folk" eller "gothic folk". Christian Williams är emellertid inte en människa som man kan placera in med ett enkelt kryss i ett koordinatsystem. Han är lite av en modern renässansmänniska. Vid sidan av sitt arbete skriver han såväl musik som målar tavlor. Han har också tidigare skrivit kortare pjäser och poesi med viss framgång. Utöver "solokarriären" är Christian Williams sångare och gitarrist i tremannabandet Organ Loaners (Kinks-inspirerad garagerock). I bandet får han utlopp för sin röjigare sida. Bandet har gjort en del spelningar och planerar att ge ut en EP. Denna artikel handlar om Christian Williams i egenskap av soloartist inom "gothic country". Det man slås av som lyssnare är hur tidlös musiken är. Musiken går inte att placera in tidsmässigt på samma sätt som annan samtida musik inom genren. Inom "gothic country" har Christian Williams en given plats. Han finns med på i princip varenda seriös lista med rekommendationer och på varje initierad tråd om "gothic country" på olika nätforum. Det tog ett tag innan jag förstod den fulla vidden av hans begåvning. I dag tillhör han utan tvekan mina absoluta favoriter. Andra artister kan jag - åtminstone periodvis - tröttna lite på, men Christian Williams musik är outslitbar. Kompilationen nedan är hårt ransonerad. Den tog lång tid att göra, eftersom det finns så många bra låtar att välja på. Jag spelar kompilationen om och om igen. Tröttnar aldrig på den.

Christian WilliamsSom framgått med all önskvärd tydlighet av denna artikelserie är orättvisorna inom "gothic country" många, omfattande och upprörande. Men frågan är om inte Christian Williams tar priset. Genomslaget för hans musik står inte alls i proportion till hans begåvning och utsökta produktion, tvärtom det står snarare i omvänd proportion. Detta förhållande upprör mig mer än vad som vanligtvis blir fallet. Christian Williams tar detta med ro. I en intervju hösten 2007 för den utmärkta sajten Sepiachord (vars motto är "Music Now for a Past that Never Was") utvecklar Christian Williams sin syn: I'm just trying to make ends meet so that I can continue to make and release more music. And while it's been frustrating at times, it helps to remind myself that I'm not trying to make a career out of music – I'm just trying to share my songs with folks who want to listen. I ett mejl utvecklar Christian Williams sin syn ytterligare: "I realize that there are some musicians out there who want to make a living making music, and find it difficult to do that on the minimal royalties from digital sales, but that isn’t me. I have a full-time day job that I love as editor-in-chief of a magazine called Utne Reader, and I work on art and music in my spare time. I’ve never been interested in making a living off my music or my art. In fact, I purposely detach my passion for creativity from money because I believe it compromises the pure expression I’m after. Once you depend on your art to make a living, you inevitably start shaping your art to fit the parameters of what your paying audience wants – not what you want. My philosophy is this: stay true to pure expression. If people like what you produce and want to pay for it, that’s fantastic. If not, I don’t let it bother me – the satisfaction of expressing myself creatively is gratifying enough." Jag har ofta haft anledning att fundera på amerikaners intresse för sitt eget musikarv. Det fullständigt dräller av talang, begåvning och verkshöjd i USA. Jag upphör dock aldrig att förvånas av ointresset för genuin kvalitet. Istället lyssnar medelamerikanen hellre på radiovänlig s.k. dumcountry eller rentav på något ännu värre typ "pop-country". Varför inte nöja sig med det bästa, exempelvis gothic country, istället? Denna fråga kommer  inte kunna besvaras inom ramen för denna artikel. I mejlet beskriver Christian Williams hur han kom in på "gothic country": "I originally started writing what has become known as “gothic country” back in 2005. I found myself heavily influenced by dark old-time folk and blues music, and artists like Dock Boggs and Skip James became my musical touchstones. I soon discovered that there were other contemporary musicians mining the same dark spaces of Americana (The Handsome Family and Slim Cessna’s Auto Club were my favorites), and listening to their take on that kind of music further motivated me as a songwriter. I think it was in 2007 that my music started to become associated with the specific genre of “gothic country,” and I started to see the term used a lot more to describe what I’d been listening to for years up to that point."

cwChristian Williams är självlärd på både gitarr och banjo. Han började med gitarr. I nämnda mejl skriver han: "After playing just guitar on the first couple albums, I decided I wanted to expand my sound. I had never played the banjo before, but knew that if I stuck with it I’d be able to teach myself how to play the same way I taught myself how to play guitar." Det innebär att Christian Williams kan välja mellan gitarr eller banjo i ackompanjemanget. Men vad avgör om det är gitarren eller banjon som ska användas? "And honestly, the only basis I use to decide when to use one or the other is if I’m working on a recording that I want to sound balanced and realize that I’ve written more guitar songs than banjo songs or vice versa. While I made a conscious decision to create a banjo-centric album with 30 Minutes, the banjo (and now the piano) is just extra tools I like to use to expand my sound." skriver han i mejlet. Han spelar på en "trusty old Martin guitar" och en "zeppified Deering Goodtime banjo". Christian Williams har en speciell plockteknik (picking) och spelar gitarr och banjo på samma sätt. De flesta gitarister och banjospelare plockar med flera av högerhandens fingrar. Christian Williams plockar enbart med insidan av nageln på höger tumme. Tummen går lika snabbt som en kolibrivinge (han kallas också Ol' Crazy Thumb av vännerna). Lyssna exempelvis på Summer Breeze eller Bison Jump. I mejlet beskriver Christian Williams hur det kommer sig att han spelar just på en Martin gitarr: "The first guitar I used when I started playing live shows was a small mahogany-bodied Martin that was great for practicing in my house, but pretty mediocre when it came to projecting in a live venue. I knew I needed to find something with a fuller sound and a deeper low end. So, I went to a small guitar shop in Milwaukee that specializes in repairing old Martin guitars and saw one hanging there with a noticeable crack right down the center of the body. The luthier explained that the previous owner had mistreated it by leaving it sit out next to the heater in his apartment and the wood top had dried up and split down the middle. The luthier was able to repair it, but couldn’t do anything to get rid of the visible scar. I, on the other hand, was directly attracted to the imperfection, and asked to play it. The first few notes boomed out and it was heavenly; it was the exact sound I was looking for and I immediately traded in my brand new, perfect mahogany Martin for that beat up 1993 model that no one else wanted. I soon discovered that its darker tone was the perfect complement to my voice."

Christian WilliamsChristian Williams är 100 % autentisk. Medan många andra artister/band-wannabies söker uppmärksamhet genom tagna poser, manierade gester och bombastiska uttryck arbetar Christian Williams med mindre men väl så effektfulla uttrycksmedel. Några exempel: I "Red" viskar han med jämna mellanrum "Red" (blod) i den mycket morbida texten. "The Long Drop" avslutas med med att falluckan öppnas under den dödsdömde. I den mycket tragiska "Sad Song Of Sequin Island" går hans mörka baryton över i ett jämmer och klagande som inte lämnar någon människa med en normal uppsättning av känslor oberörd. Men det är inte bara sången och texterna som anger stämningsläget. I låten "The Barn By The Creek" trycker han bara på lite extra i ackordet i mitten av låten (vilket ger en oproportionenlig stor effekt). I "The Trail" är känslan av närvaro så stark att jag själv tycker mig befinna mig, törstig som en björk i en balkonglåda, i en långsamt skakande vagn på prärien. Då har man  som artist lyckats förmedla ett stämningsläge. Christian Williams är både kreativ och produktiv. Särskilt mellan åren 2006-2008 (fem album). Medan han spelade in ett album, hade han redan börjat skriva nya sånger för ett kommande album. I mejlet beskriver Christian Williams hur hans skrivandeprocess ser ut: "For me, the arrangement and chords always come first. I approach songwriting the same way I do my paintings. It starts as stream of consciousness, doing my best not to think too much. When I stumble across a chord progression I like, I play it over and over until I start to pick up a feeling from the music. That feeling is what leads to the theme and eventually the lyrics. Once I find the theme, I put the guitar down and turn my brain back on to craft the lyrics."

Christian WilliamsTexterna är fullständigt briljanta. I den nämnda intervjun för Sepiachord utvecklar Christian Williams motiven i texterna: "Like most folks, I've experienced the ups and downs of love and I don't know if I have any new insights on that subject. But when it comes to death, all we know for sure is that it's going to happen – what happens next is anyone's guess. I see a lot more opportunity for new ideas with that subject than any other. On a personal level, I find the concept of death fascinating and probably think about it too much. When I was younger, religion always had a quick, clean answer to what happens to us when we die. But when I outgrew the faith of my childhood, those answers no longer made any sense to me and I had to start asking questions all over again. Writing songs helps me organize those questions in my head and analyze whatever answers I come up with. Aside from that, if you're trying to figure out a good way to end a song, nothing beats death in some form or fashion." I mejlet utvecklar Christian Williams hur hans kreativa process ser ut för att hitta teman, stämningslägen och uttryck: "Sometimes I’m fortunate and the lyrics pour out on the page without any coaxing. Other times, I’ll have to write a lot of lines, rewrite, delete, and move them around until I’m satisfied. If I find myself having to think too much, though, I’ll put the song aside and work on something else. I find that the more mental effort I have to put into anything creative, the further I get from the original burst of subconscious inspiration that made it a good idea in the first place. It’s all about finding a balance between feeling and thinking. As for finding the right mood and expression, I consider the songs I end up finishing and sharing to be reflections of my soul from a particular moment in time. I find it fascinating to think about mortality and my place in the universe, so those themes come through my music quite a bit. I can and have written “happy” songs about conventional themes like love, but I’m most interested in the aspects of humanity that people shy away from or find uncomfortable. I believe it’s only through exploring those themes (or exorcising those demons) that we can experience the fullness of life and truly appreciate our existence and our collective place in the universe." Texterna handlar i korthet om gott och ont, död, otrohet, frestelser, om de val vi gör och de konsekvenser det får. Jag ska inte tynga denna artikel med exempel på hans texter. Det skulle nämligen bli en artikel i sig. Texterna är enkelt tillgängliga på www.christian-williams.com Man både ryser och fascineras när man lyssnar på texterna. Man ryser av innehållet och fascineras av den distinkta uttrycksförmågan. Men det är inte bara sedelärande berättelser och mörka historier. Några av hans låtar, exempelvis Lady Laudanum, A Winter Away, Troubadour och Lake Effect, är inte av denna typ utan är bara oändligt vackra. Christian Williams har den klart bästa sångrösten, en mörk baryton, inom hela genren. Han sjunger dessutom helt utan ackompanjemang i låten "Too Late" på fjärde skivan "To The Trees". Det är nog ingen annan artist/band inom genren som skulle våga sig på något sådant. 

Christian WilliamsSom jag nämnde ovan gör Christian Williams lite av både det ena och det andra. Men om vi avgränsar oss till musiken och fokuserar på vad själv allra helst föredrar: att skriva och spela in musik på egen hand eller att uppträda inför publik? I mejlet utvecklar han hur han ser på de två olika sätten att uttrycka sig: "I’m definitely more interested in the creative process. The “center of attention” aspect of performing has never been that appealing to me; if I can just write music and deliver it straight to people who want to hear it, I’m a happy man. And I should be clear that I have no problem getting up in front of people and performing, it’s just that the messages I’m trying to share through my music don’t require a stage and a microphone. My most profound reactions to music occur when I’m listening alone in my car or through headphones, so I think I’ve written my music to be appreciated in the same way. Some settings lend themselves to that kind of experience (coffee houses and small house concerts), but I’ve never really felt like my music is a good fit for conventional live venues, and I’ve never really enjoyed trying to fit my music into those parameters. That all said, if anyone ever asks me to pull out my guitar or banjo and play a few tunes, I never turn them down."

Christian Williams har hittills gjort åtta album, varav fem stycken utgör grunden för min kompilation. Skivorna beskrivs på följande poetiska sätt på den ansedda independent-sajten cdbaby som distribuerar hans skivor. "For My Mind, It Was Flying" (2006) - "Songs about love, last wishes, and finding the sun through the clouds", "Built With Bones" (2007) - "13 songs of gothic country, inspired by mortality, the Book of Revelation and the dark side of love", "Defiant" (2007) - "Dark country/folk music from the prairie featuring Gothic tales, toe-tapping lamentations and epitaphs", "To The Trees" (2007) - "14 songs of dark country/folk about the paths we take and the choices we make" och "Thirty Minutes With Christian Williams" (2008) - "A protest folk album from the one of the mainstays in the gothic Americana genre". Därutöver finns två album som enbart getts ut i digital komprimerad form, "The Long Winter vol.1 B-sides And Alternate Takes" (2008) och "The Long Winter vol.2 Under The Influence - Covers" (2009). Christian Williams hade vänligheten att leta upp originalfilerna, bränna dem på cd och sända dem till mig. Nu står "The Long Winter" vol. 1 och 2 i hyllan. Till produktionen hör också temaskivan "Songs Of the Iron Men" (2009). Christian Williams har skrivit musiken till 12 dikter om ångmaskiner som gavs ut på 1950-talet (av tidskriften Iron Men vars läsare bestod av ångmaskinsentusiaster). Jag har samtliga skivor. "Built With Bones", "Defiant" och "To The Trees" är tre fantastiska skivor, särskilt "Built With Bones". Den är ett mästerverk. Det är givetvis också den skiva som är allra svårast att få tag i. På gränsen till omöjligt.

 cw logo

Logotypen ovan är del av en väggmålning (Tragic Prelude) av John Steuart Curry. Målningen visar slavmotståndaren John Brown och återfinns i Kansas State Capitol i Topeka, Kansas.

CD är mitt format. Läsare av denna artikelserie har kunnat följa mina vedermödor (och även glädjeämnen) när det gäller att söka efter och få tag i svårtillgängliga skivor. I andra artiklar har jag lyft fram problematiken: mycket små upplagor ibland utgivna på skivbolag som ofta inte längre finns, återutgivningen är noll samt att jag befinner mig minst 500 mil från den lokala marknaden. I detta fall har svårighetsgraden skruvats upp ytterligare några snäpp. Vi talar om "Built With Bones" tillverkad i endast 200 exemplar av Christian Williams personligen. Skivan är totalt (och då menar jag totalt) utgången och har givetvis ingen andrahandsmarknad. Det som hela tiden mött mig i mina trålar på Internet är "currently unavailable". Det kunde lika gärna stått "permanently unavailable". Jag har sökt efter skivan under en mycket lång tid. Ingen framgång. Jag har till och med mejlat Christian Williams och frågat om han mot all förmodan hade någon skiva kvar. Inget svar. Nedslagen, men inte utslagen. Inställd på att leva ett liv utan den fysiska skivan resignerade jag (temporärt) och köpte albumet digitalt (FLAC) på Bandcamp. Det var en näst bästa lösning. Åtminstone okomprimerat. I betalningsinformationen fanns en annan mejladress till Christian Williams. Jag mejlade på nytt, utan att egentligen ha några större förhoppningar. Men vad händer? Svar direkt från Christian Williams. Han hade ett exemplar kvar som jag kunde få köpa. Efter några veckor stod rariteten "Built With Bones" i min skivhylla. Skivan är kongenial. Christian Williams är inte lika nöjd med slutprodukten. I intervjun för Sepiachord säger Christian Williams: "Built with Bones" was a labor of love. I enjoyed every aspect of hand-making the 200 copies of that album but it ended up being very costly in terms of time and money. I was also disappointed that with all of the work I put into making that album, it still didn't look like much more than a glorified CD-R because of the limitations of my computer and printer." Som sagt, det är ett mästerverk (även omslaget).

  cw logo2

 

Mitt tröttsamma tjat om formatet CD i allmänhet och okomprimerade filer i synnerhet utgår helt och hållet från mina egna och rent egoistiska behov. Behoven utgår från ett ensidigt efterfrågeperspektiv. Jag har faktiskt inte lagt ned så mycket tid på att fundera över utbudssidan. Visst, jag inser självklart att digital distribution är både mycket enklare och billigare, men kan inte artisterna/banden tänka lite på mig - en trogen köpare av plast? Jag inser givetvis också att dagen närmar sig då det inte längre kommer någon cd överhuvudtaget. Det har redan hänt här och var inom "gothic country"-genren av rent ekonomiska skäl. En del artister/band distribuerar numera huvudsakligen digitalt, men tar ändå fram en limiterat antal cd. Det som drar ned takten i denna utveckling är att en inte oansenlig andel av "gothic country"-köparna i likhet med mig själv fortfarande vill ha något att fysiskt (plast) att hålla i. Christian Williams har ett intressant perspektiv som faktiskt gett mig lite djupare förståelse för utbudssidan och perspektiv på de val som görs. I mejlet utvecklar han om sin syn på frågan om digital distribution är positiv, neutral eller negativ för "gothic country": "Personally, I think digital distribution has had a fantastic effect on gothic country. Let’s be honest: this type of music is an acquired taste. I don’t see a lot of major record labels knocking on our doors to get this music out to the masses. It’s always going to be an underground scene, and I think that’s what makes it so interesting. So, understanding that there isn’t a lot of mainstream appeal for this music (or anything else on the creative fringe), it’s up to the individual artist to get the word out about their art. Today’s internet is a wonderful place to do that because it’s geared toward the do-it-yourself artist. Everything from making music, recording music, to selling music can be done by one person in their home, and there are a lot of great websites out there that offer affordable ways to reach the public. It’s art democratization at its finest."

Christian WilliamsVad ska man tro om framtiden för Christian Williams? "Thirty Minutes With Christian Williams" gavs ut i november 2008. Temaskivan "Songs Of The Iron Men" kom året efter. Är det möjligt att det kommer fler "gothic country"-skivor från honom? I mejlet meddelar han följande: "I don’t currently have any plans to release another gothic country or folk album, but I may in the future. Since the 2009 release of my last album, Songs of the Iron Men, I’ve looked for other creative ways to explore the same themes as I did through my folk music, specifically through my art as well as through experimental music. My latest solo work is electroacoustic and acousmatic sound art that utilizes layered acoustic loops and field recordings. I realize it’s a lot different than the music people have come to know me by, but I’ve always been interested in experimental approaches to making music, and I’m finding it to be a really satisfying creative outlet for me these days. I just released a free EP called “Disruptor” that features three of my earliest experimental works, and it’s available for free download." Ett varningens ord är här på plats. Christian Williams uttrycker det som: "it’s a lot different than the music people have come to know me by". Det är en underdrift av bibliska proportioner. Jag har faktiskt svårt att ta in att det är en och samma artist. Musiken låter som Karlheinz Stockhausen möter Brian Eno. Det är i och för sig mycket nyskapande och spännande, men inte riktigt min typ av musik. Men vägvalet visar begåvningen och mångsidigheten. Visst är det tråkigt att någon ny "gothic country"-skiva inte är aktuell just nu. Men jag har stor respekt för Christian Williams och de val han gör. Man får också ha lite perspektiv på saken. Med totalt åtta skivor tillhör han för alltid "Gothic Country Hall Of Fame" (om någon sådan skulle finnas). Läsare av denna artikel kan konstatera att jag har höjt Christian Williams till skyarna. Är alla adjektiv verkligen befogade? Svaret är ja. Finns det ingen negativ aspekt på Christian Williams musik? Nja, om jag verkligen anstränger mig (och då menar jag verkligen anstränger mig) för att finna något så är det möjligen att någon enstaka låt kan bli lite intetsägande. Låten talar inte direkt till lyssnaren på samma sätt som exempelvis låtarna i urvalet till cd-kompilation nedan. Det bör understrykas att detta är en marginell anmärkning på en annars helt perfekt produktion.

tb1 tb2 tb3 tb4
tb5 "cw7a cw7b 200 cw6

 

Nedan följer ett förslag på en cd-kompilation.

Nr

Låt

Album

1

For My Mind, It Was Flying

For My Mind, It Was Flying

2

Rattle Trap

Built With Bones

3

Last Thing I Do

Built With Bones

4

Red

Built With Bones

5

Beneath The Branches Dancing

Built With Bones

6

The Long Drop

Built With Bones

7

In The Corner Of Your Eye

Built With Bones

8

Laudanum Lady

Built With Bones

9

Summer Breeeze

Defiant

10

The Sad Song Of Sequin Island

Defiant

11

Henry May

Defiant

12

Upstairs

Defiant

13

A Winter Away

Defiant

14

Blood And Tears

Defiant

15

The Barn By The Creek

Defiant

16

Bison Jump

To The Trees

17

Troubadour

To The Trees

18

The Trail

To The Trees

19 

The Recluse Anna Brown 

To The Trees 

20 

Too Late

To The Trees

21

Flood

To The Trees

22

When The Smoke Clears

To The Trees

23

Lake Effect

To The Trees

24

Chaos

Thirty Minutes With Christian Williams

25

Empire

Thirty Minutes With Christian Williams


 

Bästa skiva är Built With Bones.
Bästa låtar är For My Mind, It Was Flying, Rattle Trap, Last Thing I Do, Red, Beneath The Branches Dancing, The Long Drop, In The Corner Of Your Eye, Laudanum Lady, The Sad Song Of Sequin Island, Henry May, Upstairs, The Barn By The Creek, Troubadour, The Trail, Flood, Lake Effect och Empire.

Läs mer ...

Gothic Country, Southern Gothic, Gothic Americana, Dark Americana…

Read about Gothic Country in English by the same Author here
Nu är det dags att ge sig på den svåra men angelägna uppgiften att försöka beskriva en musik som inte så lätt låter sig beskrivas, utan som måste upplevas och då med fler än ett sinne. Jag snubblade över nya begrepp som Gothic Country, Southern Gothic, Gothic Americana och Dark Americana av en slump för några år sedan och sedan dess har musiken tagit en allt större plats i mina skivhyllor, på min Ipod och i mitt liv. Det ”gotiska” eller högstämda är symbolismen och känsloläget i texterna och musiken. Den här tavlan ”American Gothic” av Grant Wood från 1930 visar känsloläget. Inte mycket att glädjas åt här. Hårt arbete, asketism och gudsfruktan. Fin rip-off på skivomslaget till höger (varken artisten eller skivan omfattas dock av artikeln). Men som synes är det bara att byta ut grepen mot gitarren och banjon.


intro0 American-Gothic-Country-Music-Band--36477 intro1

 

Musiken är en del av countryn i allmänhet och altcountryn i synnerhet. Men musik- och textmässigt är det så långt från vanlig country och altcountry man kan komma. Musiken spelas inte heller på country-radiostationerna i USA, finns ofta inte med i några standardlexikon över country eller altcountry. Även inom själva altcountryn anses musiken inte alltid som särskilt salongsfähig. För hur ska man betrakta något som i grunden handlar om berättelser om egendomligheter, sviken kärlek, fattigdom och misär, missbruk av alla dess former, psykisk ohälsa, synd, ånger, försoning och gudsfruktan. Johnny Dowd uttrycker det elegant: "Be content with your life, it may not get any better".

 
Southern-Gothic-picture 450Det är - åtminstone på ytan - det mindre vackra Amerika och dess människor som skildras genom texterna och musiken. Termen country är dessutom missvisande. Musiken är inte alltid country, utan lånar från alla möjliga och omöjliga håll samt har ännu fler förgreningar. Det finns t.o.m. ”gothabilly” och ”death country”. Och all musik kommer inte från Södern (Southern Gothic), utan banden kommer från hela USA. Det är ett virrvarr utan like. Detta utgör inget dock som helst problem, eftersom det - inom Gothic Country, Southern Gothic, Gothic Americana och Dark Americana  - finns en extremt tillåtande syn på vem, vad och varför någon eller några omfattas. Referenserna går inte heller alltid bakåt i tid. Många artister /band har nog lyssnat betydligt mer på Nick Cave än på Hank Williams. Den samtida musiken är viktig. Inom genren knyts (förutom ovanstående) nytt och gammalt ihop på ett såväl oväntat som spännade sätt.  Den här definitionen visar på inställningen: “Call it real country, retro-country, hardcore country, progressive country, regressive country, independent country, insurgent country, alternative country, neo-traditional country, garage country, Rural Rock and Roll, punk country, cow punk, roots music, roots rock, twangcore, y'allternative, grange (as opposed to grunge), rural contemporary, No Depression, Americana, Cosmic American Music, Gram's crackers, grain elevator music... but whatever it is, it's fabulous and deserves to be played on the radio. A lot. Adding to the confusion is that this whatever music also encompasses some, but not all, old-time country, bluegrass, folk, rockabilly, surf and roots rock. Whatever.” 

wrongeyedjesusEtiketter används visserligen både flitigt och fyndigt, men fungerar mer som allmän konsumentvägledning än i syfte att inkludera/exkludera något eller någon eller några. Med detta sagt kan man få intryck av att varken texterna eller musiken är särskilt vacker. Men det är just det är den är. Det är svårt att förklara varför det är så och jag kommer inte ge mig in på det. Man vet att det är vackert när man hör det. Autenticitet är viktigare. Har man inte autenticitet kan det bli lite tuffare med erkännandet. Autenticiteten är inget man behöver bekymra sig om, tro mig. Nedan har jag försökt mig på en introduktion till musiken. I artikeln lyfter jag fram de viktigaste banden, deras stil, musik och skivor samt ger förslag på cd-kompilationer (i vissa fall 2 cd om produktionen/kvaliteten motiverar det). Jag har även lagt till en videospelare uppe till höger med tre videor per artist. I första hand har jag använt mig av bandens officiella video, i andra hand av studioskivor (ibland har någon gjort en egen DIY-video) och i tredje hand lagt till någon live-upptagning för att man ska få en känsla av hur det kan gå till när det beger sig. De senare ligger sist i nummerordningen.

avslutning altAv läsvänlighetsskäl använder jag genomgående termen ”Gothic Country” även när termerna ”Southern Gothic" och "Gothic Americana" är mer relevanta. Ibland används också beteckningen "Underground Country", vilket omfattar i princip allt som inte är Nashville eller radiovänlig s.k. dumcountry. Som källunderlag har jag under en längre tid triangulerat genren genom olika trådar på nätet samt egen ”forskning”. Jag kan också rekommendera boken "South by South West. A road map to alternative country" av Brian Hinton. Boken innehåller lika många namn som en roman av Tolstoj, men har i gengäld ett helt avsnitt om ”Gothic Country”. En bra introduktion finns också i de fyra kompilationerna med The Best of Dark Roots (Rodentia (I), Rodentagogue (II), Rodenticide  (III) och Rodentum (IV)) från Devil's Ruin Records (samtliga tyvärr utgångna och mycket svåra att få tag i). Den första skivan (Rodentia) fick jag tag på begagnad på amerikanska Amazon för $17 i augusti 2011. Den fjärde skivan (Rodentum) dök upp i maj 2013 via min egen "wantlist"-bevakning på Discogs för €7. Den andra och tredje skivan (Rodentagogue respektive Rodenticide) lyckades jag köpa i oktober 2013 från Graywhale Entertainment i Utah för $6.99 styck. Graywhale levererar inte utanför USA, men de var vänliga nog att göra ett undantag. Nu är serien komplett. Underskatta inte kombinationen av daglig googling och Paypal. Det skapar möjligheter.  

 

Rodentia Rodentagogue Rodenticide Rodentum

 

Det finns också en BBC-dokumentär som fångar fenomenet: ”Searching for the Wrong-Eyed Jesus”. Se trailen till filmen här:

Det finns även ett soundtrack “Jim White Presents Music From Searching for the Wrong-Eyed Jesus”. Nu över till musiken. För att förbättra överblicken och öka läsvänligheten har jag fördelat artisterna/banden under olika väderstreck med rubrikerna (West, North, South och East). En amerikan förstår nog ingenting av denna indelning. West är West och South är South, men North är Midwest och North är Northeast för amerikaner. Du når rubrikerna (West, North, South och East) genom att "sväva" över rubriken "Gothic Country". 

Min ambition är att kontinuerligt uppdatera befintliga sidor och efterhand komplettera med nya artister/band. Ett smakprov med musik från nästa artikel finns i en videospelare till höger om denna text. Närmast i tur står sannolikt Elliott Brood, möjligen också Lilium (kanske för esoteriska?) och Murder By Death och The Builders And The Butchers (kanske för rockiga?). En hård och partisk utvärdering väntar i de tre senare fallen. Men planer är just bara planer. Ibland dyker det upp ett band från ingenstans och kör om alla de andra banden som står i kö.

Hemsidan har byggts om ett antal gånger och räkneverket för antalet besökare har då nollställts. 

Further listening? Nedan listas artister/band som så småningom kan komma att föräras en artikel. Listan är inte kvalitetssäkrad, men jag vet att det här och var finns guldkorn. Jag har även några skivor med vissa av dem. Det kan ha smugit sig in något eller några icke-amerikanska band i trålen. Även om det aldrig någonsin kommer att bli någon artikel kan många av artisterna/banden vara värda att kollas upp. Så många band – så lite tid. Enjoy!

 
iconic-Bird-Girl-Midnight-in-Garden-of-Good-and-EvilIn The Pines, Bad Folk, Slaughter Daughters, The Interpestuals, Crime & The City Solution, Geraldine Fibbers, Steeldrivers, Jeremy Parsons, Pen Expers, Sara Softich, The Youngers, Ghoultown, Hank Ray, Woodbox Gang, Rodeo Kill, Demis CousCous, Slim Cessna’s Auto Club, Muleskinner Jones, Haunted George, Scott B. Hiram, Cactus Cowboys, The Low-Country Messiahs, Reverend Elvis and the Undead Syncopaters, Graves, The Sins, The Quakes, Slackeye Slim, Johnny Dowd, The Pine Box Boys, Muzza Monroe and the Lushous Strings, Gravemist, Chad Parks and The Near Death Experience, Angry Johnny and the Kilbillies, The Raymen, The Route 66 Killers, The Triffids, Angels Of Light, The Black-Eyed Susans, DeVotchKa, The Kill Devil Hills, Micah P. Hinson, The Volebeats, Rykarda Parasol, Hank Williams III, Bob Wayne, The Broken Family Band, C. Gibbs, Palodine, Ghost Buffalo, Alice Texas, The Mountain Apple Epidemic, Kal Cahoone, Ashcan Orchid, Mayor Matt Allen and The Little Buddies, Whisky Folk Ramblers, Open Road, Graveyard Train, Heidi Hellbender, The Sad Bastard Book Club, Bone Orchard, Joel Kaiser & The Devils Own, The Dad Horse Experience, Gotham Beggars Syndicate, Big Jones Bates, JB Nelson & The Chainsaws, Sleepy Eyes Nelson, Slim Wild Boar, Dimestore Troubadours, Black River Brethren, Maciste, Botanica, Simon Bonney, Songs: Ohia, The Scientists, Neko Case, Rowland S. Howard, Hugo Race & True Spirit, Midnight Choir, Dirtmusic, Tex Perkins, The Mekons, Beat Farmers, Old 97s, Chickasaw Mud Puppies, Beat The Devil, Blackstone Valley Singers, Denver Broncos UK, Curtis Eller American Circus, Circus Contraption, The Dresden Dolls, The Fever, The Legendary Shack Shakers, Circe Link, Giant Sand, The Maledictions, The Cracker Cats, Southern Isolation, Trampled By Turtles, Wayne Hancock, The Boomswagglers, J.B. Beverly, Adult Rodeo, Spitfire Tumbleweeds, Blackbird Raum, Brown Bird, Joey Allcorn, Ninth House, The Snake The Cross The Crown, Mischief Brew, Mark Sinnis, The Taxpayers, The Devil Makes Three, Dark Dark Dark, The Reverend Peyton’s Big Damn Band, Beat Circus, The Pine Hill Haints, A Silver Mt. Zion, The Scarring Party, Joe Buck Yourself, William Elliott Whitmore, Larry And His Flask, The Felice Brothers, The Peculiar Pretzelmen, Left Lane Cruiser, Espers, Willard Grant Conspiracy, The Hackensaw Boys, Salter Cane, Old Crow Medicine Show, Subrosa, Two Gallants, The Black Heart Procession, Castanets, Josh T. Pearson, The Monads, Six Organs of Admittance,  Phosphorescent, Smoke Fairies, Stone Breath, The Spectral Light and Moonshine Firefly Snakeoil Jamboree, Lift To Experience, Alec. K. Redfearn and the Eyesores, New Horse Feathers, Iron and Wine, Grant Lee Buffalo, Last False Hope, The Goddamn Gallows, The Calamity Cubes, Black Eyed Vermillion, Cletus Got Shot, Reverend Horton Heat, Two Step Slumber, Tears of the Moosechaser, The Helldorado Two, Viarosa, Briertone, The Dead Brothers, American Graveyard, Ghostwriter, Country Teasers, Holly Golightly & The Brokeoffs, Agnostic Mountain Gospel Choir, Hellbound Glory, Graham Lindsey, The White Buffalo, Steve Von Till, Jesse Sykes & The Sweet Hereafter, The Death Roots Syndicate, The Dirt, Phantom of the Black Hills, Heathen Apostles, Frostbitten Grass, Appaluchia, Painted Saints, etcetera.

Läs mer ...

16 Horsepower

16 HorsepowerThis article (totally revised) is available in English here

16 Horsepower är kanske det allra mest tydliga exemplet ”Gothic Country”,  se hemsida http://www.16horsepower.com/. Frontfigur är (var) David Eugene Edwards (sång, banjo, bandoneon och gitarr). Han uppträdde ibland i prästkappa. Andra ursprungliga medlemmar var Pascal Humbert (bas) och Jean-Yves Tola (trummor). Ytterligare musiker klev på och av under bandets livstid. Bandet är (var) baserat i Denver, Colorado (ett mycket viktigt kluster i ”Gothic Country”-världen). T.o.m. namnet 16 Horsepower är ”Gothic Country”. Namnet är taget från en traditionell visa om 16 hästar som drar en kista till kyrkogården. Av en slump köpte jag en svensk (!) samlingsskiva (Woodyfaction Guaranteed vol.1) för typ 20 kronor på en cd-runda. Första låten ”Wayfarin Stranger” har jag hört med många artister i otaliga versioner. Ett "work-in-progress" för mig är att göra en kompilation med de bästa tolkningarna. Att lyssna på ”Wayfarin Stranger” är förknippat med mycket olika upplevelser. Johnny Cash version på den Rick Rubin-producerade American-skivan är oklanderlig. Den värsta upplevelsen (hittills) är sångfyndet Eva Cassidy’s ”tolkning”. Vedervärdigt. Trodde inte det gick att göra så mycket fler versioner. Men när jag satte på 16 HP-versionen slogs jag av att det är så här ”Wayfarin Stranger” ska låta. Minimalistisk är vad det är. Bara lite plink-plonkande och sedan den stenhårda texten...
"I am a poor wayfaring stranger
Traveling through a world of woe
Ain't no sickness, toil, nor danger
In that bright land to which I go

I'm goin' there to see my father
Said he'd meet me when I come
I'm only goin' over Jordan
I'm only goin' over home

I know dark clouds gonna gather 'round me
I know my way'll be rough and steep
Yet beautiful fields lye just before me
Where God's redeemed their vigils keep

I'm goin' there to see my loved ones
Gone before me one by one
I'm only goin' over Jordan
I'm only goin' over home

I'll soon be free from earthly trials
This body rest in the ol' churchyard
I'll drop this cross of self-denial
And go singing home to God

I'm goin' there to see my savior
To dwell with him no more to roam
I'm only goin' over Jordan
I'm only goin' over home
I'm only goin' over home"

16 Horsepower kan beskrivas som Gamla testamentet – till musik. Det är oerhört konsekvent genomfört på gruppens fyra studioalbum. Straff, ånger, tvivel och botgöring är huvudingredienserna i texterna. Referenserna till Bibeln är legio. Att det är en kamp på liv eller död råder det ingen tvekan om. David Eugene Edwards farfar var predikant med s.k. nazarenisk inriktning och Edwards växte upp med svavelosande predikningar. Soundet utgår från Edwards nasala sångröst och frenetiska sångstil. Gitarrer spelar en viktig roll. Men det är helt andra instrument som gör soundet speciellt: banjo, fiol, dragspel m.m. De utgör det omisskännliga soundet. Helheten blir tät och intensiv. Särskilt live tog bandet i så det knakade. Som här i deras debutlåt ”Haw” (finns på Youtube). I andra sammanhang visade Edwards en mer enklare sida som i ”Straw Foot” (finns även den på Youtube). Alla fyra skivor med 16 Horsepower är mycket bra. Vilken som är bäst varierar med lyssnaren. Det råder en stor variation på hur 16 HP-anhängarna rankar albumen. I min bekantskapskrets framhålls ofta albumet Sackcloth ’n’ Ashes (1996) som det klart bästa, följt av Low Estate (1997) och Secret South (2000). Folklore (2005) är i mitt tycke den svagaste skivan i sammanhanget, men innehåller kanonlåten ”Hutterite Mile” och Hank Williams-covern ”Alone and Forsaken”. 16 HP gör hur som helst “Alone and Forsaken” mer än rättvisa. Hank Williams var “Gothic Country” innan “Gothic Country” var “Gothic Country”.

image4 image5 image6 image7
image 87      



16 Horsepower har gjort flera live-skivor och kompilationer. Senast “Yours Truly” som kom 2011 (2 cd). Den ena skivan har valts av fansen. Den andra skivan består av rariteter. Intressant nog finns debutlåten ”Haw” med. Den finns annars bara på EP och är både svår och dyr att få tag i. Nedan följer ett förslag till en 2 cd-kompilation (40 låtar) innehållande det bästa av de fyra studioalbumen samt fem låtar (rariteter) från Yours Truly som jag stoppat in där de hör hemma konstnärligt och kronologiskt. 

 

Nr

Låt

Album

1

Haw

Yours Truly

2

I Seen What I Saw

Sackcloth ‘n’ Ashes

3

Black Soul Choir

Sackcloth ‘n’ Ashes

4

Scrawled In Sap

Sackcloth ‘n’ Ashes

Horse Head

Sackcloth ‘n’ Ashes

Harm's Way

Sackcloth ‘n’ Ashes

7

Black Bush

Sackcloth ‘n’ Ashes

Heel On The Shovel

Sackcloth ‘n’ Ashes

9

American Wheeze

Sackcloth ‘n’ Ashes

10 

Prison Shoe Romp

Sackcloth ‘n’ Ashes 

11

Strong Man

Sackcloth ‘n’ Ashes

12 

Flowers In My Heart 

Yours Truly

13 

Dead Run

Yours Truly

14

Brimstone Rock

Low Estate 

15

Low Estate

Low Estate

16 

For Heaven's Sake

Low Estate

17 

Sac Of Religion

Low Estate 

18

The Denver Grab

Low Estate

19

Coal Black Horses

Low Estate

20

Pure Clob Road 

Low Estate

21 

Phyllis Ruth

Low Estate

22

Golden Rope

Low Estate

23

The Partisan

Low Estate

24

Bad Moon Rising

Yours Truly

25

 Poor Mouth (Demo version)

Yours Truly

26

Wayfarin Stranger

Secret South

27

Cinder Alley

Secret South

28

Burning Bush

Secret South

29

Poor Mouth

Secret South

30 

Silver Saddle

Secret South

31

Praying Arm Lane

Secret South

32

Splinters

Secret South

33 

Just Like Birds

Secret South

34

Straw Foot

Secret South

35

Hutterite Mile

Folklore

36 

Blessed Persistence 

Folklore

37

Alone And Forsaken

Folklore

38

Beyond The Pale

Folklore

39 

Sinnerman

Folklore

40

Flutter

Folklore


 

Bästa skiva är Secret South.

Bästa låtar är Haw, Black Soul Choir, The Denver Grab, Bad Moon Rising, Poor Mouth (Demo Version) Coal Black Horses, Praying Arm Lane, Straw Foot och Hutterite Mile.

16 Horsepower upplöstes i april 2005 i två delar: Wovenhand (Woven Hand) och Lilium. Enligt hemsidan ovan var orsaken “an accumulation of differences, mostly political and spiritual, separates them and prevents them from going any further. Lilium and Woven Hand will remain active.” Båda Lilium och Woven Hand hade startats upp som sidoprojekt (Humbert och Tola med Lilium och Edwards med Wovenhand (Woven Hand) några år tidigare. Lilium har hittills gjort tre skivor ”Transmission Of All The Good-Byes” (2000), ”Short Stories” (2003) och “Felt” (2010). De spelar en obestämbar, men vilsam musik med mycket sparsamma vokala inslag. Det är i och för sig bra musik och bandet räknas in i genren ”Gothic Country”, men det är Wovenhand (Woven Hand) som är det mest intressanta bandet.

Läs mer ...

Wovenhand

image8This article (totally revised) is available in English here

Wovenhand (Woven Hand) startade 2001, se hemsida http://www.wovenhand.com/ . Även detta namn är ”Gothic Country”. Woven Hand syftar på knäppta händer i bön. Edwards drar i Wovenhand tidigare 16 HP-koncept ytterligare ett steg. På något sätt blir det musik som det inte fanns utrymme för i 16 HP, trots att han var en odiskutabel ledare. Edwards sångröst är mindre nasal och mer återhållen i Wovenhand. Musiken är ett på ett sätt något hårdare och på ett annat sätt mörkare, skirare och vackrare än 16 HP. Det är lite svårt att förklara. Musiken är mycket ”Gothic”. Min son säger att om han skulle välja musik till ett dataspel i skräckgenren skulle han välja Wovenhand. Flera i bekantskapskretsen (och sonen) håller också Wovenhand högre än 16 HP. Ursprungliga medlemmar på första skivan var David Eugene Edwards och multiinstrumentalisten Daniel McMahon. Sedan kom Ordy Garrison (trummor) och Paul Fonfara (cello) med. I dag består bandet av David Eugene Edwards, Ordy Garrison och Pascal Humbert som 2006 hoppade av från Lilium för att ansluta sig till bandet. I dag består Wovenhand således nästan av originaluppställningen av 16 Horsepower.

Wovenhand har samarbetat med Ultima Vez och gjort musik till två dansföreställningar ”Blush” och ”Puur”. Wovenhand har därutöver gjort sju studioalbum ”Wovenhand” (2002), “Blush Music” (2003), “Consider the Birds” (2004), “Mosaic” (2006), “Ten Stones” (2008), “The Threshingfloor” (2010) och "The Laughing Stalk" (2012). På den senaste skivan har Wovenhand rört sig mot det tyngre och rockigare hållet. Wovenhand körde över alla på Strand-konserten i Stockholm den 8 september 2012. Mycket bra skiva och konsert - men det enigmatiska över Wovenhand - verkar tyvärr ha gått förlorat. 
“Consider the Birds” och ”Mosaic” är de klart bästa skivorna. De andra skivorna är bra de med.  ”Blush Music” är nog bland det mest märkliga jag lyssnat på. Men så handlar det också i delar om musiken som gjordes för dansföreställningen ”Blush”. Omslagen är mycket snygga, särskilt Consider the Birds. Ett bra omslag ska samspela med texterna och musiken. Omslag och skiva ska utgöra en helhet. Jag har svårt för skivor där man inte lagt ned tillräcklig omsorg i valet av omslag. I LP-åldern kunde man ligga på sängen och vända och vrida på omslagen. Tyvärr försvann detta med cd:n även om LP-replica ibland förekommer. Behöver läsglasögon numera.

 

Wovenhand Blush Music image11 Mosaic
Ten Stones Threshingfloor image 85  

 

Nedan följer ett förslag till en 2 cd-kompilation innehållande det bästa av de sju studioalbumen. Jag nöjde mig under en lång tid med en (1) cd-kompilation. Den var stenhård, men rumphuggen. Det är svårt att göra cd-kompilationer när musiken är så pass konceptartad som i detta fall. Det går inte att bryta ut låtar och sätta ihop dem på en kompilation, utan de hör hemma i sitt sammanhang. Försök göra en ”best of Pink Floyd” på en cd så förstår du vad jag menar. Nedan har jag uppgraderat kompilationen till 2 cd och då kommer Wovenhand verkligen till sin rätt. Men de bör snarast återvända till sitt mer minimalistiska och enigmatiska uttryck för att vara forsatt intressanta som "gothic country"-band, tycker jag. 

  

Nr

Låt

Album

 1

The Good Hand

Wovenhand

 2

My Russia

Wovenhand

 3

Blue Pail Fever

Wovenhand

4

Wooden Brother

Wovenhand

5

Story And Pictures

Wovenhand

6

Last Fist

Wovenhand

7

Cripplegate (Standing On Glass)

Blush Music

8

White Bird

Blush Music

9

Sparrow Falls

Consider the Birds

10

Bleary Eyed Duty

Consider the Birds

11

To Make A Ring

Consider the Birds 

12

Chest Of Drawers

Consider the Birds

13

Oil On Panel

Consider the Birds

14

The Speaking Hands

Consider the Birds

15

Down In Yon Forest

Consider the Birds

16

Into The Piano

Consider the Birds

17

Winter Shaker

Mosaic

18

Swedish Purse

Mosaic

19

Whistling Girl

Mosaic

20 

Elktooth

Mosaic

21

Dirty Blue

Mosaic

22

Truly Golden

Mosaic

23

Deerskin Doll

Mosaic

24 

The Beautiful Axe

Ten Stones

25 

Horsetail

Ten Stones

26

Iron Feather

Ten Stones

27 

Kingdom Of Ice

Ten Stones

28 

Sinking Hands

The Thresingfloor

29 

A Holy Measure

The Threshingfloor

30 

Raising Her Hands

The Threshingfloor

31

His Rest 

The Threshingfloor

32 

Singing Grass

The Threshingfloor 

33

Behind Your Breath

The Threshingfloor

34

Orchard Gate

The Threshingfloor

35

The Laughing Stalk

The Laughing Stalk

36 

Maize 

The Laughing Stalk

37

Glistening Black

The Laughing Stalk


 

Bästa skiva är Consider The Birds.

Bästa låtar är Wooden Brother, Bleary Eyed Duty, Into The Piano, Swedish Purse, Deerskin Doll och The Laughing Stalk.

Läs mer ...

Handsome Family

This article (totally revised) is available in English here

Handsome Family startade 1993 i Chicago, Illinois. I dag håller de till i Albuquerque, New Mexico, se hemsida http://www.handsomefamily.com/

Handsome FamilyBandet består av f.d. lärarparet Rennie och Brett Sparks. Rennie sjunger, spelar bas och skriver ”spooky” texter och Brett sjunger, spelar gitarr och skriver musiken. Tillsammans blir det fantastiskt. Brett har en mörk baryton och Rennie spelar lekfulla basgångar. Tonen är mycket mörk. Det är country, bluegrass och mördarballader för hela slanten. Låtarna är ofta små berättelser ofta med humor och en hel del ironi. Namnet ”Handsome Family” kommer från en trummis som ständigt höll på att kalla Brett för ”Handsome”. Trummisen ville även kalla bandet för Handsome Family - och så blev det. Det tog två skivor innan Handsome Family hittade sitt speciella sound. På ”Odessa” (1994) och ”Milk and Scissors” (1996) var musiken mer rockig. Brett drabbades vid denna tid av psykiska problem och lades in på sjukhus. Rennie och Brett skrev också en fin text om Bretts sjukhusvistelse i ”My Ghost” på tredje skivan ”Through the Trees” (1998) som blev bandets genombrott.

"My ghost drives around with a bag of dead fish,
falling neutrinos drift through the trees.
He staggers and reels, runs up credit card bills
and clogs up the toilet with bottles of pills.
Here in the bipolar ward if you shower you get a gold star,
but I'm not going far till the Haldol kicks in-until then,
until then-I'm strapped to this fucking twin bed
and I won't get any cookies or tea
till I stop quoting Nietzsche and brush my teeth and comb my hair.
Days pass slow in slippers and robe, but my ghost still bangs on the roof
like John the Baptist in the rain while the nurses play Crazy Eights."

”Through the Trees” nominerades av Mojos läsare som den viktigaste Americana-skivan under 1990-talet och som ”Best New Country Album of the Year” samma år av tidningen UNCUT. ”Through the Trees” finns med på i stort sett varenda lista över på bästa ”Gothic Country”-skivor. Efter ”Through the Trees” gjorde Handsome Family tre mycket bra skivor ”In the Air” (2000) och ”Twillight” (2001) och ”Singing Bones” (2003). Sedan har det tyvärr inte kommit så starka skivor, ”Last Days of Wonder” (2006), “Honey Moon” (2009) och Wilderness (2013). Inget fel på skivorna, men de är tyvärr de svagaste i produktionen.

 

odessa milksissors throughthetrees intheair
twilight  singingbones  Last day of wonder  Honey moon 
 smotheredandcovered scattered  handsomecd  


Nedan följer en cd-kompilation med Handsome Family. Jag har vacklat mellan att göra en kompilation på en eller två cd. Nu har jag landat i en (1) kompilation. Den är å andra sidan stenhård. Förutom ovanstående åtta studioalbum har jag även tagit med cover-/outtakesskivorna ”Smothered and Covered” och ”Scattered”. På dessa finns en mycket bra cover av ”Famous Blue Raincoat”.

 

 Nr

Låt

Album

1

Weightless Again

Through the Trees

2

My Sister's Tiny Hands

Through the Trees

3

Giant Of Illinois

Through the Trees

4

Woman Downstairs

Through the Trees

5

Bury Me Here

Through the Trees

6

My Ghost

Through the Trees

7

Poor, Poor Lenore

In the Air

8

Lie Down

In the Air

9

My Beautiful Bride

In the Air

10

The White Dog

Twillight

11

Peace In The Valley Once Again

Twillight

12

The Bottomless Hole

Singing Bones

13

Far From Any Road

Singing Bones

14

Fallen Peaches

Singing Bones

15

Whitehaven

Singing Bones

16

White Lights

Last Days of Wonder

17

Hunter Green

Last Days of Wonder

18

Somewhere Else To Be

Last Days of Wonder

19

The Petrified Forest

Honey Moon

20

Famous Blue Raincoat

Scattered

21

Glow Worm

Wilderness

 

”Smothered and Covered” och ”Scattered” var omöjliga att få tag i på Amazon och liknande så jag köpte istället skivorna direkt på Handsome Family’s hemsida och fick en trevlig hälsning på köpet. Man är lite fantasilös. Varför inte köpa direkt av artisten? Ska utnyttja denna möjlighet oftare i framtiden när tillfälle ges. Handsome Family är roliga på scen också. Jag, sonen och en arbetskamrat såg dem på Kägelbanan Stockholm i maj 2011. Då var det enbart Brett och Rennie, utan uppbackning. Det funkade det också, men arrangemangen blir helt olika dem på skivorna. Josh T. Pearson var förband. ”I play sad songs and tell bad jokes” förkunnade han inledningsvis. Och det gjorde han. ”What’s the difference between a musician and a large pizza? A large pizza can support a family.” Man blir inte miljonär på att hålla på med “Gothic Country”. Handsome Family tillhör utan tvekan det absoluta toppskiktet inom genren.
Bästa skiva är Through The Trees.

Bästa låtar är: Weightless Again, My Sister’s Tiny Hands, The Giant of Illinois, The Woman Downstairs , Bury Me Here, My Ghost, Lie Down, Far From Any Road, The Petrified Forest.

Läs mer ...

The Shivers

This article (slightly revised) is available in English here

Termen “Gothic Country” användes första gången som etikett på The Shivers (ej att förväxla med en handfull andra band med samma namn - här avses Artist ID på ALL MUSIC GUIDE P 141557). Bandet äger tydligen rättigheterna till namnet ”The Shivers”, men det verkar inte spela någon större roll i upphovsrättshänseende.

Bandet The ShiversÄven denna grupp utgjordes av ett äkta par, Carey Kemper, gitarr och Kelly Bell, bas. Båda skrev låtar och de sjöng växelvis på skivorna. Carey sjöng oftast - med ”Gothic Country” mått mätt – på upbeat-låtarna och Kelly oftast på downbeat-låtarna, men även tillsammans. Det fanns också en trummis, Christopher Wolff (första skivan) och Barry Haney (första och andra skivan). The Shivers bildades 1989 i Austin, Texas. De hade sin bas i Minneapolis, Minnesota och Portland, Oregon. Här fanns också de skivstudior som användes vid inspelningen (Third Ear Studios repektive Dead Aunt Thelma’s Studio). Bandets egentliga hemvist var en s.k. recreational vehicle, RV. Bandet turnerade över hela USA i stort sett hela tiden. Tre barn fanns också med i bilden som fick s.k. hemundervisning. The Shivers gjorde endast två skivor ”The Shivers” (1994) och ”The Buried Life” (1996) utgivna på Restless Records i USA och på Glitterhouse Records i Europa.

Själva musiken som The Shivers spelar är inte överdrivet ”Gothic Country”, utan det handlar om tämligen rak americana uppblandat med pop, folk och country-rock. Däremot får texterna sägas vara ”Gothic Country”. Låtarna utgörs av små dystra berättelser till vacker musik. Mycket förledande.

 

The Shivers The Buried Life    

 

 

 

 

 

 

 

The Shivers finns inte längre. Ironiskt nog löste skivbolaget Restless Records år 1997 ut alla sina kontrakterade artister för att istället satsa på rap och hip-hop(!). Kort efter att de spelat på North by North West Music Festival (NXNW) i oktober 1997 Portland, Oregon lades bandet ned. Trots endast två skivor har The Shivers lämnat ett bestående av avtryck efter sig. Båda ”The Shivers” och The Buried Life” är utgångna och jag är därför glad att de finns hemma i min skivhylla.

Att presentera ett förslag till en cd-kompilation kan upplevas lite märkligt, eftersom de båda albumen i sin helhet nästan ryms på en cd. Men jag har varit hård och här återfinns endast 16 av potentiellt 26 låtar (som nästan ryms på en cd).

 

Nr

Låt

Album

1

Silver City Train

The Shivers

2

Rivers

The Shivers

3

Almost Gone

The Shivers

4

Never Leave Nevada

The Shivers

5

Things Change

The Shivers

6

Gentle

The Shivers

7

Dreamtime With A Wanted Man

The Shivers

8

Shade The Light

The Buried Life

9

House Of The Spirits

The Buried Life

10

Make A Wish

The Buried Life

11

Follow The Rain

The Buried Life

12

No Love Lost

The Buried Life

13

Cult 45

The Buried Life

14

The Wind In Abilene

The Buried Life

15

Dark Of The Moon

The Buried Life

16

Close Your Eyes

The Buried Life

 

Bästa skiva är The Shivers.

Bästa låtar är Rivers, Never Leave Nevada, Dreamtime With A Wanted Man, Follow The Rain, Dark Of The Moon.

Läs mer ...

O'Death

odeath

This article (totally revised) is available in English here

O’Death är från New York, New York och blandar hejvilt mellan bluegrass, folk, Americana, punk och grunge. http://odeath.net/ Bandet bildades 2003 av Greg Jamie (gitarr och sång), Gabe Darling (banjo), David Rogers-Berry (trummor), Jesse Newman (bas) och Bob Pycior (fiol). De träffades alla på NY State University. O’Death debuterade på ett nu nedlagt ställe som hette ”Apocalypse Lounge”. De sålde också inledningsvis i karriären en hembränd CD-R ”Carl Nemelka Family Photographs” på konserter. Säkert en raritet i dag.

Det brukar ibland hävdas att O’Death’s skivor är tråkiga, medan deras spelningar är otroligt bra. Jag är av en helt annan åsikt. Inte för att jag någonsin varit på någon spelning, utan för att jag har skivorna. Det är ett otroligt ös på skivorna, (vilket givetvis inte hindrar att spelningarna är så spektakulära som det sägs). O’Death behärskar genreöverskridanden och tempoväxlingar till fullo. Gärna inom ramen för en och samma låt. Musiken är tät. Banjo och fiol broderar ut i vackra harmonier ovanpå en kompakt matta av bas-gitarr-trummor. Fiolen används ibland på ett tuffare sätt. Greg Jamie’s sångstil är mycket speciell: skrik, gnäll, ylande och finstämd balladsång om vartannat. O’Death’s texter är helt inom ramen för ”Gothic Country” - som här i låten “Home”:

"I'd light a fire beside the skin and dig a hole for bones to lay

Find a sacred resting place where the pecking hens won’t harm the eyes
Home, home the air I breathe
Home, home the air I breathe"


O’Death har till dags dato gjort tre skivor ”Head Home” (2007) “Broken Hymns, Limbs and Skin” (2008) och “Outside” (2011). En ny skiva har aviserats på deras hemsida och ska komma under senhösten 2013. O’Death har med en låt (Adelita) på en av de fyra kompilationerna med The Best of Dark Roots från Devils Ruin Records (Rodentia I). Det är en kvalitetsstämpel.


Head Home Broken Hymns, Limbs and Skins Outside


Nedan följer ett förslag till en cd-kompilation innehållande det bästa av de tre studioalbumen (i kronologisk ordning).

 

Nr

Låt

Album

1

Down To Rest

Head Home

2

Adelita

Head Home

3

O Lee O

Head Home

4

Face Mask

Head Home

5

Only Daughter

Head Home

6

Ground Stump

Head Home

7

Jesus Look Down

Head Home

8

Lowtide

Broken Hymns, Limbs and Skin

9

Fire On Peshtigo

Broken Hymns, Limbs and Skin

10

Vacant Moan

Broken Hymns, Limbs and Skin

11

A Light That Does Not Dim

Broken Hymns, Limbs and Skin

12

Grey Sun

Broken Hymns, Limbs and Skin

13

Home

Broken Hymns, Limbs and Skin

14

Crawl Through Snow

Broken Hymns, Limbs and Skin

15

Ratscars

Broken Hymns, Limbs and Skin

16

Bugs

Outside

17

Ghost Head

Outside

18

Alamar

Outside

19

Black Dress

Outside

20

Ourselves

Outside

21

Look At The Sun

Outside

22

Back Of The Garden

Outside

23

The Lake Departed

Outside

 

Bästa skiva är Broken Hymns, Limbs and Skin.

Bästa låtar är Down To Rest, O Lee O, Ground Stump, Lowtide, Vacant Moan, Home, Ghost Head och Black Dress.

Läs mer ...
Prenumerera på denna RSS-feed

The Shivers

Mest besökt Gothic

  • 1
  • 2
  • 3
Prev Next

.357 String Band

08-10-2012 Hits:10184 Gothic Country Konztroll - avatar Konztroll

This article (slightly revised) is available in English here .357 String Band är (var) från Milwaukee, Wisconsin, se hemsida http://www.streetgrass.com/ (denna hemsida underhålls inte, fungerar inte och det är högst tveksamt om...

Read more

Gothic Country, Southern Gothic, Gothic …

12-08-2012 Hits:9143 Gothic Country Konztroll - avatar Konztroll

Read about Gothic Country in English by the same Author hereNu är det dags att ge sig på den svåra men angelägna uppgiften att försöka beskriva en musik som inte...

Read more

Strawfoot

25-08-2012 Hits:7662 Gothic Country Konztroll - avatar Konztroll

This article (slightly revised) is available in English here Strawfoot är från St. Louis, Missouri och bildades år 2004. Det var från början menat som ett studioprojekt, men istället blev det ett...

Read more